Trendbrott att svenska säljer
Solen värmer där jag går längs Avenyn i Göteborg. På spårvagnen som kör förbi görs reklam för musikalen Chess på svenska. Ja, jag stannade och läste igen: på svenska.
Björn och Bennys musikal från 1986, vars texter skrevs på engelska av Tim Rice, fick en svensk översättning 2002. Den gjorde succé på Cirkus i Stockholm, och nu tio år senare kommer den till Göteborg. Samma succé gör Ola Salo med sin svenska översättning av Jesus Christ Superstar. Först gick den för fulla hus i Malmö och nu i Stockholm. Jag vill nog se det som ett trendbrott. Populärkultur på svenska säljer.
Nyligen såg jag den danska filmen En kongelig affære. En lysande film om 1700-talets Danmark, baserad på P.O. Enquists roman Livläkarens besök. Alla talar danska. Till och med drottningen, som har engelska som modersmål. I Sverige har filmen titeln A royal affair. Det är inte märkligt; engelska har betraktats som det häftigare språket nästan sedan andra världskrigets slut.
Språkförsvaret, nätverket som vill skydda svenska och andra små språk mot slentrianmässig användning av engelska, är förstås arga. Och recensenten Annika Gustafsson på Sydsvenskan tycker att den engelska titeln är urbota löjlig.
Jag är inte lika upprörd. Jag är glad att musikaler sjungs på svenska, och att jag lockas till en kostymfilm där jag får höra vacker danska. Musikalerna heter Chess och Jesus Christ Superstar. Filmens titel är inte heller något att göra en affär av.
