Tillfället gör syskonspråket

Mamusiu, idziesz teraz do pracy? Baba, Juliaru didi? Filip, sluta kasta snö!*

Victoria, Julia och Filip Zahmatkeshs tre modersmål - polska, persiska och svenska - fladdrar över skolgården vid Norrvikens skola i Sollentuna, lika lätt som snöflingorna som dalar ner på dem från den bleka skyn. De växlar så snabbt mellan sina språk att jag inte kan låta bli att fascineras, trots att jag själv är mamma till tvåspråkiga barn.

Men även om de talar polska och persiska med sina föräldrar, så föredrar Victoria, Julia och Filip svenska när de talar med varandra. Detta val är de inte ensamma om. För flerspråkiga syskon tenderar språket som talas i landet där de bor att bli syskonspråket nummer ett - hur mycket föräldrarna än stöttar barnens flerspråkighet.

- De allra flesta flerspråkiga syskon vars föräldrar har olika modersmål använder landets språk, majoritetsspråket, när de talar med varandra, säger Ana Martinez-Lage.

Hon är lektor i spanska vid Middlebury college i Vermont, USA, och en av få som forskar om samspelet mellan flerspråkiga syskon.

- Barn tillbringar en stor del av sin dag i skolan eller förskolan där allt sker på landets språk. Timmarna i hemmet, som oftast är den plats där deras andra språk, minoritetsspråket, talas, är betydligt färre. Det gäller i synnerhet om bara en av föräldrarna använder språket i fråga. Därför är det inte så konstigt att majoritetsspråket blir syskonspråk i de flesta fall.

Leena Huss, professor i finska vid Uppsala universitet, håller med om den bilden. Hennes avhandling, där hon följde 23 svensk-finska barns språkutveckling under två år, liksom en uppföljande studie flera år senare, visar bland annat att det typiska för syskon i flerspråkiga familjer är att de talar landets språk tillsammans.

Många år i den i dag nedlagda Föreningen för flerspråkiga familjer gav henne otaliga exempel på samma sak.

- Genom kompisar, skolan och allt annat som kommer utifrån exponeras barnen mer för majoritetsspråket än för minoritetsspråket, säger Leena Huss. Ordförrådet och förmågan att uttrycka sig stärks när man använder ett språk i fler sammanhang, vilket brukar öka benägenheten att använda just detta språk.

Det är betydligt ovanligare att barnen i flerspråkiga familjer talar något annat än landets språk tillsammans. Enligt Ana Martinez-Lage förutsätter det i princip att även föräldrarna talar det språket med varandra.

- Det handlar inte sällan om familjer där föräldrarna har hög utbildning och sätter stort värde på sitt ursprung och barnens flerspråkighet. Då finns ofta gott om böcker, filmer och annat på det andra språket. Föräldrarna har i många fall också ekonomiska möjligheter att åka till landet där detta andra språk talas, och stanna där en längre tid.

Vilket språk som blir barnens syskonspråk kan också handla om identitet. Det finns studier som visar att storasyskon kan ta på sig rollen som familjens "språkliga auktoritet" gentemot sina yngre syskon, och välja minoritetsspråket i umgänget med dessa.

Leena Huss betonar att även språkets status i samhället spelar in.

- Om minoritetsspråket i familjen är ett högstatusspråk, som engelska eller franska, är det mer troligt att det blir syskonspråk än om det rör sig om ett språk med lägre status.

Skulle barnen välja sitt minoritetsspråk som gemensamt språk har det stor betydelse för deras kunskaper i språket,  poängterar Ana Martinez-Lage. Ett eller flera syskon som talar minoritetsspråket innebär givetvis fler samtalstillfällen. Därmed får barnen mer träning i språket än om föräldern är den enda kommunikationspartnern.

men många flerspråkiga syskon håller sig inte till ett av sina språk, utan använder än det ena än det andra när de pratar med varandra - de ägnar sig, som det heter i flerspråkighetssammanhang, åt kodväxling. Det kan handla om allt från enstaka ord som passar eller känns bättre på det andra språket, till att barnen helt växlar språk i vissa situationer.

I arbetet med den här artikeln har jag mött familjer där barnen växlar till sitt andra språk när de spelar dataspel eller ser på vissa tv-program. Andra gör det när de talar om resor till föräldrarnas hemländer eller om traditioner som förknippas med det land där språket talas.

Det händer också att barn anpassar sitt syskonspråk efter dem som är närvarande: på bussen eller skolgården väljer de landets språk, vid middagsbordet blir det minoritetsspråket.

Det torde inte heller vara ovanligt att barn, precis  som Victoria, Filip och Julia  Zahmatkesh, avsiktligt utnyttjar sin flerspråkighet för att få tillgång till ett "hemligt" språk, en möjlighet att för en stund avskärma sig från omgivningens öron.

Ibland kan ett av språken vara det känslomässigt starkare och framkalla kodväxling i laddade situationer. Ana Martinez-Lage berättar om en engelsk-fransk familj där barnen i vanliga fall talade engelska med varandra.

- Men de bråkade alltid på franska. När de var arga kändes franskan mer kraftfull!

Säkerligen finns det lika många varianter av syskonspråk som det finns flerspråkiga syskon. Oavsett vilket eller vilka språk som barnen talar med varandra på, bör man som förälder inte lägga sig i deras språkval, anser Leena Huss.

- Nej, det är deras sak. Försöker man påverka dem riskerar man bara att de blir irriterade och i slutänden kanske negativa gentemot minoritetsspråket. Tvång föder motstånd!

Ana Martinez-Lage betonar att man, om man vill stärka barnens förmåga att kommunicera på sina andra språk, hellre bör låta detta ske på naturligt sätt, till exempel genom att familjen tillbringar en tid i landet där språket talas, helst så länge att barnen hinner få vänner.

Hennes döttrar, i dag elva och nio år, är exempel på detta. När de som småbarn tillbringade tre somrar i spansktalande länder bytte de efter några veckor syskonspråk, från engelska till spanska. Vid hemkomsten till USA gick de lika snabbt över till engelska igen. Först efter ett helt år i Spanien började döttrarna ibland tala spanska ihop även i USA.

- Deras spanska utvecklades genom att de gick i skolan där och lärde sig den spanska som barn talar. Här i USA talar de spanska huvudsakligen med mig, konstaterar Ana Martinez-Lage, som menar att tiden i Spanien var viktig för barnen också på ett annat plan:

- Efter det året uppfattade de varandra som verkligt tvåspråkiga individer, som är lika hemma i båda språken och kan tilltala varandra på det språk som passar för tillfället.

Leena Huss har liknande erfarenheter. När hennes familj flyttade till Finland bytte de finsk-svenskspråkiga sönerna, då tre och sex år gamla, syskonspråk från svenska till finska. Samtidigt försvann vissa drag som är typiska för andraspråksfinska ur sönernas tal. När familjen tre år senare flyttade tillbaka till Sverige bytte de inom loppet av en månad till att huvudsakligen tala svenska igen.

- Vi häpnade över hur fort det gick! Med sin lillebror, som föddes i Finland, fortsatte de dock att tala finska. Var jag i närheten pratade även de äldsta två pojkarna finska med varandra i Sverige. Men gick jag mer än sju, åtta meter bort växlade de till svenska.

Michelle Cadeau är grundare av nätverket Svenskamammor.com som bland annat stöttar utlandssvenska familjer i språkfrågor. Hon har också skrivit böcker om flerspråkighet och håller föreläsningar i ämnet för andra föräldrar. Enligt Michelle Cadeau har barnens plats i syskonskaran stor betydelse för hur väl de lär sig tala sitt andraspråk, något som även stöds av forskning.

- Det första barnet får ofta betydligt mer tid och uppmärksamhet från föräldrarna än det andra barnet, och det påverkar självfallet möjligheten att lära sig sitt minoritetsspråk.

Michelle Cadeau är född och uppvuxen i Sverige, men bor i dag i USA med sin man som kommer från Haiti. Parets två barn talade svenska ihop de första åren, men när äldsta sonen började skolan övergick de till engelska.  

- Den stora pojken tyckte att det var lättare eftersom han talade engelska i skolan. Den lilla, som gör allt för att bli som storebror, gjorde likadant. Men när de pratar om eller är i Sverige använder de svenska.

Michelle Cadeaus råd är att utnyttja tiden med första barnet för att stärka minoritetsspråket så mycket det går. När nästa barn kommer kan man gärna be det stora barnet hjälpa till att tala minoritetsspråket med sitt nya syskon.

- Efter några år kommer barnen att prata mer med varandra än med föräldrarna. Om inte första barnet då har lärt sig minoritetsspråket, kan man glömma att tvåan ska göra det.

* Mamusiu, idziesz teraz do pracy (polska): 'Mamma, ska du gå och jobba nu?'

Baba, Juliaru didi? (persiska): 'Pappa, har du sett Julia?'