Till sjöss med Lemminkäinen

Finland, Suomi, Runeberg, Elias Lönnrot och Lemminkäinen. De finska fartygens namn runt sekelskiftet 1900 överraskar inte precis.

Nationalismen spirade i Finland liksom i så många länder och fosterländska fartygsnamn var det som gällde. (Lemminkäinen är huvudkaraktären i nationaleposet Kalevala.)

Det är namnforskaren Anita Schybergson som skriver om vad de finska fartygen döptes till vid förra sekelskiftet.

Att ge fartyg namn – eller finare uttryckt nautonomastikon – är en tradition med anor från det forntida Egypten för 4 500 år sedan.

Under antiken fick de flesta fartyg namn efter gudar som Hercules och Neptunus, något som fortfarande är vanligt.Namn ur den antika mytologin förekom ofta även i Finland, där intresset för klassisk bildning var stort.

Fartygsnamnen ger ofta ledtrådar om vad som varit angeläget i olika tider. Fram till reformationen användes många helgonnamn som till exempel St Helena och Sanct Jakob i Finland.

Namn som Enigheten och Hoppet, visar på ett arv från det svenska språket och speglar en önskan om fred och välgång till sjöss.   

I dag dominerar personnamnen, särskilt de kvinnliga. Det vanligaste båtnamnet i hela västvärlden är Maria. En förklaring är att människan gillar att tänka i motsatser. Sjömanslivet ses som manligt,­ och båtar i så fall som kvinnliga.