Rätten att slippa ová

Är Barak Obama gift med Michelle Obamová? Hade Abba medlemmar som hette Agnetha Fältskogová och Anni-Frid Lyngstadová? Heter kvinnan bakom barnen i Bullerbyn verkligen Astrid Lingrenová?

"Ja", svarar ledningen för den tjeckiska televisionen, den tjeck­iska nyhetsbyrån CTK och landets tidningar.

Och de har vetenskapligt stöd för sitt sätt att hantera utländska kvinnors efternamn. Institutet för det tjeckiska språket i Prag anser att den tjeckiska grammatiken kräver tillägget ová och rekommenderar språkanvändare att ändra utländska kvinnors efternamn så att det passar in i det tjeckiska språket.

Längdskidåkaren Zuzana Kocumová fick sparken från den tjeckiska televisionen då hon som expertkommentator vid VM i skidåkning i vintras vägrade att lägga ová till de utländska kvinnliga skid­åkarnas efternamn. Men hon är inte ensam. Många andra sportkommentatorer, främst kvinnliga, säger också nej till att ändra namnen.

- Jag skriver och säger alltid Helena Lundbäck och Malin Baryard, berättar Katerina Hanusová, som är expertkommentator i ridsport. Det är ju så jag känner dem, och det är inget problem. Att skylla på den tjeckiska grammatiken är bara en dålig ursäkt.

Över tusen brev kom in till tv-redaktionen, till stöd för Zuzana Kocumovás ståndpunkt. Ändå vidhåller medierna i landet att de utländska kvinnornas efternamn ska översättas till tjeckiska.

Således publiceras i Tjeckien, och endast där, böcker av författaren Joyce Carol Oatsová. Endast den tjeckiska radion spelar låtar med Britney Spearsová och endast på de tjeckiska biograferna kan man se Meryl Streepová i filmmusikalen Mamma mia.

Tjeckerna gör nu inte detta för att trilskas med de utländska kvinnorna, även om vissa hävdar att översättningen av efternamnen är ett brott mot kvinnornas mänskliga rättigheter. Jag återkommer till det.

Först en, om möjligt objektiv, förklaring till varför efternamn som slutar på ová upplevs som naturligt för många tjecker, även där tillägget inte hör hemma.

Den tjeckiska grammatiken är otroligt könsbunden. Låt mig ge ett exempel. Tjeckiskan har sju kasus som samtliga styr substantiv och egennamn, så att de ändrar form. Jag heter Franková (nominativ = grundformen), pennan tillhör Frankové (genitiv = ägandeformen), men det är inte alltid lätt att vara Frankovou (instrumentalis = medlet/verktyget för den handling som betecknas med verbet). Ett manligt efternamn böjs annorlunda. Min morfar heter Frank, pennan tillhör Frankovi och det är inte alltid lätt att vara Frankem.

- Jag tycker det är svårt att få till det, främst vid olika kasus, så att det ser vettigt ut. Därför vill jag gärna ha ová som ändelse på kvinnornas efternamn, förklarar kulturredaktören Ondrej Bezr, som skriver för Tjeckiens största dagstidnings nätupplaga iDnes.

Men vissa namn kan man inte ändra, tycker han ändå, och ger exempel som Patti Smith och Édith Piaf.

- Piafová låter ju inte klokt! Namn som har blivit varu­märken. Nej, det går inte. Då går jag runt det, och får anstränga mig mer när jag skriver, säger Ondrej Bezr.

Eftersom genus styr både talspråket och stavningen i så hög grad i tjeckiskan så upplevs det helt enkelt av en del skribenter, radio­pratare och tv-journalister som inkorrekt att inte lägga till ová. Många ser det också som ett försvar av den tjeckiska identiteten och det tjeckiska språket, som har ansatts av tyskan i århundraden och fått kämpa för sin överlevnad.

Motståndarna till ová pekar på alla tillfällen då det faktiskt fungerar att inte översätta efternamn, som i nämnda Édith Piaf, och hävdar att det bara är en vane­sak.

Förståelsen blir lidande, svarar ová-anhängarna. Det tjeckiska språket har en relativt fri ordföljd och använder sällan prepositioner, vilket gör att det är extra viktigt att namn böjs rätt. Annars kan det vara svårt att veta vem som besöker vem, till exempel.

Så de tjeckiska journalisterna är inte enbart konservativa språkpoliser. De gör vad den tjeckiska grammatiken kräver av dem. Eller?

Lingvisten jana valdrová, och många med henne, anser att det tjeckiska språket ger fullt utrymme för att slopa -ová. Det är lätt att komma runt formuleringar som kan leda till missförstånd. I sin kommande bok ägnar hon ová-fenomenet ett helt kapitel, i vilket hon fullständigt smular sönder samtliga lingvistiska argument för att behålla ová-traditionen.

Inför det tjeckiska parlamentet har hon pläderat för att låta bli översättningen av kvinnors efternamn. Detta på uppdrag av den tjeckiska Helsingforskommittén, dit utländska kvinnor vände sig då de ansåg att myndigheternas förändring av deras efternamn var ett brott mot mänskliga rättigheter.

De utländska kvinnorna i Tjeckien vann. Enligt ett tilllägg i den tjeckiska namnlagen slipper numera utländska kvinnor -ová om de ansöker om det. Även tjeckiska kvinnor som planerar att bosätta sig utomlands eller är gifta med en utlänning, kan ansöka om att inte behöva foga ová till sitt namn. Jana Valdrová tror är det kan leda till att även tjeckiska kvinnor i framtiden får välja om de vill ha -ová i efter­namnet eller inte.

Hon menar att vilken kvinna som helst kan planera att bosätta sig utomlands, och därmed ansöka om att slippa -ová.

- Den här striden för att behålla -ová är meningslös. Vartefter vi vänjer oss vid efternamn utan -ová kommer det att bli självklart att inte ändra.

I andra slaviska språk, som ryska och polska, slutar kvinnors och mäns efternamn olika, men varken ryssar eller polacker ändrar utländska kvinnors efternamn.

Fotnot: Artikelförfattaren Vera Frankova ville heta Frank efter sin morfar. Men eftersom man i Sverige måste ta den ena förälderns efternamn, och modern som ogift i Tjeckien förstås hette Frankova, fick Vera inte heta Frank. Det svenska Skatteverket kunde inte gå med på att Frank och Frankova är samma efternamn.