Omedelbar respons

Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck har inte gjort det ännu, men de håller på.

På bloggen Att skriva inte nu får vi följa deras vedermödor mot målet – att gemensamt författa ungdomsromanen Inte nu.

Det fanns likheter. Båda skrev böcker för unga människor på unga människors vis. Med ett språk influerat av tonen i sociala medier som Twitter, bloggar, Facebook och andra communities. Johanna Lindbäck hade med hjälp av förlaget Rabén & Sjögren kommit på att de två skulle kunna skriva ihop. I januari 2011 sågs de över en lunch och det resulterade i romanidén Inte nu. Nerklottrad på ett gammalt kuvert som Johanna hittade i sin väska. En lite komplicerad kärlekshistoria mellan 24-åriga Jens och Hanna 19 år som efter ett one night stand ses nästa dag i Hannas skola. Där Jens just ska börja som elevassistent. I Hannas klass …

– Det var en fördel att inte känna varandra så väl från början. Vi har skapat en professionell relation som är väldigt effektiv, säger Johanna Lindbäck.

– Vi behöver inte ägna tid åt att stämma av vad den andra åt till frukost eller hur någons barn mår. Vi sätter i gång direkt, håller Lisa Bjärbo med.

Båda tycker att samskrivandet är ett inspirerande sätt att jobba på.

– Att få omedelbar respons på det man gjort är fantastiskt.

Tid finns inte i överflöd för någon­ av dem. Båda har fullt upp med egna romaner och andra skrivjobb. Boken växer fram på två håll, kapitel för kapitel. Johanna skriver Jens röst, och Lisa skriver Hannas. Språkmässigt är strävan att träffa rätt i tonläget. Vara trovärdiga för sina unga läsare. Det kräver att de skärper sina respektive sinnen. Även om de alltså har ganska lika språk måste de nu synkronisera det. Och delvis hålla tillbaka.

– Det gäller att jag inte fläskar på med min norrländska som i mina egna böcker. Dialektala uttryck som jag ids inte, eller hipp som happ, skrattar Johanna.

Och Lisa får hålla inne med småländskan.

– Och så har vi upptäckt att vi har en gemensam förkärlek för utropet herregud!. Men det går ju inte att båda huvudpersonerna håller på och hojtar det hela tiden, säger Lisa.

– Så nu har vi gett herregud­ till Lisas karaktär, säger Johanna.

I de egna böckerna laborerar de gärna med olika stilgrepp, men det är svårare när man skriver ihop. Johanna har i sina böcker testat med kortare och kortare meningar. Ofullständiga meningar. Och Lisa jobbar normalt sett med väldigt korta stycken. Nu, i Inte nu, skriver hon medvetet längre sammanhängande text för att matcha Johanna.

– Men vi är båda vana att gå in i olika stilar beroende på vilket sammanhang det är – journalistik, bloggande, författande. Det här är ytterligare ett språkexperiment – att skriva tillsammans, säger Johanna Lindbäck.