Munken lärde sig svenska med kaffet

Under fem månader har Jeny Josef Andrews pendlat från Östanbäcks kloster, där han bor, till klassrummet, där han lär sig svenska för invandrare. Fast frågan är om inte cykelturerna har varit hans egentliga språkkurs.

– I början lade jag märke till att grannarna inte pratade med varandra. Första gången jag cyklade förbi vinkade jag åt dem. Nästa gång sade jag hej. Nu pratar vi och dricker kaffe tillsammans.

Men de två första månaderna i Sverige var Jeny Josef Andrews frustrerad. När skulle han få använda svenskan? På klostret kunde han visserligen sjunga med i tideböner och gudstjänster, men munkarna iakttog tystnad största delen av dagen. Och varken på kursen i svenska för invandrare, sfi, eller ute i samhället fanns en indisk ”pratkultur”.

– I Indien pratar vi hela tiden med varandra, med både vänner och främlingar. Därför var det svårt för mig i Sverige i början. Jag tänkte till och med sluta på sfi.

Men samtidigt hade Jeny Josef Andrews en övertygelse om att vi som människor måste se och hjälpa varandra, både i ord och i handling. En kapitulation inför tystnaden var därför inget alternativ. I stället drog Jeny Josef Andrews i gång sitt eget projekt: han gick helt sonika in i alla klassrum med sfi-elever, presenterade sig och skapade kontakter.

Grannarna i Östanbäck tämjdes också genom samtal, och Jeny Josef Andrews blev gäst vid deras kaffebord. Genom syrisk-ortodoxa kyrkor fick han dessutom en massa bekanta som han kunde tala svenska med.

– Nu har jag 200 vänner här omkring. De kommer hit, och jag reser till dem under helgerna. Sedan har jag Facebook och Skype som jag också använder för att lära mig svenska.

Men hur kom Jeny Josef Andrews på tanken att tillbringa fem månader i Sverige? Orsaken är de svensk-syrianska pilgrimer som besöker hans hemstad Kerala. Indien i allmänhet, med sina två miljoner syrianer, och Kerala i synnerhet, med sina helgongravar, är en viktig plats för syrisk-ortodoxa människor från hela världen.

– Många av de svensk-syrianer som kommer hit talar inte engelska. Och syrianska fungerar bara som kyrkospråk. Så min biskop sade: ”Du är ung. Åk till Sverige och studera svenska så att du kan hjälpa dem.”

Jeny Josef Andrews eget modersmål, malayalam, fungerar inte heller som gemensamt språk för syrianer. Det ligger dessutom väldigt långt från svenskan, har 56 sirligt utsmyckade bokstäver och en grammatik som skiljer sig en hel del från svenskans. För Jeny Josef Andrews var det en fördel – ja, nästan en nödvändighet – att kunna engelska när han kom till Sverige. Det finns nämligen ingen malayalam-svensk ordbok.

– När jag ska slå upp ett ord måste jag hela tiden gå via flera lexikon: från malayalam till engelska och sedan från engelska till svenska. Annars tycker jag inte att svenska är så svårt. Det jobbiga är när ord visar sig ha många betydelser. Och så är den svenska grammatiken lite besvärlig.

Det är kanske inte så konstigt att Jeny Josef Andrews hellre ägnar sig åt muntlig än skriftlig kommunikation. Själv säger han att det har varit lättare för honom att lära sig genom att lyssna och ta efter än genom att läsa.

– Det är inte så svårt att läsa i och för sig, men att förstå en svensk dagstidning är knepigt. I stället tittar jag på svenska filmer varje dag och lyssnar mycket på radio.

Speciellt noga lyssnar han till a-ljuden, både de långa och de korta, som för övrigt är hans favoriter i svenskan.

Efter fem månader i Sverige börjar Jeny Josef Andrews engelska att falla i glömska. Det kan låta egendomligt, när engelskan annars är den enkla vägen till att bli förstådd i Sverige. Men han har inte varit ute efter det enkla. Han ville lära sig svenska, och det har han gjort.

Och väl tillbaka i Indien kan han faktiskt fortsätta med det. På klostret i Kerala finns redan två munkar som har gjort en liknande språkresa som han. Dessutom är det bara en tidsfråga innan skolan som hans kloster driver kommer att erbjuda undervisning i svenska.

Maria Kapla och Johannes Ståhlberg är frilansjournalister.