”Mo Yan är en sagoberättare”
Hur skulle du beskriva Mo Yans språk och författarstil?
– Mo Yan är en sagoberättare. Han skriver på ett gammaldags vis, lite högtidligt, men samtidigt också bondeaktigt och burleskt. Orden vägs knappast på guldvåg, det är inget finlir, utan i stället snabbt språk och ett väldigt flöde. Man kan nästan säga att han ibland skriver för mycket. I Mo Yans första böcker kunde meningarna vara en sida långa, men nu är de något kortare.
Hur är Mo Yan att översätta?
– Då Liu Xiaobo vann fredspriset 2010, översatte jag några av hans texter. De är väldigt politiska och retoriska, med ett nästan överdrivet pompöst språk. Det låter förvisso bra på kinesiska, men blir nästan lite löjligt på svenska, eftersom vi inte talar och skriver på samma sätt. Språket måste då dämpas. På så vis är Mo Yan relativt enkel att översätta, för han är inte akademisk, och språket knappast pompöst. Att ha fler ord och snabbare flöde är nästan lättare, eftersom det ger mer utrymme.
Vad är den största utmaningen med att översätta kinesiska?
– Det svåraste är att kopiera en författares hela stil, då kinesiskan är så annorlunda. Att översätta ord för ord blir stelt, så man måste hitta ett vis att göra språket levande, och samtidigt behålla stilen. Det är också svårt med kinesiska talesätt, blommor och träd som inte finns på svenska, och givetvis traditionell kinesisk medicin.
Hur löser man problemen rent praktiskt?
– Jag vill inte använda fotnoter. I Mo Yans senaste bok Ximen Nao och hans sju liv finns i stället en lista i början av boken som förklarar olika namn och dess betydelser.
Vad är då positivt med kinesiskan?
– Ibland är det också skönt att kinesiskan är så olik svenskan. Man är mer bunden av de språk som ligger närmare.
