Lek!

Där på gården leker två barn. ”Skor!” säger den ena, skrattar och håller upp sin sandal som hon precis har tappat.

”Skol!” säger den andra och pekar på skolan. Och så fnittrar de båda hejdlöst.

Javisst, det fattas ett a på skola, men strunt i det för här pågår effektiv språkinlärning.

Karin Aronsson, professor vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen på Stockholms universitet har i hela sitt yrkesliv studerat hur människor kommunicerar och hur det går till när vi lär oss språk. Och, som hon konstaterar när vi träffas, allt är inte som vi tror.

Ta de här två barnen som nyss har flyttat till Sverige. Visst får de språkundervisning. Visst har de läsebok och tränar sig på att skriva. Men det är inte i klassrummet som den viktigaste undervisningen sker. Det är där, ute på gården, medan de leker som språket formas, prövas och undersöks. Vad heter den där runda saken som vi springer efter? Boll! Vem är det som plockar upp den? Han, hon, pojken, flickan, läraren! Och vad händer om man byter ut en bokstav, glömmer en ändelse?

– Vill du lära dig ett nytt språk, säger Karin Aronsson, skaffa en kompis!

Det är genom att videofilma barn i skolan och i familjen, och sedan noggrant lyssna, teckna ner och studera det som händer, som forskarna får syn på hur språket leks fram och hur samspelet mellan människor skyndar på språkutvecklingen.

Det är på det sättet man har förstått hur det kommer sig att sexåringen som just kommit till Sverige snabbt blir flink på svenska, medan hennes bror, som hunnit fylla 15, kanske har det betydligt svårare.

– Vad gör förskolebarn? frågar Karin Aronsson och svarar själv:

– Jo, de leker konkreta lekar. Det handlar om att springa i skogen, bygga med lego, leka med dockor, sand och stenar. Ting och händelser kopplas till ord. Språket blir begripligt och kan användas direkt i relation till de nya vännerna.

Senare, när barn gör mindre och pratar mer, är det mycket svårare att få en bra grund. En elev som stiger in i en 6:a utan att kunna ett enda ord svenska har svårt att hänga med i klasskompisarnas ganska abstrakta snack om relationer och vad man har gjort i helgen. Hen har inget att referera till, utan behöver extra stöd – av andra än kamraterna – för att få till det första språkskelettet, som gör det möjligt att börja knyta de viktiga relationerna.

– Har de tur så träffar de en lekfull lärare som dramatiserar och gör saker med barnet i stället för att bara läsa och prata.

Samma sak är det för vuxna. Även om du snabbt kommer in i samhället och får ett jobb, lär du dig bara språket om jobbet är konkret kopplat till orden. Kafferastsnacket är för abstrakt, svårt att hänga med i.

– Det enda du lär dig där är kanske fika och bulle, säger Karin Aronsson.

Och det är naturligtvis inte bara för människor som flyttar till Sverige som språket kan ta lång tid att ta till sig. Titta på utlandssvenskarna. Hur många av dem lär sig sitt nya hemlands språk?

– Inte så många som man tror, säger Karin Aronsson. Varken vuxna eller lite äldre barn anammar språket automatiskt. Kommer man inte in i rätt sammanhang tar det lång tid att knäcka koden och ännu längre att lära sig prata flytande. Och hittar man inte möjligheter till samspel så ger man lätt upp.

Hon vet. I olika perioder har hon arbetat utomlands och mött diplomatfamiljer, företagare och ambassadfolk som nöjer sig med engelska. Och hon har känt flera akademiker som är specialiserade på språk och som har pluggat svenska när de arbetat i Sverige, men som inte har lyckats lära sig.

– Många tror att vuxna har svårt att lära sig för att de har stelnat, fossiliserats, men i realiteten har de för få kamrater att göra roliga saker med. Dessutom krävs tålamod och en väldig massa tid.

Och så ber hon mig fundera över hur jag lärde mig svenska. Hur många timmar ägnade jag mig som spädbarn åt att suga in omgivningen? Och vad bestod den där omgivningen av? Språk, språk, språk!

– All vaken tid, 40 timmar i veckan, i ett år kan det ta innan de där efterlängtade pappa, mamma, lampa kommer. Jämför det med ett par timmar i veckan i skolan. Dessutom sker spädbarnets svenskundervisning oftast under gynnsamma förhållanden – i samvaro och lekfull, lockande dialog.

Och just den typen av samtal, det som forskarna kallar pushed output, är en viktig ingrediens i språkinlärningen. För att lära dig att tala måste du helt enkelt ha någon som vill att du kommunicerar, någon som tycker om att prata med dig och som både vill att du svarar och har lust att lyssna på det du säger.

– Den sociala språkinlärningen finns redan hos små barn, kring ett och ett halvt år. Titta på två småttingar som sitter bredvid varandra på golvet. Det ser ut som om de leker var för sig, men lyssnar man noga så hör man hur de inspireras av varandra. De har en dialog.

Eller titta på 5–6-åringar, som kan umgås oavsett om de talar var sitt språk. I forskarkretsar kallas det här för tandemmodellen och den används numera medvetet med vuxna. Först talar jag mitt språk och du ditt, och med tiden byter vi.

Lite äldre barn sysslar ofta spontant med det forskarna kallar kodväxling, att enkelt blanda olika språk i samma mening. På en skolgård kan svenskan kryddas med engelskans shit! eller arabiskans yalla yalla! I sin forskning har Karin Aronsson visat att det här inte beror på att barnen är svaga i svenska, utan på att de inlånade orden uppfattas som effektivare, mer passande eller helt enkelt roligare.

Och det där sista, att det är roligt att prata, är ytterligare en viktig ingrediens i god språkinlärning, oavsett om man ska lära sig sitt första eller andra språk, visar forskningen. Om man ska ta på sig ett så tidskrävande jobb som att lära sig ett språk, så måste det innebära lust och njutning

Därför tycker Karin Aronsson att traditionell språkinlärning gärna kan blandas med spontanlekar, musik, matlagning, sport, film, data- och tv-spel.

Vilka språk talar hon själv?

– Svenska, som är mitt modersmål, engelska, som är arbetsspråket, och så kan jag ta mig fram hyfsat på franska och tyska. Jag klarar elementär spanska och har nosat på ryska och litauiska. Men jag kunde inte lära mig det etiopiska språket amhariska. Det gick bara inte.

Ann Lagerström är frilansjournalist och författare.