Hunden onödig i verbvänligt språk

Koreanska barn lär sig klappa bättre utan hund eller katt. Det vill säga, de tycker att verbet klappa är lättare att förstå om det står för sig självt – utan några substantiv runt omkring. ¶ Vissa språk är ”verbvänligare” än andra. Koreanska, japanska och hindi inriktar sig till exempel mer på handlingar och relationer mellan saker, än på sakerna i sig. När man talar med varandra utelämnar man ofta substantiven i dessa språk. Man säger kanske motsvarande hon klappar i stället för hon klappar hunden, om det är uppenbart vad det är som blir klappat. ¶ Psykologiforskare på Northwestern university i Chicago har undersökt hur koreanska tvååringar lär sig nya ord. Barnen snappade upp namn på objekt lika lätt som barn med engelska som modersmål. När det gällde att lära sig verb fanns det däremot skillnader. Koreanska barn tolkade nya verb – som klappa – lättare om substantiven runt omkring inte togs med.