Finska är Inte världens svettigaste språk

Finskan har ett ordspråk som på svenska lyder: "Lärdomsbastu är alltid saliggörande." Enligt det ska allt lärande drypa av svett. Kanske för att det sker på ett svettigt språk, det omvittnat svåraste av dem alla: finska.

Nej, det är inte alls sant. Finska är inte svårt. I alla fall inte för alla. För barn är det annorlunda än för vuxna, för estnisktalande annat än för engelskspråkiga - estniska och finska är ju nära släkt. Mycket hänger också på vad målet för finskstudierna är.

På USA:s utrikesministerium har man uppskattat hur lång tid det tar att lära sig olika språk för en person med engelska som modersmål. Svenska går på 24 veckor, eller 575-600 lektionstimmar. Spanska och nederländska tar 24 veckor, medan tyska tar 33 veckor. För att behärska finska behövs 44 veckors studier. Det bedöms lika svårt som till exempel grekiska, turkiska, ryska och urdu. Så nog finns det lärdomsbastur på andra håll också. Särskilt svåra språk är arabiska, kinesiska, japanska och koreanska. De kräver hela 88 veckors plugg.

Så låt oss studera några grunder i finska. Kännetecknande för finska ord är att vokalernas och konsonanternas längd har stor betydelse: Mali är ett land i Afrika, medan malli betyder ’modell’. Jäätee är drycken ’iste’, och jäte betyder ’avfall’. Men det är inte så farligt att blanda ihop längder när man pratar, för finnarna gör det själva. Du gamla, du fria lyder Sä jylhä ja ponteva på finska. Men när vi sjunger blir det oftast Sää jyylhää jaa poontevaa. Ingen missförstår.
När man läser finska ser man tydligt skillnaden mellan korta och långa fonem (betydelseskiljande språkljud). Ett kort fonem skrivs med en bokstav och ett långt med två. Finsk stavning är bland de lättaste som finns. Det går att lära sig läsa finska högt nästan lika snabbt som det tar att bestämma sig om man gillar surströmming eller inte.

Nästan alla svenskar nämner kasus som finskans stötesten nummer ett, och så räknar man upp femton stycken. Nu är det inte riktigt så illa. Till vardags används bara elva, eller, om man hårdrar ännu mer, bara nio. Kanske låter elva eller nio illa nog? Jo, men det är inte värre än att svenskan använder tiotals olika prepositioner för att uttrycka det man i finska uttrycker med hjälp av kasusändelser. Exempel: ’i hus’, talo-ssa; ’ur huset’, talo-sta; ’in i huset’, talo-on. Det finns sex så kallade lokalkasus. De delas upp i inre och yttre (i huset/på torget) med tre kasus i varje grupp (i/på, ur/från, in i/till). Slut på kasuslektionen.

Den stora svårigheten med finskan är att dess grundordförråd skiljer sig från det man möter i andra europeiska språk. Men inte ens det är riktigt sant. En fjärdedel av finskans ordförråd är lån från germanskt och, framför allt, från svenskt håll. En sats som rovasti vihki parin Uunikadun kirkossa innehåller enbart dessa lån (’prosten vigde paret i Ugngatans kyrka’). Detta är inte att undra på: finnarna har varit svenska kungens undersåtar längre än de varit självständiga finländare. Språkens närhet kommer också fram i otaliga översättningslån som puu-tarha, ’träd-gård’, och esi-kuva, ’före-bild’. Tack vare dessa lån, konstaterar professor Lauri Hakulinen, har finskan blivit mer "europeisk" än den annars hade blivit. Språket har ju en säregen grammatik med rötter i den finsk-ugriska språkgruppen, som med undantag av ungrare har haft sin hemvist i Europas utkanter och långt inne i Ryssland.

Europa växer samman i snabb takt, och det sätter sina spår även i språken i form av gemensam vokabulär, grammatik och gemensamma talesätt. Det finska standardspråket har inte artiklar motsvarande svenskans den och det, men i det moderna finska talspråket kan man urskilja en utveckling mot ett "artikelspråk" (’en intressant artikel’ översätts då inte som mielenkiintoinen artikkeli utan som yks mielenkiintonen artikkeli).

Användningen av vissa kasus kommer kanske att minska, och man går över till mer "analytiska" uttryck som förekommer i de flesta andra europeiska språk. Det vill säga att man uttrycker grammatiska relationer mer med hjälp av isolerade ord i stället för med böjningar. I finskan blir det alltså ilman taloa, ’utan hus’, i stället för talo-tta, ’hus-utan’.

Inte nog med att finskan alltså är betydligt enklare än sitt rykte. Finskan går dessutom åt "rätt" håll. Om det nu kan kallas rätt att språket blir mer likt dem som majoriteten i Europa talar. Återstår dock att se vad finskan kan exportera till de europeiska språken. Sauna har redan smugit in i många europeiska språk. Och ordet låter inte alls så svettigt som det faktiskt kan vara när vi väl sätter i gång.