Barnböcker vuxnare på franska

En svensk på vift i världen kan bota sin eventuella hemlängtan genom att besöka en bokhandel. Där finns ofta en mängd bekanta svenska figurer att hälsa på.

Den påhittiga gubben Pettson och hans busiga katt Findus berör numera läsare på över 25 språk. Barbro Lindgrens "vilda bebi" har farit ut på långresa till ett stort antal länder. Pija Lindenbaums hjältar och hjältinnor beundras bland annat på engelska, japanska, tyska, franska och nederländska. Annika Thor har belönats med priser både i Sverige och utomlands. Och Ulf Starks Kan du vissla Johanna underhåller inte bara svenska familjer på julafton utan hittade även till det franska utbildningsministeriets kanon över rekommenderad läsning i skolan 2007.

Jämfört med till exempel de bästsäljande svenska deckarna - som effektivt marknadsförs som "skandinaviska", "nordiska" eller "svenska" - har barnböckerna vag ursprungsmärkning. Anledningen är att barnböcker i hög grad är en nationell angelägenhet. När de lanseras utomlands är det inte bara språket som har översatts - en kultur har också stöpts om och anpassats till det nya landets värderingar.

Barnlitteraturen anses fortfarande också ha ett uppfostrande syfte, och den passerar många par granskande vuxenögon innan den slutligen når sina tilltänkta läsare. Förlagsredaktörer, översättare, barnboksexperter, lärare, bibliotekarier, utbildningspolitiker och föräldrar har alla åsikter om vad en god barnbok bör innehålla.

Genom att undersöka de språkliga omvandlingar som barnböcker genomgår vid en översättning kan den nyfikna alltså samtidigt fånga övergången från en kultur till en annan. Men på samma gång som översättaren ska anpassa boken till ett nytt kulturellt sammanhang, ska hon eller han försöka återge originalet så troget som möjligt.

Astrid Lindgrens böcker i fransk översättning har gått igenom denna ansträngande process i flera omgångar. Här har man försökt göra full rättvisa åt den drastiska humorn, inte sällan baserad på ordlekar.

När man översätter barnlitteratur är det inte ovanligt att man i stället för att "ta läsaren till texten" i flera avseenden "tar texten till läsaren". Den rådande normen inom översättning i dag är att man ska vara lojal mot texten så långt som möjligt utan att den blir konstig eller svårbegriplig på det nya språket. Texten ska flyta, helt enkelt, utan att den förändras nämnvärt. Det är en fråga om att respektera originalet och värna sina läsare. Ofta leder översättningen till att originalet i någon mån tonas ner eller "neutraliseras".

Att anpassa texten till en annan kulturs normer innebär bland annat att man måste ta ställning till vad litterär stil och rimlig textstruktur innebär. Rent konkret betyder det bland annat hur långa eller korta meningarna kan vara, hur ofta man kan upprepa samma ord på en och samma sida, hur man binder ihop meningar och skapar logiska samband, hur många bisatser man har och hur man väljer att återge starka uttryck, som svordomar och känsloutrop.

Balansgången är svår nog redan när man översätter vuxenlitteratur, där väl få i dag känner att de behöver ta särskilda pedagogiska hänsyn. När man översätter för barn är det ännu knepigare.

Detta gäller särskilt när man översätter från två språk med så annorlunda retorisk tradition som den svenska och den franska. I Frankrikes litterära värld har till exempel den så kallade diskbänksrealismen aldrig fått starkt fäste. Den franska barnboksmarknaden är större och brokigare. I bilderböckerna flödar fantasin i hög grad, vilket resulterar i experiment med bild, format och relation mellan text och bild. Bland romanerna finns visserligen en tendens att ta upp genrer och teman som tidigare varit sällsynta eller bannlysta, men gestaltningen är annorlunda än den svenska.

I Frankrike har inte heller skriftspråket nämnvärt anpassats till det vardagliga talet, så som har skett i Sverige. Det franska skriftspråket skiljer sig fortfarande rejält från talspråket, vilket bland annat visar sig i användningen av ett särskilt dåtidstempus - passé simple - i litterär text och i avsaknaden av uttalsnära former, som svenskans mej, dej och nån.

En annan stor skillnad mellan länderna är att det särskilda barnperspektivet inte är lika framträdande i franska barnböcker. I svenska böcker som riktar sig till små barn kännetecknas detta perspektiv bland annat av företrädesvis tidsmässig logik och korta meningar.

I följande exempel från Gittan och gråvargarna av Pija Lindenbaum, översatt av Marianne Ségol-Samoy (Mado et les loups), blir tre korta svenska meningar till en längre sammanhållen med de franska motsvarigheterna till men och ty (de aktuella motsvarande orden i fetstil):

Originaltext: Gittan får hålla Nils. En stund får hon hålla honom. Sen ska han klappa en hund. Gittan klappar inte hunden.

Översättning: Mado tient la main de Nils, mais ça ne dure pas longtemps car Nils veut caresser un chien. Mado, elle, ne caresse pas le chien.

'Mado håller Nils hand, men det varar inte länge ty Nils vill klappa en hund. Mado, hon klappar inte hunden.'

den tidsmässiga logiken får alltså ge vika för ett logiskt orsakssamband. Detta händer naturligtvis även i översättning av vuxenlitteratur, men där är det inte nödvändigtvis ett specifikt stildrag. Dessutom framställs Nils som en aningen mer rationell varelse i den franska översättningen eftersom han "vill", inte "ska", klappa hunden. Resultatet blir en mer standardiserad text, som återger skeendet ur ett lite mer vuxet perspektiv.

I svenska böcker för äldre barn, å sin sida, kan barnperspektivet kännetecknas av långa meningar som återger tankeflöden, utan uppenbar logisk struktur, och av ett vardagsnära ordförråd. I boken De tre grottornas berg av Per Olov Enquist, översatt av Agneta Ségol (Grand-père et les loups), kan man till exempel se hur logiken förtydligas och hur översättningen genom en längre formulering höjer stilnivån ett snäpp (se ovan).

Även Katarina Mazetti har på ett säkert sätt prickat in huvudpersonens talträngda flöde av ord i boken Det är slut mellan Gud och mig ("Språket har en intensitet som en hungrig tonåring", skrev Barbro Westman Tullus i Svenska Dagbladet). Talet löper från det ena ämnet till det andra, vilket översättarparet Max Stadler och Lucile Clauss har varit måna om att behålla. Ändå har den franska texten, med titeln Entre Dieu et moi, c'est fini, bitvis genomgått en mer normal redigering med avseende på meningslängden.

Följande mening, som i originalet återger ett långt flöde, har översatts med två kortare.

Originaltext: Han sa att jag minsann skulle få åka alla karusellerna, för det hade han aldrig fått som barn och jag åkte karusell och log brett hela tiden och vinkade tills det värkte fast jag alltid mår lite illa av karuseller.

Översättning: Ils disait que je pouvais faire un tour sur tous les manèges parce qu'on le lui avait interdit quand il était enfant. Alors, bien que j'aie toujours mal au coeur dans les manèges, je faisais plein de tours de manèges en affichant un grand sourire et en agitant le bras jusqu'à ce que ça me fasse mal.

'Han sa att jag kunde åka på alla karuseller därför att man hade förbjudit honom det när han var liten. Så, trots att jag alltid mår illa på karuseller, gjorde jag en massa karusellturer, visande ett stort leende och viftande med armarna tills det gjorde ont.'

Ordförrådet i barnböcker används naturligtvis också för att imitera barnröster. Ett vanligt förekommande medel är förstärkande förstavelser, prefix, som dö- i dösäkert. På franska används förstärkande prefix som hyper-, mega-, super- i ett liknande register. Översättningen kan dock vara mer poetisk, som i följande exempel hämtat från Elsie Johanssons Kattbreven (Du courrier pour le chat), översatt av Gunilla de Ribaucourt, där dösäkert återges med den franska motsvarigheten till pålitligt:

Originaltext: Jag menar att jag har den där silverkannan! På ett dösäkert ställe.

Översättning: Je veux dire que c'est moi qui ai le pot en argent! Dans une cachette à toute épreuve.

'Jag menar att det är jag som har silverkannan! På ett (mycket) pålitligt gömställe.'

På samma sätt återges smarrig (om en vetelängd) inte med super bon, utan med det något mer specifika Le meilleure c'est la crème - 'det godaste/bästa är (vanilj)krämen', i översättningen av barnboken Else-Mari och småpapporna av Pija Lindenbaum (Mes sept papas, översättning Mireille Verdiere).

Trenden när en barnbok ska översättas från franska till svenska kan beskrivas med två begrepp hämtade från översättningsforskningen: ennomblement och rationalization. Ennoblement avser en strategi som går ut på att göra texten "noblare", det vill säga stilistiskt mer finstämd. Med rationalization menar man att grammatiken anpassas till typiska mönster i det språk som texten översätts till.

Ofta kan man använda samma eller liknande grammatiska strukturer på olika språk, men av en eller annan orsak blir den ena konstruktionen mer naturlig i ett språk. Ett exempel är svenskans flitiga bruk av böjda verb i bisatser i alla typer av skrivna texter, som den temporala bisatsen (understruken) i meningen "Några år efter att Knotte hade fötts sa han upp sig, på vinst och förlust, för att ge konsten allt." (Från Det är slut mellan Gud och migav Katarina Mazetti).

Samma innehåll kan återges med en prepositionsfras, en fras som börjar med en preposition: "efter Knottes födelse". Det är väl känt att konkurrensen från de mer koncentrerade och ekonomiska prepositionsfraserna är mer kännbar i franskt skriftspråk än i svenskt. Därför översätter man gärna en mening som den ovan med: Quelques années après la naissance de Knotte, il a démissionné afin de se consacrer entièrement à l'art, sans se soucier des conséquences financières.

'Några år efter Knottes födelse, sa han upp sig i syfte att fullständigt ägna sig åt konsten, utan att tänka på de ekonomiska följderna.'

Det händer också att det rent pedagogiska syftet med texten förändras i översättningen. Det är särskilt påtagligt i översättningar av bilderböcker. I boken Castor odlar, av Lars Klinting, ska Castor plantera en blomma. Han står i valet och kvalet. Vilken färg ska han välja? I den franska versionen har det tillkommit namn på blommorna. Den franske odlaren är således både mindre lakonisk och mer pedagogisk.

Originaltext: En blå kanske. Eller en vit. Rosa blommor är också fina.

Översättning: Peut-être un myosotis bleu ou un pétunia blanc ... encore que les

roses soient belles aussi.

'Kanske en blå förgätmigej eller en vit petunia ... fastän rosor är också vackra.'

Ett annat exempel är böckerna om Ludde, av Ulf Löfgren, som vänder sig till två- och treåringar. I boken Ludde från 1984, översatt till franska 2008 av Signe Nordlund (Ludo) håller Ludde på att lära sig vissa vardagliga företeelser, som att klä på och tvätta sig, men han råkar göra fel. Texterna lämpar sig för högläsning och muntliga markeringar som visst och eller hur? i den svenska versionen uppmuntrar till dialog mellan läsaren och barnet. På franska försvinner dessa markörer, och texten liknar lite mer en instruktionsbok, trots utropstecknen:

Originaltext: Men hur borstar Ludde tänderna? Han borstar visst nosen i stället! Så här ska Ludde borsta tänderna, eller hur?

Översättning: Mais comment se brosse-t-il les dents! Il se brosse le nez ! C'est comme ça qu'on se brosse les dents!

'Men hur borstar han tänderna? Han borstar näsan! Det är så här man borstar tänderna.'

Med små och listigt använda språkliga medel lyckas barnboksförfattare skapa den särpräglade stil som tillsammans med drivna illustrationer gjort svensk barnlitteratur berömd över stora delar av världen. I takt med att den översätts sprids den över världen, men ofta i lätt modifierad form. Den svenska barnlitteraturen placerar sig också i högprestigeskiktet internationellt. Den säljer i relativt små volymer och ges ut på förlag med högt anseende. Förlaget  L'Ecole des loisirs, har ett stort antal svenska författare på sin publikationslista.

Kanske är denna högprestigeplacering en bidragande orsak till den "neutralisering", som sker i samband med översättningen. Att översättningar tenderar att vara mer neutrala än originalverk kan också bero på att översättare inte alltid har en författares auktoritet. Översättning är, som vi kunnat se prov på här, en komplicerad process. Två litterära och språkliga traditioner ska mötas i en säljbar tolkning.