Vi måste byta till sommardäck

Nyligen besökte jag en flärdfull prisutdelning. Vid entrén stod en mingelfotograf, och alla som passerade blev fotograferade. Vi grupperades lite godtyckligt och fotografen gav instruktioner.

– Kan vi flytta lite bakåt?

Vi flyttade lite bakåt.

– Bra! Och så kan vi stå lite närmare varandra.

Vi tryckte ihop oss.

Ingen reagerade på att fotografen själv inte deltog i rörelserna, trots att han använde tilltalet vi. I just detta fall betydde vi egentligen ni. Men vi kände oss vänligt bemötta. Hade fotografen sagt ”kan ni flytta lite bakåt” är det inte säkert att vi varit lika följsamma.

Skickliga fotografer vet hur folk ska tas.

För flera år sedan skrev språkvetaren Linnea Hanell i Språktidningen om det mångtydiga vi:et. Hon beskrev hur ett svenskt vi kan beteckna både ’jag och du och eventuellt några fler’ och ’jag och någon eller några andra, men inte du’. Det kan handla om att mottagaren blir inkluderad i vi:et, eller om den blir exkluderad och inte räknas in. Men det finns alltså ett tredje fall, det som fotografen är ett exempel på, när vi betyder ’du och eventuellt någon eller några fler, men inte jag’.

Så kan man ju också prata med barn eller gamla ibland: nu tar vi på oss jackan eller nu gapar vi stort. I många fall tänker vi då inte på att klä på oss eller äta själva.

Detta vi används inte sällan befallande, men på ett lite mjukare vis än ett du- eller ni-tilltal. Nu måste vi byta till sommardäck, betyder i själva verket ofta nu måste ni byta till sommardäck.

Detta experimenterande med pronomen är varken nytt eller särskilt problematiskt. Det är säkert också påverkat av den stora omsvängningen i pronomenanvändning som skedde för femtio år sedan. Då fick du ett stort uppsving, på bekostnad av tilltal med titlar eller ni. Mer om det kan du läsa i artikeln om du-reformen – som personifieras av Bror Rexed.

Ni fungerar ofta när flera ska tilltalas, men i några fall behövs något annat. Det är denna lilla lucka som fotografen löste så smidigt. Eller vad tycker vi?