Vallmo

Växtnamnet vallmo har inget med vall i någon av dess betydelser att göra, och inte heller med mo, ’torr och sandig mark’, som i tallmo. Förleden i detta gemensamma nordiska namn är släkt med valen, ’domnad, stel av köld’, och valbjörk (valbjörken eller getapeln har ansetts orsaka medvetslöshet). Vall- betyder alltså ’bedövning, domning, dvala’. I en medeltida ört- och läkebok heter det: ”walmogha kombher siukan man til at soua” (’vallmon kommer en sjuk man att sova’). Om efterleden mo (i fornspråket mogha) vet ordforskarna inte mycket. Men klart är att släktingar finns bland annat i det tyska Mohn, det nederländska maankop, det polska och ryska mak och det forngrekiska mékon.

Det artrika vallmosläktet har det vetenskapliga namnet Papaver, och detta latinska ord för ’vallmo’ påträffas i flera språk: engelska poppy, franska pavot, portugisiska papoula och spanska amapola. Det spanska ordet tros kunna komma ur mozarabiskan – en tidig form av spanska med många arabiska lånord. Där fanns ordet hababawra, där efterleden är en ombildning av Papaver.

Bo Bergman är medarbetare i Sydsvenskan och författare.