språkets framtid är katastrofal lol

Tänker du också att språkets förflackning handlar om att inte kunna skilja på de och dem, att använda vart när det ska vara var och att blanda in anglicismer i tid och otid? Ack, detta är oskyldiga små skönhetsfläckar i jämförelse med vad som snart kommer att hända, när dagens ungdom får större påverkan i samhället. 

Dessutom kommer det uppstå oändliga risker för missförstånd i kommunikationen mellan olika åldersgrupper när man använder emojis och förkortningar.

Personer som är födda mellan 1997 och 2012 kallas generation Z. De har vuxit upp med en smartphone i handen och är uppkopplade dygnet runt. Mejl skickar de ogärna (för att inte tala om brev!) och de föredrar även att skicka meddelanden framför att prata i telefon. Deras skriftliga insatser sker alltså huvudsakligen i chattar och sociala mediekanaler vilket avspeglas i deras sätt att skriva.

Den typiska personen från generation Z anser att det är stelt att följa grammatiska regler; speciellt att använda punkter. ”Avspisande” är nog ett lämpligt ord för att beskriva hur de känner för punkter. Det har förmodligen sitt ursprung i att de är vana vid att använda många korta meddelanden och att en punkt då är ett sätt att … tja, sätta punkt för det som diskuteras. 

Å andra sidan anser de ofta att korta ­meddelanden är ovänliga. Att bara svara ”OK” eller skicka en bekräftande emoji får inte alls den effekt vi lite äldre avser. Speciellt inte att skicka en tumme upp, den är extra passivt aggressiv för dagens tonåringar och används endast ironiskt av dem. 

Att inleda meningar med en versal är också något som generation Z tycker är onödigt, de kör gemener över hela linjen. 

Akronymen LOL (eller lol, om du skippat versalerna) har gradvis förändrats från att bokstavligen betyda ”laughing out loud” till att bli en uppmjukning av saker som kan vara sorgliga eller ångestfyllda. För oss som i stället ser ett högljutt gapskratt framför oss ter det sig onekligen udda när någon skriver: 
”Läste du om skolskjutningen som hände?!”
och får svaret:
”A va hemskt lol”.

Att lägga till en skrattande emoji när något är ­roligt är alldeles för banalt för denna generation. I ­stället använder de exempelvis en dödskalle, för att symbolisera ”det var så roligt att jag dog”, får man anta. Återigen en källa till missförstånd för oss oldtimers.  

Språket blir alltmer en spegling av det digitala livet, och det är nog bara något vi får tugga i oss. Då är det trösterikt att läsa dessa ord: ”Dålig stavning, felaktigheter såväl som brist på elegans i skrift, okunnighet om de enklaste reglerna för skiljetecken och nästan ingen förtrogenhet med engelsk litteratur, är långt ifrån sällsynta bland unga män på 18 år som annars är väl förberedda för högskolestudier.” De skrevs av en man vid namn Charles Eliot, som var rektor för det prestigefulla universitetet Harvard. Och han gjorde det 1871. 

Framtidsutsikterna för språket har med andra ord alltid varit katastrofala. Men på något sätt har det klarat sig ändå.