Sätt punkt för missbruket av punkter
Ulrika Good är vidsynt när det gäller språkregler. Men med några rejäla undantag – och kanske i synnerhet felaktig användning av skiljetecken.
Bild: TV4
I ett avsnitt av Robinson från den senaste säsongen är det upprörd stämning i örådet. En deltagare hävdar att hon gjorde en annan deltagare ”en björntjänst” när hon rensade luften. Varpå den berörda örådsdeltagaren upphetsat rättar henne genom att förklara att björntjänst innebär en otjänst. Då bryter programledaren Anders Lundin in och påtalar ganska bryskt att det framgår av kontexten vad hon avser, och visar på så sätt att det var en onödig anmärkning. Je suis Anders Lundin. Det är nästan alltid sämre att påtala språkliga felaktigheter i sociala sammanhang än att göra dem.
Hur man använder språket korrekt är som bekant inte en sanning som det råder absolut konsensus om. Jag har nog en mer vidsynt uppfattning av vad som är godtagbart än vad många andra som kallar sig språkpoliser har.
Sa jag just att jag är vidsynt när det gäller språkregler? Det är en sanning med några rejäla undantag. Jag är exempelvis väldigt intolerant när jag ser felaktig användning av skiljetecken. Åtminstone när den görs av personer som samtidigt har åsikter om andra språkligheter som de anser vara fel. Det är lite som att klaga på någon som inte använder färdriktningsvisare samtidigt som man kör med sommardäck. I januari. I Gällivare.
”Mina ögon blöder!”
Det mesta ofoget när det kommer till skiljeteckenmissbruk är att avsluta var och varannan mening med tre punkter. Att liksom aldrig komma till punkt, utan låta varje mening hänga i luften. Eller att använda två punkter. När jag ser det blir jag benägen att ta till alla språkpolisers favorituttryck ”Mina ögon blöder!”.
Att lägga in tre punkter för att göra en enstaka konstpaus eller visa att någonting utelämnats ur texten är något annat. Då ska det för övrigt vara ett mellanslag innan de tre punkterna, som då bildar en så kallad ellips.
Om ett ord har blivit avbrutet är det dock inget mellanslag innan punkte…
Man skulle kunna tro att alla som har läst en bok eller en tidning borde ha insett att det ska vara mellanslag efter såväl punkt som komma-, fråge- och utropstecken. Men förvånansvärt många verkar ändå ha missat detta och använder mellanslagstangenten som om den var under ransonering. Om det inte är en helt förvirrad person som skriver. Någon som gör tre, fyra mellanslag mellan varje ord. Horribelt.
En finsmakardetalj när det gäller mellanslag är att det ska vara ett sådant innan procenttecken när man skriver på svenska. Något som undgått ungefär 97 % av alla som skriver på svenska.
En annan kännarmarkör är att veta skillnaden mellan bindestreck och tankstreck. Bindestrecket är enbart till för att samman-foga ord, medan det lite längre tankstrecket ska användas i andra strecksammanhang, som mellan ortnamn: Sträckan Stockholm–Göteborg eller mellan tal: 30–40 personer. Och bindestrecket ska brukas sparsamt, inte så där vidlyftigt som jag gjorde för så där 35 ord sedan.
Så nu vill jag att vi skärper oss och att vi sätter punkt för det slappa användandet av skiljetecken. EN punkt. Inte två.