Få språk är HELA världen

Det finns ingen självklar definition av vad som förtjänar kallas för världsspråk. Det finns ett ganska litet antal (ryska, arabiska, mandarin, swahili, malajiska, spanska ...) som i någon större skala används mellanfolkligt, men för de allra flesta av dessa är det bruket huvudsakligen begränsat till en viss region. I princip är det bara engelska och franska som används på alla kontinenter, och för var dag som går så växer engelskans betydelse på bekostnad av i stort sett alla andra språk.

Men om du finge frågan om vilket som var världens allra första världsspråk, vad skulle du svara då? Jag gissar att latin skulle föreslås av en och annan. Kanske skulle också några andra gamla imperiespråk som grekiska eller persiska nämnas. Men faktum är att de bara användes i en begränsad del av världen, även om de onekligen brukades mellan många olika folkgrupper.

Om vi ska ta ledet världs- lite mer bokstavligt så har jag ett annat förslag, och ett som jag misstänker många skulle glömma bort. Det är dags att vi talar om portugisiska.

Portugal var det första europeiska landet att på allvar utmana de sju haven. Att expandera inåt land kom inte på fråga, för där låg ju det större och starkare Spanien, och många andra var mer lämpade att landvägen kolportera Orientens alla rikedomar. Iberiska halvön var ansatt av muslimska riken i söder, och om man kunde omvända afrikaner söder om Sahara, så kunde man kanske få dem till allierade och åstadkomma en kniptång genom att få dem att angripa araberna söderifrån. Handel över haven skulle dessutom undanröja det behov av mellanhänder som landbaserad kommers påtvingade.

Navigationstekniken hade gjort framsteg, och än i dag känner den bildade medborgaren igen namn som Bartolomeu Dias (rundade Godahoppsudden) och Vasco da Gama (nådde Indien). Vad färre känner till är att upptäcktsresorna (och efterföljande handel, tvångskonvertering, blandäktenskap och kolonisation) satte ansenliga språkliga spår. Om man läser gamla reseskildringar från Afrika och Asien är det i början nästan alltid någon form av (pidgin)portugisiska som engelsmän, fransmän och holländare använder i sina kontakter med lokalbefolkningen.

Portugiserna var aldrig särskilt aktiva i Nordamerika eller Oceanien (mest för att ett påvligt dekret tilldelade spanjorerna den Nya Världen medan portugiserna fick nöja sig med att härja i den gamla), men deras språk användes ändå på fyra kontinenter. Och det hade sannolikt aldrig hänt tidigare. De gamla medelhavsimperierna gränslade rent tekniskt tre världsdelar (Europa, Afrika och Asien) mest för att deras hemvist råkade sammanfalla med ett kontinentalt treriksröse, men nu fanns det plötsligt för européer helt nya världar.

Det finns kuststäder i Indien och Malaysia där man än i denna dag talar språk som är utvecklade ur renässanserans portugisiska (även om dessa i likhet med så många andra av världens språk är stadda i snabbt utdöende).

Till slut kom dock verkligheten i kapp Portugal. Landet hade (då som nu) en folkmängd ungefärligen jämförbar med Sveriges, och det var ingen tvekan om att det konkurrerade ovanför sin egen viktklass. Dess internationella roll är begränsad och få lär sig i dag portugisiska i länder där språket inte talas.

Utanför Portugals egna 10 miljoner återstår ändå drygt 20 miljoner modersmålstalare i Afrika och 200 miljoner i Brasilien, och nio länder i fyra världsdelar har portugisiska som officiellt språk. Spåren av den tidiga världsspråksstatusen har inte utraderats trots åtskilliga sekler av ekonomisk och världspolitisk tillbakagång för Portugals del.

Om någon undrar varför Brasilien blev portugisiskt trots att det enligt bullan borde ha tillfallit Spanien så beror det helt enkelt på att man inte hade särskilt bra koll på hur långt österut Sydamerika sträckte sig. En demarkationslinje drogs mitt i Atlanten, och Brasilien blev portugisiskt av misstag. Skulle vi under andra omständigheter ha haft ytterligare 200 miljoner spansktalande i världen eller hade Brasilien tillfallit någon av de andra kolonialmakterna? Se där, något att ligga vaken och grunna över i natt.