Pamflett för rätt om toalett

Jag har en hel del språkliga käpphästar, det har möjligen framgått. Men de sitter inte sällan ihop med mer allmänmänskliga idéer, exempelvis den att man bör säga det man menar och mena det man säger.

Problemet är förstås att hur noga jag än är så finns risken att någon mottagare uppfattar mig annorlunda än jag avsåg. Det här är också ett av skälen till att jag är extra fascinerad av talspråket, eftersom jag då har tillgång till så många fler element för att göra mig förstådd.

Samtidigt inser jag att det kan finnas en poäng i att inte uttrycka exakt vad man menar. För att den mänskliga samvaron ska fungera utan onödigt obehag eller friktion är det många gånger klokt att använda språkets möjligheter att bara antyda vad som avses. I Sverige tillämpar vi denna princip något selektivt.

Många turister och invandrare har kommenterat hur svenskar är oväntat glada i att berätta när de tänker avvika för att gå på toaletten. ”Jag ska bara kissa först”, är ingen ovanlig fras i vardagslivet. Även bland mer eller mindre okända. I många kulturer föredrar man en omskrivning, som att man ska besöka the bathroom eller möjligen men’s room. I USA brukar det antydas ett behov av återhämtning, för där efterfrågas vanligen ett restroom.

Engelsmän, om vi talar om den del av befolkningen som inte är så ängslig av sig, brukar benämna toaletten the loo. En vanlig hypotes är att ordet härrör från medeltiden och den franska frasen gardez l’eau (’se upp för vattnet’). Jag är något skeptisk till den förklaringen, men loo används ofta i stället för toilet eller WC.

Jag kommer att tänka på en humoristisk platta som snurrade en del i radion på 1980-talet. Ett par engelsmän spelade in en låt på temat att vi svenskar gillar poplåtar som handlar om att gå på toaletten. ”In Sweden you like songs about going to the loo”, gick refrängen har jag för mig. Exemplen på denna lust var tre: Waterloo, Boogaloo respektive Diggi loo diggi ley. Vi svenskar kan verkligen inte hålla oss. Från att sjunga och babbla om dasset, muggen och avträdet.

Men toalett är ett märkligt ord på flera sätt. För det första hade det ursprungligen ingenting med kroppens avfallsprodukter att göra. Och det kommer – återigen – från franskan. Toilette betyder ’att klä sig’. Så småningom började själva klädesplaggen att kopplas till ordet, särskilt när det var fråga om extravaganta plagg. Om jag inte minns fel läste jag som barn i en Tintin-bok om operasångerskan Bianca Castafiore och hennes ”makalösa toaletter”.

Det där är väl nästan utdött nu, att använda ordet i betydelsen ’finare klädsel’. Men nog hör jag ibland att människor ”ska göra sin morgontoalett” och de menar då tvätta ansiktet, borsta tänder och möjligen påföra lite puder och kajal.

Varför säger vi toalett om själva porslinsmojängen, förresten? Den tingesten bör rimligen benämnas klosett, tycker ni inte? Förkortningen WC står ju för water closet. Är det för att orden rimmar som vi ständigt säger fel?

Jag ska nog starta en folkrörelse. Sluta säga toalett om klosetten! Är ni med mig?

Gör om, gör rätt – klosett!

Staffan Dopping är journalist och moderator och leder bland annat panelsamtal på nättidskriften Kvartal.