Gott slut på irritationen
Artighetsfraser som gott slut och god fortsättning vid fel tillfälle kan få vissa att känna sig kränkta. Kanske är det bäst att inte vara säsongsmässigt artig över huvud taget.
Bild: Istockphoto
Genom åren har jag helt aningslöst gått runt och önskat omvärlden god fortsättning under mellandagarna och jag har förmodligen sagt eller skrivit gott slut både en och två gånger varje gång nyårsafton närmat sig i tron att jag varit vänlig. Men i samband med den gångna julen insåg jag att detta kan ha varit allvarliga övertramp. Jag kan rent av ha förolämpat någon.
Häromdagen läste jag följande på Facebook:
”Nu kan jag inte hålla mig längre. Vad menar de personer som igår den 27:e december och idag den 28:e december säger ’god fortsättning’? På vad? På mellandagarna? På min semester?”
Det fanns inte en skymt av någon skojfrisk ton inblandad i inlägget; personen som skrev det var upprörd på riktigt. Denna ytterst vanligt förekommande hälsning har uppenbarligen landat riktigt dåligt varje gång någon framfört den på vad mottagaren ansett som fel dag. Vem hade kunnat ana att människor har så stenhårt reglerade imaginära kalendrar för när hälsningar är lämpliga och inte? Inte jag. Förrän nu.
Men det handlar inte bara om datum. I inslaget Språkakuten i TV4:s Nyhetsmorgon häromsistens berättade Sara Lövestam, språkvetare och krönikör i Språktidningen, att hon tyckte att det lät som att året ligger på hospice när någon önskar gott slut. En vass formulering och kanske en rimlig tanke, men också en bidragande faktor till osäkerheten kring korrekt bruk av standardfraser.
Min passivt aggressiva reaktion på dessa händelser är att tänka att det förmodligen är bäst att inte försöka vara säsongsmässigt artig över huvud taget. Risken är för stor att initiativet omvandlas till en kränkning.
Debatten om vad som är ”rätt” och ”fel” när det kommer till jul- och nyårshälsningar har alltså tagit fart de senare åren, och i synnerhet det senaste året, och den som går längst är förstås julpuritanen Edward Blom. I december 2023 sa han följande till Aftonbladet:
”Jag tycker det är konstigt att säga ’god jul’ innan det är jul.”
Men han insåg nog att det var tämligen extremt, så han tillade:
”Men numera får man nog acceptera att alla säger ’god jul’ till varandra sista gången de ses innan julfirandet. Man kanske kan acceptera det från lucia och framåt, men jag tycker det är konstigt att säga ’god jul’ innan det är jul.”
Numera? Under vilken tidsperiod var det oacceptabelt att orden god och jul uttalades i ensam kombination dagarna före julafton. Jura? Krita? Medeltiden?
Kan det månntro vara så att energin har ebbat ut från den ständigt återkommande debatten som handlar om huruvida man kan säga beklagar sorgen eller ej när någon har förlorat en anhörig? Ett spörsmål som har varit en oemotståndlig magnet för alla som gillar att påpeka vad som är rätt och fel i standardfrassammanhang. Nu vill man ha en ny källa till återkommande möjligheter för pekpinnar och tillrättavisningar och kastar lystna blickar på jul- och nyårshälsningarna.
Det är en teori så god som någon. Och ett gott slut på en krönika.
