Från slutet av ordet till början

Varje gång jag lyssnar på den gamla schlagern Augustin, vilket är jämförelsevis ofta, tänker jag på vad jag valt att kalla den lilla betoningsvandringen:

”Ja, så går det för den som blir för plötsligt maskulin,
och det glömmer aldrig Augustin”

Min mormor säger också maskulin på det där viset, med betoningen på sista stavelsen. ”Maskuliiin” och ”feminiiin”, ”attraktiiiv” och ”fiktiiiv”. Alla jag känner, förutom mormor då, uttalar dessa adjektiv med betoningen på första stavelsen – och det har mindre med dialekt att göra än med tid! Mormor är 92 år ung, och växte upp på den tiden då de flesta adjektiv som slutade på -iv fick så kallad slutbetoning.

I Svenska Akademiens ordbok, SAOB, kan man skönja promenaden. SAOB är som ett litet museum i sig, eftersom dess första del utkom 1893 och den nu är i sluttampen för att förhoppningsvis existera i sin helhet 2023. Med andra ord är beskrivningarna av orden som börjar på A över hundra år gamla, vilket i detta fall gagnar oss. 1903 förordar man uttalet ”attraktiiiv” (vilket på saobska skrivs at¹rakti⁴v) och 1911 ”destruktiiiv”, för att ta två exempel. Stundom, meddelar dock SAOB, kan destruktiv uttalas med betoning på första stavelsen – eller med grav accent! Ja, ni läste rätt!

Grav accent är den svenska specialiteten att gå ner i tonhöjd på en betonad stavelse, och sedan upp i tonhöjd på en mindre betonad stavelse. Gammal, spegel och polkagris är exempel på ord med grav accent. Och i SAOB uppges alltså destruktiv (stundom) ha en betoning som låter exakt som polkagris! Samma betoning uppges (stundom) förekomma för bland annat exklusiv, objektiv och positiv. Pröva gärna uttalet i en mening! Så knasigt det låter. Man blir livad – gick de runt och sa så här förr?

Jag ringer mormor, som är den äldsta jag känner. ”Har du någonsin hört någon uttala destruktiv på det här sättet?” frågar jag och uttalar det med tydligt grav accent. ”Det har jag säkert, folk säger så mycket konstigt”, svarar hon.

Hon poängterar att hon själv säger ”destruktiiiv” och ”attraktiiiv”, vilket ju var för väl, eftersom hela denna text bygger på att hon gör det.

I slutet av SAOB är acceptansen för betonad inledning större. 1983 skriver man till exempel om spekulativ och 2007 om transitiv, båda med betoning på första stavelsen – men vegetativ får 2017 betoningen på sista stavelsen som primärt uttal!

Det är det som är så spännande med att SAOB-surfa. Plötsligt stöter man på ett undantag, eller ett ord som uppges uttalas (åtminstone stundom) med en bisarr grav accent.

Vi kan i alla fall sluta oss till att betoningen under det senaste seklet har glidit från slutet till början i en mängd adjektiv. Men varför? Den som utgår från ord som aktiv, massiv och fiktiv kan kanske tro att det rör sig om engelskt inflytande – i engelskan uttalas ju dessa ord med betonad första stavelse. Men längre ord, som destruktiv, attraktiv och objektiv uttalas i engelskan med betoning på näst sista stavelsen, och inte säger vi på svenska destrUktiv, attrAktiv eller objEktiv.

En teori är att orden redan tidigt haft olika dialektala uttal, vilket de många uttalen i SAOB (inklusive de absurda grava accenterna) vittnar om, och att den till en början ovanligare betoningen på första stavelsen spridit sig och tagit över.

En finess med detta är att man på så vis hittat ett sätt att skilja adjektiv från substantiv – negativ och objektiv är två exempel på ord som i dag får olika betydelser beroende på betoning.

Engelskan kan däremot ha spelat in när feminin och maskulin fick sina numera dominerande betoningar. Marin, gredelin och genuin har inte gått samma väg – kanske lyckades engelskan få feminin och maskulin att ryckas med i -iv-adjektivens promenad? Så här föreställer jag mig att det började (melodi: Augustin):

Åh betoning, stå kvar här i slutet är du snäll,
redan mörkret nästan fallit på
Jo men snälla, de andra ska vandra just i kväll
inte ska de väl ensamma gå?
Alla ska gå, i kursiv och aggressiv,
negativ och objektiv, passiv och expressiv
De ska vandra till början utav sina adjektiv
Såsom redan i dag folk uttalar ”positiv”
Måste jag stanna kvar och stå här sist i maskulin
för att rimma bra på Augustin?

Sara Lövestam är författare och föreläsare.