Finsvenskan lever kvar på scen
Det är så mycket som vi ska skämmas för. Länge betraktades till exempel utpräglade dialekter som något som inte hörde hemma i finsvenskan. Det kunde vara allt från tjocka l och skorrande r till gotländskans triftonger och västsvenskans öppna ö-ljud som dömdes ut som skönhetsfläckar på ett stilrent standardspråk.
Den talade rikssvenskan växte fram på 1600-talet. I takt med att skriftspråket blev allt mer standardiserat påverkades även talspråket. När tal och skrift närmade sig varandra var det dialekterna i Mälardalen som formade grunden till riksspråket. Det var här den politiska, religiösa och ekonomiska makten fanns. Och det var den bildade befolkningens uttal i Stockholm med omnejd som blev norm.
Starten för Radiotjänsts sändningar 1925 bidrog till att utmejsla det rikssvenska talspråket. Att programledare och journalister skulle skrubba talet rent från dialektala drag var en självklarhet. Tanken var att det inte skulle höras varifrån någon härstammade – vilket i praktiken innebar att alla tycktes ha fått sin språkliga fostran i välbeställda familjer kring Mälardalen.
På de stora scenerna dominerade samma norm. Skådespelare skolades in i Dramatens ideal om en förmodat neutral rikssvenska.
Efter andra världskrigets slut började attityderna till dialekter bli mer tillåtande. Urbaniseringen gjorde städerna till dialektala smältdeglar. En ny syn på demokrati och jämlikhet luckrade sakta upp de språkliga hierarkier som hade formats av klassamhället. Premiärerna för lokalradio och regionala tv-sändningar var också viktiga för förändringen. Här hördes ofta det lokala målet.
Dialekter var inte längre finsvenskans skambelagda motsats. Forna tiders fulsvenska blev rätt och slätt bara svenska.
En rad skådespelare vittnar på sidan 16 om hur dialekter sällan prioriteras inom film, tv och teater. Men de berättar också om hur dialekter kan ge deras roller en extra dimension. Ändå lever föreställningen om finsvenskans förträfflighet kvar på många håll. Kanske är det den normen som är en smula skämmig i dag.
