En extra krånglig tidning!
Skriv som du talar! var rubriken på ett häfte som alla hushåll i Sverige fick i brevlådan 1977. Avsändare var Postverket. I den lilla programskriften bad myndigheten om hjälp med ”att utrota krångelsvenskan”. Det var dags att slopa den formella tonen i kontakter med myndigheter och företag: ”Det viktigaste är inte att du använder fina ord och stavar felfritt, det viktigaste är att du får sagt det du vill.”
Själv började jag skolan i kampanjens kölvatten. Vi fick lära oss att former som dig, mig och sig i vissa sammanhang kunde betraktas som lite lätt fisförnäma. I stället fick vi gärna skriva dej, mej och sej. Samma valfrihet gällde de och dem eller dom. Att pränta in skillnaderna mellan subjektsformen de och objektsformen dem var viktigt. Men i många typer av texter gick det fint att skriva dom.
Då fanns en stark rörelse i riktning mot ett skriftspråk som låg närmare talet. Någonstans på vägen kom den av sig en smula. Visst syns de talspråksnära formerna i dag – men de har inte tagit över. I Svensk ordbok behandlas formen dom med skepsis: ”För närvarande kan den dock knappast användas i skrift utan att texten får en mycket vardaglig prägel.”
Postverkets kampanj mot krångelsvenskan hade förstås syftet att få fler att skriva brev och att köpa fler frimärken. Men faktum är att det nu är betydligt fler som tycker att de och dem är krångligt. Sex av tio svensklärare anser att det är en besvärlig språkriktighetsfråga för eleverna. När samma fråga ställdes 1976 var valet mellan de och dem inte ett problem som ens motiverade en egen rubrik i enkäten.
På sidan 16 skriver språkforskarna Lena Lind Palicki och Susanna Karlsson om debatten om de och dem. Och de tror att en revolution kan vara på gång.
TIPS! Nu finns alla föredrag från vårens Språkforum att se på nätet: www.spraktidningen.se/sprakforum2019.
