Den stora attacken på pronomen
Enskilda pronomen har alltid varit omstridda. Men nu har hela ordklassen hamnat i skottgluggen.
Det är tuffa tider för pronomen nu. Man trodde att de ridit ut den värsta stormen, men så kom 2025 med en aldrig tidigare skådad form av aggressivitet.
Redan i min bok Grejen med substantiv från 2016 skrev jag om pronomen som de starka känslornas ordklass – men ilskan är äldre än så. Du-reformen skapade ilska i leden på 1960-talet, jag-användning i akademiska texter har varit kontroversiellt, användningen av ni åt alla håll var på 1800-talet så upprörande att (baserat på tidens debatt) endast rebeller gick med i de så kallade ni-föreningarna. Det har diskuterats huruvida man bör använda det generiska pronomenet man, och även huruvida man som god feminist bör byta ut det mot en. På det lägger vi dagens missbruk av de och dem, honom och han samt de reflexiva pronomenen sin, sitt och sina. Till det adderar vi hen.
Tidigare har man dock mest diskuterat hur pronomen ska vara och fungera – en mildare form av förtryck, om man så vill. Redan etablerade pronomen har tillåtits finnas så länge de följt gamla, vedertagna normer, medan det nya pronomenet hen kämpat för sin existens. Det har varit konservativt, men själva ordklassen har inte varit i skottgluggen. Förrän nu.
Den stora attacken på pronomen kommer från väst, något som Lena Lind Palicki uppmärksammat i en språkspalt i Svenska Dagbladet. När USA:s president Donald Trump i Fox News får frågan vilka pronomen han använder, svarar han ”jag vill inte ha pronomen” – ett komprometterande uttalande då det inleds med just ett pronomen.
De pronomen som har hopp om Trump och tror att han vill deras bästa, kan argumentera att han förstås menar att han inte vill upplysa om sina pronomen eftersom det är något som folk gör när de erkänner transpersoners existens. Well, som de säger i staterna, den nya amerikanska regime… regeringen har också gått långt för att radera omnämnandet av pronomen i statliga dokument. Klarspråksdokument som uppmanar statligt anställda att använda direkt tilltal och skriva you i stället för exempelvis the beneficiary har raderats för att de innehåller ordet pronouns (’pronomen’). Statligt anställda har beordrats att ta bort pronomen från sina mejlsignaturer.
”Motståndet mot den lilla ordklassen sprider sig överallt”
Motståndet mot den lilla ordklassen sprider sig överallt på sociala medier. På Facebook samlar jag snabbt in följande:
It’s a red flag if she uses pronouns. (Det [sic!] är en varningsklocka om hon [sic!] använder pronomen.)
I’d never use violence on someone who uses pronouns. Nothing I could do to them physically could fuck them up worse than they are mentally. (Jag [sic!] skulle aldrig använda våld mot någon [sic!] som [sic!] använder pronomen. Inget jag [sic!] kunde göra mot dem [sic!] fysiskt skulle kunna göra dem [sic!] mer förstörda än de [sic!] är mentalt.)
I svenska sammanhang är det inte lika illa – än. Men med tanke på det amerikanska inflytandet på svenska språket kan det vara en tidsfråga innan även svenskar börjar vända sig mot pronomen. Alla beståndsdelar finns på plats: Ett polariserat samhällsklimat, bristande grammatikkunskaper, ett woke-läger som lägger vikt vid pronomen och ett konservativt som menar att trans är trams.
Aversionen mot syndabocken transpersoner har alltså fått miljoner människor att tugga fradga inför själva omnämnandet av en ordklass. Vem hade kunnat förutse det? Och, funderar de ordklasser som inte vågar ställa upp för sin kompis pronomen, vilken ordklass kommer de att ge sig på härnäst? ”Inte verb, väl”, skrattar verben nervöst. ”Vi är ju superviktiga för all typ av kommunikation, inte kan vi vara i farozonen.” Substantiven intalar sig samma sak: ”Ingen kan tala om en enda grej utan oss, vi är säkra.”
Pronomen sneglar på de nervöst hukande ordklasserna i en värld som övertygats om att någon måste kastas till lejonen. ”Ni inser väl att ni just använde en handfull pronomen? Ingen är säker förrän alla är säkra, för att använda ytterligare två.”
Sara Lövestam är författare och föreläsare.
Läs fler krönikor av Sara Lövestam:
Sången visade vägen till språket
Säg hej till ett outforskat säg
Det skulle vara coolt att böja bra
Det är tuffa tider för pronomen nu. Man trodde att de ridit ut den värsta stormen, men så kom 2025 med en aldrig tidigare skådad form av aggressivitet.
Redan i min bok Grejen med substantiv från 2016 skrev jag om pronomen som de starka känslornas ordklass – men ilskan är äldre än så. Du-reformen skapade ilska i leden på 1960-talet, jag-användning i akademiska texter har varit kontroversiellt, användningen av ni åt alla håll var på 1800-talet så upprörande att (baserat på tidens debatt) endast rebeller gick med i de så kallade ni-föreningarna. Det har diskuterats huruvida man bör använda det generiska pronomenet man, och även huruvida man som god feminist bör byta ut det mot en. På det lägger vi dagens missbruk av de och dem, honom och han samt de reflexiva pronomenen sin, sitt och sina. Till det adderar vi hen.
Tidigare har man dock mest diskuterat hur pronomen ska vara och fungera – en mildare form av förtryck, om man så vill. Redan etablerade pronomen har tillåtits finnas så länge de följt gamla, vedertagna normer, medan det nya pronomenet hen kämpat för sin existens. Det har varit konservativt, men själva ordklassen har inte varit i skottgluggen. Förrän nu.
Den stora attacken på pronomen kommer från väst, något som Lena Lind Palicki uppmärksammat i en språkspalt i Svenska Dagbladet. När USA:s president Donald Trump i Fox News får frågan vilka pronomen han använder, svarar han ”jag vill inte ha pronomen” – ett komprometterande uttalande då det inleds med just ett pronomen.
De pronomen som har hopp om Trump och tror att han vill deras bästa, kan argumentera att han förstås menar att han inte vill upplysa om sina pronomen eftersom det är något som folk gör när de erkänner transpersoners existens. Well, som de säger i staterna, den nya amerikanska regime… regeringen har också gått långt för att radera omnämnandet av pronomen i statliga dokument. Klarspråksdokument som uppmanar statligt anställda att använda direkt tilltal och skriva you i stället för exempelvis the beneficiary har raderats för att de innehåller ordet pronouns (’pronomen’). Statligt anställda har beordrats att ta bort pronomen från sina mejlsignaturer.
”Motståndet mot den lilla ordklassen sprider sig överallt”
Motståndet mot den lilla ordklassen sprider sig överallt på sociala medier. På Facebook samlar jag snabbt in följande:
It’s a red flag if she uses pronouns. (Det [sic!] är en varningsklocka om hon [sic!] använder pronomen.)
I’d never use violence on someone who uses pronouns. Nothing I could do to them physically could fuck them up worse than they are mentally. (Jag [sic!] skulle aldrig använda våld mot någon [sic!] som [sic!] använder pronomen. Inget jag [sic!] kunde göra mot dem [sic!] fysiskt skulle kunna göra dem [sic!] mer förstörda än de [sic!] är mentalt.)
I svenska sammanhang är det inte lika illa – än. Men med tanke på det amerikanska inflytandet på svenska språket kan det vara en tidsfråga innan även svenskar börjar vända sig mot pronomen. Alla beståndsdelar finns på plats: Ett polariserat samhällsklimat, bristande grammatikkunskaper, ett woke-läger som lägger vikt vid pronomen och ett konservativt som menar att trans är trams.
Aversionen mot syndabocken transpersoner har alltså fått miljoner människor att tugga fradga inför själva omnämnandet av en ordklass. Vem hade kunnat förutse det? Och, funderar de ordklasser som inte vågar ställa upp för sin kompis pronomen, vilken ordklass kommer de att ge sig på härnäst? ”Inte verb, väl”, skrattar verben nervöst. ”Vi är ju superviktiga för all typ av kommunikation, inte kan vi vara i farozonen.” Substantiven intalar sig samma sak: ”Ingen kan tala om en enda grej utan oss, vi är säkra.”
Pronomen sneglar på de nervöst hukande ordklasserna i en värld som övertygats om att någon måste kastas till lejonen. ”Ni inser väl att ni just använde en handfull pronomen? Ingen är säker förrän alla är säkra, för att använda ytterligare två.”
Sara Lövestam är författare och föreläsare.
Läs fler krönikor av Sara Lövestam:
Sången visade vägen till språket
Säg hej till ett outforskat säg
Det skulle vara coolt att böja bra
