Att förenkla är det svåraste
En av uppdragsskribentens allra svåraste utmaningar är att ”förenkla” en text skriven av en expert. Det spelar ingen roll om texten kommer från en ingenjör, naturvetare, ekonom, konstvetare eller jurist. När texten ska anpassas till alla de läsare som inte själva är experter på ämnet, är risken inte bara stor utan i det närmaste hundraprocentig att känslorna sätts i svall. ”Sakfel!” utropar experten redan efter några raders läsning i en blandad upphetsning av triumf och indignation över den obegåvade skribentens totala oförmåga att sätta sig in i det avancerade ämnet.
Men det är sällan ”sakfel” i ordets egentliga betydelse. Däremot har hela texten genomgått en total make over: ny disposition, facktermerna utbytta, den akademiska bakgrundsbeskrivningen bortstruken. Det har tillförts exempel och citat. Och på toppen av detta: kärnfullt förenklade rubriker, mellanrubriker, bilder och bildtexter. Snuttifieringen har i expertens ögon fått ett ansikte – uppdragsskribentens. Skribenten å sin sida är beredd att ge upp. Ännu en expert som inte förstår sitt eget bästa och notoriskt motarbetar alla försök att bli förstådd.
Samtidigt är vinsterna betydande för båda parter om de skulle lyckas samarbeta. Framtiden tillhör varken skribenten, som kan skriva om det mesta, men ytligt, eller experten, som bara kan skriva för andra experter. Framtiden tillhör dem som har förmåga att komma djupt i ämnet, men på ett pedagogiskt och lockande sätt. Det är de som kommer att få makt och inflytande i en tid då obearbetad information finns tillgänglig i överflöd, men väl förpackad kunskap är en alltmer sällsynt fågel.
