Legio att betydelser rör på sig

Författaren Gustaf Lindqvist skrev om sina studiekamrater i 1890-talets Uppsala att "legio ha glidit utför till brännvinsadvokatyr". Det låter illvarslande!

 

I Göteborgs-Posten kunde man för några år sedan läsa om Mallorca att "biluthyrarna är legio och bussen billig". Desto bättre!

 

Men vad betyder ordet legio, egentligen? I exemplen ovan är det lätt att byta legio mot många, och länge användes ordet bara i just den betydelsen i svenskan.

 

Liksom de flesta språkliga uttryck verkar legio dock ha en tendens att glida i betydelse. Se bara på hur det används i en artikel om semesterparadiset Costa del Sol 1965: "För bara ett par år sedan kunde man finna tomtmark till ett ganska hyfsat pris och spekulationer var legio." Här är det genast lite svårare att ersätta legio med många. Om man vill säga att spekulationerna är många måste det stå just så, i bestämd form: spekulationerna. Däremot kan man mycket väl säga spekulationer är vanligt nuförtiden.

 

Det finns alltså, åtminstone från 1960-talet, två distinkta betydelser av ordet legio: spekulationerna är legio, där legio kan läsas ut som många, och spekulationer är legio, där legio snarare betyder vanligt.

 

Den andra betydelsen är också tydlig i de fall där det som är legio står i singular. I de fallen kan man säkert veta att skribenten inte menar många. Det blir uppenbart i en recension av spelet Silent Hill, där en bloggare skriver att spelet är "väldigt kort men utan tvekan spelvärt; särskilt då det inte direkt är legio med en så tragisk och ödesmättad intrig i ett mobilspel". Här är någon annan tolkning än vanligt svår att föreställa sig.  

 

Att betydelseglidningen ser ut just så här är egentligen inte konstigt. Någonting som det finns många av är också ofta ganska vanligt.

 

Det lustiga är att legio från början - det är inlånat från latin - varken betyder många eller vanligt.

 

I markusevangeliet (Mark 5:1-10) kan man läsa om hur Jesus driver ut en ond ande ur en man. Innan anden går med på att lämna mannens kropp berättar den vad den heter: "Legio är mitt nampn, För ty wij äre monge." Så stod det i 1526 års översättning av Nya testamentet.

 

Det ser ut som om demonen menar att ordet legio är en synonym till många. Det är också så de svenska bibelläsarna kom att uppfatta det. Men tolkningen bygger på en missuppfattning.

 

Ordet legion kommer av latinets legio, och betecknar den största enhet som man kunde dela in den romerska armén i. Sammanlagt bestod en legion av närmare femtusen soldater. Men även om femtusen är väldigt många människor, så är det inte därför det heter legion. Legion betyder nämligen inte många på latin, utan utvalda, hopsamlade. Legionen bestod av ett manskap som man hade samlat ihop och valt ut särskilt för ändamålet. Denna här är alltså det som den nytestamentliga demonen jämför sig med, när den säger att den heter Legio. "För ty wij äre monge", är en förklaring till namnvalet, inte till namnets betydelse. I den senaste bibelöversättningen, från år 2000, säger anden: "Legion heter jag, för vi är många."

 

I svenskan har alltså legio först tolkats som att det betyder många och sedan vanligt. Men legio har på senare tid också fått en tredje betydelse: kutym, normalt, regel.

 

I ett dokument som en grundskola har lagt ut på sin webbplats står det till exempel att "samverkan med föräldrar/vårdnadshavare är legio, med syftet att nå bättre resultat i alla avseenden". Här är det inte rimligt att legio betyder vare sig många eller vanligt. Föräldrasamverkan är snarare det självklara arbetssättet.

 

I tidningen QX kunde man förra året läsa ytterligare ett exempel på detta: "att politiska höjdare kommer till Pride är numera snarare legio än undantag". Här anspelar man på uttrycket snarare regel än undantag, och betydelseglidningen har gått ett steg längre.

 

En förhållandevis ovanlig användning av legio utgör det fjärde steget, nämligen betydelsen korrekt, rätt. På ett diskussionsforum skriver en deltagare: "Det är med andra ord helt legio att kränka folks rättigheter bara man ersätter dem." Här har betydelsen gått från regel, kutym till legitim.

 

Det händer ju att vi slutar tänka på en del beteenden som olagliga om de är mycket vanliga, enligt principen "alla andra gör det". Dessutom ser det ut som om legitim och legio skulle ha något med varandra att göra - orden börjar ju på samma sätt. Men i själva verket är de inte släkt alls, och det finns inte heller något självklart likhetstecken mellan vanlighet och laglighet.

 

Det är stor skillnad mellan många och legitim, och ett ord förändras ganska sällan till något som är helt annorlunda än det ursprungliga. Men med en utveckling som har gått via vanligt och regel blir varje enskild förändring inte så stor, och fullt begriplig.

 

Språkbrukare har inte för vana att måna så särskilt mycket om just ursprungliga betydelser. Inlånade ord får ofta en ny tolkning i sitt nya språk. Och i betydelsen utvalda, hopsamlade har legio aldrig använts i svenskan. I alla fall har det inte varit legio.