Fröknar på väg ut ur språket

Mademoiselle är historia i Frankrike, åtminstone officiellt. Hädanefter blir madame den enda benämningen på franska kvinnor som accepteras i myndighetsspråket. Regeringens beslut är en följd av en långvarig kampanj från feministiska grupper.

Med motiveringen att mademoiselle, ’fröken’, är sexistiskt och nedlåtande har aktivisterna inom Osez le féminisme, ’Våga feminismen’, och Chiennes de garde, ’Vakthundarna’, bildat opinion för att få bort mademoiselle från officiella sammanhang. Ordet anses antyda att en kvinna inte är en självständig och komplett individ, utan enbart definierad utifrån om hon är gift eller inte.

Där kvinnor har kallats antingen mademoiselle eller madame, ’fru’, har män sluppit skylta med sitt civilstånd. I myndigheternas ögon har en man alltid varit en monsieur, ’herre’.

Och det är inte bara i Frankrike som det finns en uttalad strävan att sluta göra skillnad mellan gifta och ogifta kvinnor. I Storbritannien och USA vinner det civilståndsneutrala ms mark. Orden miss, ’fröken’, och mrs, ’fru’, backar, och i Tyskland är Fräulein, ’fröken’, på tillbakagång, till förmån för Frau, ’fru’.

Även inom EU har parlamentarikerna uppmanats att använda könsneutralt språk. Kvinnor ska tilltalas med sina namn och inte med titlar efter civilstånd. För spansktalande innebär det exempelvis att señora, ’fru’, kan accepteras medan señorita, ’fröken’, ska undvikas. Samma strävan finns inom FN.

Trenden pekar mot ett civilståndsneutralt språk också i Sverige, men ibland görs ändå skillnad på fru och fröken. Den som bokar en flygbiljett hos SAS är antingen herr, fru eller fröken. Tyska Lufthansa nöjer sig med Herr och Frau samt några akademiska titlar, British airways serverar resenären ett helt smörgåsbord av titlar – bland annat rabbi, lady, lord och dame – medan Air France alltjämt och traditionellt erbjuder just monsieur, madame och mademoiselle.