Fler språk är inget hinder

Påverkar tvåspråkighet barns språkutveckling? Forskarna är oense. Men en ny studie pekar entydigt ut inlärningsåldern som avgörande.

– Det är tajmningen, när man börjar exponeras för språket, som avgör vilken grad av behärskning som en individ uppnår i vuxen ålder. Ju tidigare, desto bättre; under de första levnadsåren är hjärnan i en kritisk mognadsfas. Tvåspråkighet är inget hinder.

Det säger Niclas Abrahamsson, professor i svenska som andraspråk och föreståndare för Centrum för tvåspråkighetsforskning vid Stockholms universitet. Tillsammans med kolleger har han i en ny studie försökt bena ut ålderns respektive tvåspråkighetens betydelse för inlärningen av svenska. De jämförde fyra grupper: en grupp enspråkiga svenskar; en grupp tidiga tvåspråkiga som invandrat till Sverige med spanskspråkiga föräldrar när de var 3–8 år och som tillägnat sig svenskan efter spanskan; en grupp tvåspråkiga personer med en svenskspråkig och en spanskspråkig förälder som alltså börjat med svenskan lika tidigt som enspråkiga samt en grupp som adopterats vid 3–8 års ålder från ett spanskspråkigt land till Sverige av svenskspråkiga adoptivföräldrar.

– Adopterade barn glömmer sitt redan etablerade förstaspråk kort efter ankomsten till den nya språkmiljön och ersätter det med ett nytt språk. Det gör dem rent tekniskt till enspråkiga talare av sitt andraspråk.

Deltagarna testades för uttal, uppfattning av språkljud och grammatisk känslighet för sådant som omvänd ordföljd, adjektivens kongruens (en grön tröja, ett grönt äpple, gröna tröjor), reflexiva personliga pronomen (vi sköter oss) och negationens placering, alltid i meningar med bisatser. Forskarna undersökte också behärskningen av ordförråd och idiomatiska uttryck.

– Eftersom deltagarna är vuxna personer som började lära sig svenska i barndomen, har de ingen brytning eller andra lättupptäckta svårigheter eller avvikelser. Det är först när vi utmanar deras språksystem och hur de processar språket som vi kan observera skillnader mellan grupperna, säger Niclas Abrahamsson.

Olika språk har olika system. En detaljnivå som är bra att studera är fonetisk känslighet. Hur man till exempel uppfattar klusilerna d och t i svenska och spanska skiljer sig i var man sätter gränsen för tonande och tonlös mellan de två ljuden. I testet var det ingen skillnad i uttal mellan grupperna. Men de adopterade och de som invandrat i barndomen hade en lite mer spansk uppfattning av ljuden.

– Det stämmer med att ljudinlärningen etableras under det första levnadsåret. Men det är något talaren kan hantera; uttalet klingar som sagt inte spanskt.

För alla utom två testområden visade sig inlärningsåldern vara ensamt avgörande för resultatet (och dessa test hade båda med ordspråk och idiomatiska uttryck att göra). De personer som var enspråkiga från födseln och de som börjat med svenskan lika tidigt, men som hade en svensk- och en spanskspråkig förälder, behärskade språket i alla detaljer till skillnad från de andra två grupperna.

I en annan studie har forskarna, tillsammans med kollegor vid Åbo universitet, gjort en metaanalys av tvåspråkigas ordförråd. Den visar att tvåspråkiga hade ett något mindre omfattande ordförråd i andraspråket – men det gäller alltså bara dem som lärt sig ett nytt språk efter sitt förstaspråk och tydligast dem som var äldre än tio år när de lärde sig andraspråket.

– Det rör sig alltså om ett åldersrelaterat andraspråksfenomen, inte ett generellt tvåspråkighetsfenomen.

Allmänna föreställningar om tvåspråkighet har fått slagsida i debatten om flerspråkighet, menar Niclas Abrahamsson. Som att tvåspråkiga personer skulle ha ett mindre ordförråd eller för den delen kognitiva fördelar som bättre arbetsminne, högre IQ och skydd mot demens.

– Den samlade forskningen säger att man inte blir smartare av att vara flerspråkig. Och det skyddar inte mot demens. Men att kunna fler språk än ett är ju bra i sig. Flerspråkighet medför inte heller några kognitiva nackdelar, som man trodde förr, och som tyvärr fortfarande hävdas från vissa håll.

Ålderns betydelse för inlärning av svenska i Sverige får inte tas som intäkt för att sänka åldern för undervisningen i exempelvis tyska, franska eller spanska som främmande språk i skolan. Eller användas som argument för att införa främmande språk på schemat redan i förskolan, påpekar Niclas Abrahamsson.

– Barns hjärnor är supereffektiva för att de omedvetet ska tillägna sig språk via procedurminnet, som är minnessystemet för motoriska färdigheter som artikulation och grammatiska mönster. Det sker genom att exponeras för språket och verklig kommunikation med kompetenta talare av språket.

– Men att lära sig tyska eller franska i ett klassrum kräver abstraktionsförmåga, analytiskt tänkande och en viss grad av kognitiv mognad, precis som andra teoretiska skolämnen. Och där ligger ju små barn i lä, jämfört med lite äldre barn, tonåringar och vuxna.

Cecilia Christner Riad är redaktör på Språktidningen.