En svensk klassiker

Petter har lagt en och annan 16 genom åren. Nu har han också skrivit en bok som heter 16 rader, om musiken, texterna och kärleken till språket. Titeln syftar på slanguttrycket att lägga en 16 – standardlängden för antalet rader i en hiphopvers.

Hiphop, ja, det är en musikgenre som Petter refererar till med stor bokstav genomgående. Som om det handlade om Gud, anmärkte en journalist. Och visst finns det något nästan religiöst i Petters relation till musikstilen, denna subkultur som alltid har hållit honom i handen.

Petter har blivit känd som rapparen som gick från att ha dyslexi till att bli en av Sveriges mest uppskattade textförfattare och artister. Nu föreläser han i skolor. Då visar han upp sina långt ifrån lysande betyg från skoltiden. Han kände sig alltid dum och akademiskt underlägsen, men klarade sig ändå igenom en språklig humanistisk linje på gymnasiet, dyslexi och koncentrationssvårigheter till trots.

– Tanken var att jag skulle läsa sex språk. Problemet var att jag knappt kunde stava, så jag hamnade i stödsvenska direkt och fick det ganska tufft.

Genom att byta ut de flesta språken mot bild lyckades han till slut ta studenten. Men sin första hela bok läste han inte förrän han var 21 år och pluggade svenska på Komvux. Det var Pärlan av John Steinbeck. Det var också på Komvux han lärde sig stava.

Några år senare tog rapkarriären fart på riktigt, när Petter hade gett upp försöken att rappa på engelska.

– Jag är så dålig på engelska, känner mig bakbunden och kan inte uttrycka mig ordentligt. Jag inspirerades av amerikansk hiphop och ville låta som mina förebilder. Men jag hade ingenting att säga på engelska. Det fick jag först när jag började rappa på svenska.

Trots att allt lossnade när han började rappa på svenska, så har han under sin karriär tagit många engelska slanguttryck och översatt rakt av till svenska: Holding the fort rappade amerikanerna, då rappade Petter Vi håller fortet. Don’t talk the talk if you can’t walk the walk blev Snacka inte snacket om du inte kan gå gången.

Är svenskan för begränsad?

– Njae, i ärlighetens namn så är det mest för att det låter fett. Det blir coolt när man går in och våldför sig lite på språket, vrider och vänder på det. Det är för att jag också vill behålla slangen. Jag kan ju inte rappa som någon jäkla August Strindberg hela tiden.

Petter Askergren debuterade med albumet Mitt sjätte sinne 1998. Redan där blandade han slang med litteraturreferenser. Sjutton år och åtta skivor senare fortsätter han att baka in litteraturen i sin musik. Han visar några rader som han skrev i går, till sin kommande skiva:

Ett tvekande leende håller dig på din kant.
Nils Ferlin man kan hoppas på ett infall.

– De här rullar jag med nästan jämt, säger Petter och halar upp antikvariska utgåvor av både Nils Ferlin och Gunnar Ekelöf ur ryggsäcken. Jag är en riktig klassikertorsk, och försöker läsa ikapp allt jag har missat.

Favoriterna är Edith Södergran, Gunnar Ekelöf och Nils Ferlin. Ytterligare en hyllning till den sistnämnda finns på Petters arm, där han har dikten Infall tatuerad. På den andra armen står det: ”Livet är en komedi för den som tänker, en tragedi för den som känner”, vilket enligt Petter själv är precis det livet handlar om. Men nu kommer han inte ihåg hur citatet löd från början eller var han läste det först.

Han gör ofta så, samlar på sig rader och citat. Han skriver ner dem och sparar dem, och gör sedan om dem, kastar in sina egna ord så att de stämmer med hans tankar. I en låt rappar han ”Västerbron på min rygg” – vilket har en dubbel betydelse, eftersom han också har en stor tatuering av Västerbron på ryggen.

Arkitektur är också ett återkommande inslag i Petters texter, speciellt i alla de Stockholmsskildringar han gjort, där gator, hus och fasader beskrivs som delar av den levande staden.

– Kanske kommer det från min pappa. Han är arkitekt, och jag lärde mig nog att uppskatta ingenjörskonst och arkitektur när jag var liten, utan att riktigt förstå det själv.

Textraden om Västerbron kommer från Stockholm i mitt hjärta, en cover på Lasse Berghagens låt, som gjordes till tv-programmet Så mycket bättre 2010. Måhända breddade den medverkan Petters fanskara, som enligt honom själv numera omfattar allt från kids till 80-åriga tanter.

Idén till den nya boken 16 rader föddes ur ett examensarbete som Petter skrev när han studerade socialt och pedagogiskt ungdomsarbete på Tollare folkhögskola under 2011–12. Arbetet handlade om skrivandet som ett slags självterapi och helande kraft. Att kanalisera saker via text är viktigt, anser han. Ibland kan det till och med vara avgörande.

– En 15-årig kille som inte kan uttrycka sina känslor om farsans alkoholism till kvinnan på soc, kanske kan få utlopp för det i en raptext i stället. Vuxna måste acceptera att ungdomar väljer okonventionella vägar att kommunicera, till exempel genom hiphop.

Om de i stället för att springa på stan sitter hemma en lördagskväll och lyssnar på beats och skriver feta 16 i en raptext, bör detta givetvis uppmuntras, menar Petter. Men poängen är inte att unga ska börja skriva raptexter, utan att de ska börja skriva och läsa över huvud taget. Detta hoppas han inspirera till genom att i sin egen bok trycka på hur viktig läsningen har varit som inspiration för honom själv. Och nej, det spelar faktiskt inte någon roll vad de läser.

– Nej, jag tycker inte det. Det viktiga är att de läser. Kids berättar alltid för mig om hur de läst Snabba cash och Jag är Zlatan. Det är ju sådant de gillar, så låt dem läsa det då! Möss och människor kan de läsa senare i livet.

År 2013 firade Petter 15 år som artist med fyra konserter med Sveriges Radios symfoniorkester på Berwaldhallen i Stockholm. Och 2014 genomförde han dessutom den första hiphopkonserten någonsin på Kungliga operan. Till sommaren släpper han en ny skiva och kanske har Petter fler broar att bygga mellan ungdomar och språk, hiphop och kulturetablissemanget.

Karin Skagerberg är frilansjournalist.