Bild: 
Jens Magnusson

Så snackar snutarna som busar

 
av: Josefin Brosché

Med hjälp av ordlistan Pundartugg kommer polisen narkotikabrottslingarna in på livet – och får ett positivt övertag.

Pundartugg är något så ovanligt som en slangordlista helt inriktad på droger och missbruk – den enda av sitt slag i Sverige. För allmänheten bjuder den kanske på lätt obegriplig läsning. Men för narkotikapoliser och översättare kan den vara ett viktigt verktyg, för att kommunicera eller för att få till den rätta tonen i en hårdkokt deckare.

Författaren till ordlistan heter Stefan Holmén och är i dag närpolischef på Kungsholmen i Stockholm, men när ordlistan Pundartugg (den heter så!) sammanställdes 1997 arbetade han på Polishögskolan. Under sina 20 år som polis hade han stött på en stor mängd drogrelaterade slangtermer. För att kunna hänga med i jargongen skrev han ner dem i en anteckningsbok som han hade i skrivbordslådan. Som narkotikapolis gäller det att hålla sig uppdaterad och att kunna förstå de speciella uttrycken i protokoll, telefonavlyssning och förhör. Att veta vad ett ord betyder kan göra hela skillnaden.

− Jag vill alltid komma väl förberedd till ett förhör, säger Stefan Holmén. Att kunna snacket skapar ett positivt övertag, samtidigt som det ger tillit och respekt hos dem man pratar med. Det är det vi ska bygga på. Om jag ska få dig att lätta ditt hjärta och tala med mig får jag inte uppfattas som en översittare.

Men behöver polisen verkligen speciella ordlistor för att kunna kommunicera? Stefan Holmén menar att det främst handlar om kommunikation, om att kunna förstå varandra. Ordlistan är bara ett hjälpmedel. Den svenska polisens förhörssituationer liknar inte alls dem i amerikanska filmer. Det är ingen dramatik med svårpratade skurkar och misstänksamma snutar.

− Om några sitter häktade för narkotikabrott så sitter de ofta under en lång tid. De blir ganska pratsugna, eftersom de inte träffar så många, bara poliser och advokater. Då får man ett ganska gott förhållande, sitter och snackar och hatar verkligen inte varandra. Kan du dessutom prata på samma sätt som de, så kommer du dem in på livet.

Sin anteckningsbok höll Stefan Holmén noga reda på, och med tiden blev den full. Efter att ha funderat gick han till rektorn på Polishögskolan och frågade om de inte kunde använda materialet till något. Eftersom det är ovanligt att slanguttryck dokumenteras och skrivs ner så fanns det ett behov, inte minst hos poliserna själva, av att informationen skulle tas till vara.

– Skriv en bok, svarade rektorn.

Det var då Stefan Holmén fick kontakt med Maja Lindfors Viklund, forskare vid Institutionen för svenska språket på Göteborgs universitet. Hon har forskat om slang och skrivit en avhandling just om missbrukarslang. Hon berättar att det finns flera teorier om varför slang används i missbrukarkretsar.

Slangord handlar antingen om att försöka dölja något genom att använda andra ord, eller om att förhärliga och göra något häftigare. Speciellt det senare passar bra in på missbrukarslang, som glorifierar kulturen och får den att låta extra spännande. Både drogerna man använder och den egna personen blir då intressantare.

− Snacket om drogen är nästan lika häftigt som ruset. Man förbereder sig för att ta den och hetsar upp varandra. Det funkar ungefär som när man tänker att man vill ha ett glas vin eller en kopp kaffe. Egentligen behöver man inte ta drogen. Det räcker att sitta och snacka, så får man som ett rus av att tänka på den.

Behovet av att leka med språket är medfött hos alla människor, tror Maja Lindfors Viklund. Det är något vi alltid har gjort. Barn hittar på egna ord och hemliga språk, och vuxna gör detsamma. Men missbrukarslang finns också för att göra drogerna och beroendet mer hanterbara. Genom att hitta på omskrivningar för svåra saker, tappar de lite av sin laddning och blir mindre känsliga.

Både Maja Lindfors Viklund och Stefan Holmén påpekar att det inte handlar om ett språk som används för att lura snuten – tvärtemot vad man skulle kunna tänka sig.

− Det finns en idé om att missbrukare och brottslingar är rädda om sitt språk, men så är det inte, och har nog aldrig varit, säger Maja Lindfors Viklund. Man kallar språket för hemligt för att man önskar att det vore hemligt. Men egentligen är det inte hemligt alls. Det handlar i stället om att stärka sammanhållningen via språket, snarare än att undanhålla det från omvärlden. Man tänker sig att det är hemligt för att det är kriminellt.

Men hur uppkommer slangorden då? En faktor som påverkar är vilket land drogen kommer ifrån. Vissa ord och uttryck importeras med drogen. Amfetamin är en drog som har funnits länge i Sverige, och uttrycken kring den har ärvts från romani, som användes som förbrytarspråk under 1930-talet.

Ord som har att göra med hasch är ibland på arabiska, medan de som berör hanteringen av kokain är lånade från spanskan. Asiatiska språk är däremot extremt ovanliga i svenska missbrukarsammanhang, även om de förekommer (se till exempel yen dow i ordlistan på sidan 10).

Precis som i annan, vardaglig slang kommer det mesta av drogslangen från engelskan, vilket speglas i Pundartugg. Det är prestigefyllt att tala engelska även i detta sammanhang, och ord och uttryck lånas in direkt eller översätts. Engelska är därför de nyare drogernas språk.

Arbetet att lista och skriva in alla orden i Pundartugg tog några månader, och resultatet blev mer än 400 sidor – från A till Y (tydligen finns inga uttryck på Å, Ä eller Ö). Sedan den gavs ut har den använts i studier, på narkotikautbildningar, av översättare, på Sveriges television och av åklagare och advokater för att tolka slang som används i förhör och protokoll. Och fortfarande händer det att översättare ringer Stefan Holmén. De har kört fast och ber om hjälp med att få till ett uttryck så att det blir rätt.

Fast den har fjorton år på nacken är ordlistan lika aktuell som när den var ny – drogslang förändras långsamt. Det finns ingen anledning att hitta på nya ord om det inte finns nya droger, eftersom orden är en del av marknadsföringen. De används för att göra nya preparat häftiga och attraktiva. Men med bara några år fram till pensionen leker Stefan Holmén med tanken på att uppdatera Pundartugg.

− Det är ju så med lexikon att de aldrig blir färdiga. Det kommer ju alltid nya idéer och infallsvinklar. Jag skulle vilja göra en uppföljare, kanske när jag har gått i pension. Jag var stolt när det visade sig att Pundartugg finns på Kungliga biblioteket! Den kommer ju att finnas kvar, folk kommer ha nytta av den och det var ju meningen!

Publicerad i nummer: 
1/2012