I allra tydligaste laget
Vi vill bli förstådda; det måste vara ett starkt önskemål bakom varje ord och mening. Och eftersom det är gott om påminnelser om hur lätt det kan vara att misslyckas med kommunikationen, lägger vi ofta till ett ord eller sätter ihop två ord till ett, i förhoppningen om att på så sätt bli kristallklara. Men det blir för det mesta en överträdelse mot en av den språkliga kommunikationens eviga principer: mindre blir mer. Frasen hörs kanske oftare på engelska, less is more, men jag tror att Språktidningens läsare uppskattar att jag först tar till en svensk formulering.
I många fall kombineras viljan att vara (över-)tydlig med en anglicism, vilket riskerar att skapa dubbelt skav i öra och öga. Ta ordet rollkaraktär – vad vinner man på att koppla på karaktär efter den utmärkta termen roll, som står sig bra i egen hög person.
Som mycket ung nyhetsjournalist blev jag uppfostrad att stryka alla onödiga ord. Dock skulle inte har och hade strykas, för småorden kan spela en viktig roll – inte minst i talat språk. Men jag skulle ta bort ord som inte tillförde någon upplysning eller som upprepade sådant som redan hade sagts.
En svår trafikolycka (med flera omkomna) måste inte i rapporteringen sägas ha varit ”mycket svår”, fick jag lära mig. Och Ricky Bruch ”satte inte nytt rekord” i diskus utan satte rekord. Punkt.
Och hur är det med ordet totalförstörd? Och om något ska avskaffas – ska det avskaffas helt? Eller räcker det med avskaffas? Eller slopas?
Det mesta tyder förstås på att det här är en kamp som inte kan vinnas. Men det viktigaste är ju att kämpa väl, eller hur var det?
När jag var yngre var inflationen ett stort problem. Den var i ett antal år över 5 procent och flera gånger över 10 procent. Alla kände vi hur pengarna i plånboken (det fanns sådana på den tiden) tappade i värde.
I dag är det ordens värde som är föremål för inflation. Ordet tautologi kommer från grekiska tauto, ’samma’, och logos, ’ord’. Det kunde man få anmärkningar på i skoluppsatsen i svenska. Jag är osäker på om det bedöms som ”fel” i dag.
I en Facebook-grupp för språkligt överintresserade såg jag att Malmö har ett inomhusbad som med stora skyltar vid entrén identifieras som Simhallsbadet. ”Vad är nästa beteckning, bokbibliotek?” undrade den som hade påpekat den märkliga ordsammansättningen. Andra tautologiska fynd som nämndes var vitlöksaioli, sångkör och musikkonsert.
Kanske krävs det en alldeles särskild impulskontroll hos den som ska leva efter principen ”säg det du menar men inte ett ord till!”. Men jag uppmuntrar ändå var och en att aktivera sin inre språkpolis. Eller sin inre Goethe. Först i begränsningen visar sig mästaren.
I nästa nummer av Språktidningen är jag tillbaka. Inte tillbaka igen. Jag är tillbaka. Har jag varit tydlig nog nu?
Staffan Dopping är journalist och poddredaktör på nättidskriften Kvartal.
