Därför är kakan ingen tårta!

Text: Eliza Kajanus

Sandfång, würm, kerna, dräggöl, klusil, slutstycke. Det är typiska termer. De förknippas kanske mest med sina respektive yrkesgrupper, och utmärks av att man inte begriper dem.

Men termer är vanliga i alla sammanhang. Att tänka sig en seglare utan seglingens speciella terminologi är svårt, liksom yogautövaren, hästälskaren, hobbyodlaren och schackspelaren utan sina respektive termer. Heavy metal-fantasten talar lika självklart om black metal, death metal, doom metal och thrash metal som hemmasnickaren om fogsvans, figursåg, bågsåg och geringssåg.

Och vad vore fotbollen utan sin, just det, term offside?

– Så fort vi har specialkunnande har vi också ett speciellt ordförråd, säger Anna-Lena Bucher, vd för Terminologicentrum, TNC. Men ibland är de termer vi själva använder så självklara för oss att vi inte tänker på att de är just termer, inte vanliga ord som alla känner till och förstår.

Kände du igen orden würm, kerna eller slutstycke? Kanske inte, de är typiska termer, fackuttryck, och hör till sitt speciella fackområde. Würm till exempel är en geologisk term som betecknar en viss istid, kernar gör den grafiska formgivaren för att minska mellanrummet mellan bokstäver och den som hanterar ett slutstycke är troligen jägare eller soldat.  

Termer tillhör fackspråket – de används för kommunikation fackmän emellan. Deras uppgift är att på ett precist, snabbt och entydigt sätt förmedla kunskap som är specifik för fackområdet, och deras betydelse är av det skälet ofta snäv. Termers avgränsande karaktär är faktiskt redan inbyggd i benämningen – ordet term kommer från latinets terminus, som betyder ’gräns, råmärke, slut’.

Många termer når utanför fackspecialistens domäner. Vi möter dem i medierna, i reklam och bruksanvisningar, i lagar, avtal och läroböcker, på nätet och som konsumenter av varor och tjänster, för att ta några exempel. Ett stort antal termer har blivit en del av allmänspråket, och vi använder dem när vi talar om allmänt kända saker.

Fackspråksforskaren Christer Laurén vid Vasa universitet i Finland har studerat vilka fackterminologier som är starkare företrädda i allmänspråket än andra. Hans forskning visar att det framför allt handlar om följande fackområden:

  • de man kommer i kontakt med i skolan och som samhällsmedlem, som politik, historia och ekonomi
  • de man möter som konsument av varor och tjänster, till exempel bilar, livsmedel, hemelektronik och medicin
  • de som hör till fritiden, som idrott, musik, litteratur och hobbyer av olika slag
  • de som plötsligt får stor uppmärksamhet i massmedierna, till exempel vid katastrofer. Bogvisir, pandemi och tsunami har tagit sig in i allmänspråket på detta sätt.

Att termer sprids från fackspråk till allmänspråk kallas av terminologer för avterminologisering. I var mans mun används termer vanligen i ytligare betydelse än i fackspråket. För lekmannen räcker det att veta att en plasmaskärm är en platt datorskärm, att den har ett nätverk av anoder och katoder är inget hen behöver känna till.

Den omvända processen, terminologisering, finns också – att allmänspråkets ord blir till facktermer med mycket precis betydelse. Besök är till exempel en term inom vårdsektorn, ledstång används för att beteckna ett hjälpmedel för orienteraren.

– Som lekmän är vi i dag mer utsatta för fackspråk än någonsin. De senaste årens tekniska paradigmskiften har fört med sig en uppsjö av termer i allmänspråket, säger Anna-Lena Bucher.

Den som på senare år köpt en tv, dator, mobiltelefon eller digitalkamera vet troligen – åtminstone ungefär – vad megapixel, router och bluetooth står för.

Utvecklingen inom miljöområdet har bidragit med termer som transfetter, växthuseffekt och led-lampa. Som internetanvändare talar vi om hyperlänk, insticksprogram och proxyserver, och framstegen inom gentekniken har lärt oss (ungefär) vad embryonala stamceller och sekvensering är.

Hemmabyggandet och trenden att tillverka själv i stället för att köpa färdigt, vare sig det gäller korv, surdegsbröd eller öl, har också gjort avtryck i språket, berättar Henrik Nilsson, terminolog på TNC.

– På senare tid har TNC:s Bryggeriordlista från 1971 fått en renässans, trots att den i princip inte har ändrats på många år. Vi skickar ut flera stycken varje vecka. Ökad kunskap för med sig ett behov av ökad språklig precision!

Som sveriges nationella centrum för terminologi och fackspråk har TNC uppdrag från Näringsdepartementet att verka för en effektiv fackspråklig kommunikation i det svenska samhället. Hit vänder sig företag, myndigheter och organisationer när de behöver hjälp med begreppsanalys och termval, men även informationsstrukturering. I den svenska språklagen från 2009 står uttryckligen att svenska myndigheter har ansvar för att svensk terminologi inom deras olika fackområden finns tillgänglig, används och utvecklas.

TNC ansvarar även för Sveriges största termdatabas Rikstermbanken (rikstermbanken.se), som innehåller drygt 110 000 svenska termer om allt från ost till åskledare.

Ibland konsulterar privatpersoner TNC. Här finns ett referensbibliotek med mer än 10 000 ordlistor och handböcker som man kan besöka efter att ha avtalat tid. Henrik Nilsson minns ett samtal med en person som arbetade på ett företag vars klädkod inte tillät jeans. Frågan var: räknas vita jeans som jeans?

– För att ge ett svar var vi tvungna att fundera på vilket begrepp som avsågs. Termen jeans används både om ett tyg och om ett par byxor i detta tyg. Om man enbart koncentrerar sig på byxorna gäller det att ta reda på vad som utmärker begreppet jeans. Är det tyget? Modellen? Färgen? Eller en kombination?

Begrepp (mentala föreställningar om ett objekt eller om en grupp av objekt med likartade egenskaper), referenter (abstrakta eller konkreta objekt som begreppet refererar till), termer och definitioner utgör kärnan i terminologiläran, som terminologiskt arbete bygger på. 

– Vi utgår alltid från begreppet. Vilka väsentliga kännetecken har det och vad skiljer det från andra närliggande begrepp – när upphör till exempel jeans att vara jeans?

Till begreppsanalysen hör också att beskriva vilken relation begreppet har till andra begrepp – är de över- eller underordnade varandra (klädesplaggbyxorjeans), utgör de helhet och delar (jeansnit) eller är de relaterade på något annat sätt (denimtumstorlek)? Att komma fram till gränsen mellan begreppen är avgörande för att få fram deras precisa betydelse.

I nästa steg ska begreppet definieras. Dess utmärkande och särskiljande drag ska sammanfattas i en kort, koncis och entydig definition som avgränsar begreppet från närliggande begrepp. Träd i skogsvårdssammanhang definieras så här: ”vedväxt som är högvuxen och icke klättrande och som har genomgående huvudstam”. Definitionen utesluter buskar och lianer.

Att välja vilken term som kan kopplas till definitionen är det sista steget i den terminologiska arbetsprocessen. Termen kan bestå av ett eller flera ord, en sammansättning eller en förkortning.

– En bra term är precis och entydig – den bör inte ha flera betydelser eller kunna förväxlas med andra ord. Den ska också accepteras av fackmän, annars är risken stor att den aldrig kommer till användning, säger Henrik Nilsson.

Ett plus är om termen är genomsynlig. Det innebär att dess betydelse kan härledas ur själva ordet. Går inte det är det bättre att man inte alls kan gissa sig till betydelsen – som würm eller tjirp, två av Henriks egna favorittermer. En bra term bör också passa svenska regler för stavning, böjning och uttal. Dessutom får den givetvis inte vara missvisande.

 – Cykelbox, som togs fram av myndigheterna, är ett exempel på en illa vald term. Efterledet box för tankarna till något lådliknande, när det som avses i själva verket är en målad ruta på vägbanan, ett utrymme där cyklister kan stå framför bilarna och vänta på grönt ljus.

Graden av precision i betydelsen är en avgörande skillnad mellan fackspråkets termer och vanliga ord.

– I allmänspråket är ordens betydelse vag, säger Östen Dahl, professor i allmän språkvetenskap vid Stockholms universitet. De har en viss konventionell betydelse, men den är mycket suddigare än termers explicita definitioner. Så måste det vara eftersom betydelse uppstår genom en naturlig process i kommunikationen människor emellan. I praktiken innebär det att vi kan använda ord i lite olika betydelse men ändå bli förstådda. Sammanhanget klargör vad som avses.

I fackspråket däremot finns inget utrymme för tolkningar. En läkare som ber om en peang vill ha just en sådan, inget annat. Men verkligheten låter sig inte alltid delas in på något enkelt sätt, menar Östen Dahl.

– Det finns ingen total precision. I dag är man barn tills man fyller 18. Men är man 18 år vid midnatt eller vid det klockslag när man kom ut ur mammans mage? Eller först då navelsträngen klipptes? Och så vidare. Man kan komma nära, men aldrig ända fram. En viss vaghet i begreppen är ofrånkomlig.

Enligt en teori som haft stort inflytande inom semantiken, prototypteorin, utgår vi från det mest typiska fallet när vi bestämmer vad något är. För att avgöra om något hör till en viss kategori, till exempel fåglar, bedömer vi hur likt den typiska fågeln det är. Konsekvensen blir att kategorigränserna är suddiga, eftersom likheten kan vara mer eller mindre stor.

Filosofen Ludwig Wittgenstein utvecklade tanken att kategorier utmärks av familjelikhet och beskrev detta med hjälp av kategorin spel (tyskans Spiel). Han menade att ingen egenskap är gemensam för alla spel, men att varje spel har någon egenskap gemensam med något annat. I en kategori kommer det därför att finnas spel som inte har några gemensamma egenskaper alls, men genom sina relationer med andra spel ingår de ändå
i samma kategori.

För terminologen är vaghet och otydliga kategorigränser en utmaning, eftersom begreppsdefinitioner skrivs just för att skilja begrepp från varandra. Geovetenskapens term mofraktion till exempel är definierad som en kornfraktion med en kornstorlek mellan 0,02 och 0,2 millimeter. Korn som är större eller mindre kallas för något annat.

– Begrepp på hög abstraktionsnivå är ofta svårast att definiera, säger Henrik Nilsson. Se på informationssäkerhet och it-säkerhet som vi utrett på uppdrag av en myndighet. De ska helst kunna beskrivas med lika stor precision som mofraktion. Men var finns den tydliga gränsen där?

– Fackexperterna vi samarbetar med vid bereppsutredningar har ofta olika uppfattningar om vad begrepp av den här typen står för. Att komma överens om en definition kan ta lång tid. Ibland får man acceptera att det helt enkelt inte går. Begreppet energi till exempel har vi inte lyckats definiera – det var för svårt!

För fackspecialisten är termer självklara arbetsredskap. Men har man i vardagslivet någon nytta av exakta definitioner? Spelar det någon roll om man vet vad som skiljer cement från betong, kräm från salva och samverkan från samarbete?

– De flesta kommer i kontakt med olika fackområden i vardagslivet, och då kan det vara väsentligt att känna till termers betydelse, säger Östen Dahl. Fixar man med huset eller sommarstugan behöver man kunskap om verktyg och material för att välja och använda dem rätt. När man lagar mat är det bra att känna till att det finns olika slags koriander – det är nämligen mindre lyckat att använda fel sort!

Henrik Nilsson poängterar att kunskap om termers betydelse är viktigt när vi gör affärer, eftersom termer kan betyda en sak i allmänspråket men en annan sak i fackspråket.

– Om vi ska köpa en ny dörr är det bra att veta att fackspråkets term för dörr är dörrblad. Fackmannens term dörr innefattar nämligen både dörrblad och dörrkarm. Och vad omfattar offerten på snöröjning? Enbart plogningen, eller även att snön forslas bort?

Gintarė Grigonytė forskar i datorlingvistik vid Stockholms universitet och pekar på termers nytta vid informationssökning.

– Ett exempel är vid litteratursökningar i databaser, där termer hjälper oss att hitta dokument som handlar exakt om det vi söker. Ett annat exempel är vid skapandet av så kallade frågebesvarande system, som Försäkringskassans tjänst ”Fråga Hanna” eller dylikt.

Anna-Lena Bucher framhåller vikten av att som samhällsmedborgare aldrig ta ordens betydelse för given.

– Att vara terminologiskt medvetna hjälper oss att förhålla oss kritiskt gentemot myndigheter och makthavare, till exempel när vi tar del av statistik eller politiska budskap. Räknar landstingen på samma sätt när de anger antalet besök? Vad menas med att sysselsättningen ökat? Man kan inte utgå från att det bara finns en uppfattning om vad en term står för. Därför ska man aldrig känna sig dum när man frågar vad som avses!

För Henrik Nilsson har kunskap om termer en dimension till:

– Termer utgör ingångar till nya, okända områden. Man tror att man kan sitt modersmål, men termerna visar att det finns oändligt mycket mer i världen att upptäcka. Det är som i Tomas Tranströmers dikt Romanska bågar: ”Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Eliza Kajanus är frilansjournalist.

Rätt termer värda miljoner

Lastbilstillverkaren Scania är ett av få företag i Sverige som har egna terminologer anställda. Tanken är att rätt termer också bättrar på imagen.

Karin Dellby är chef för avdelningen för Språk och publicering på Scania.

– De produkter vi tillverkar, bussar, lastbilar och motorer, blir alltmer komplexa. Information blir en allt viktigare del av produkten, och därmed blir även en konsekvent terminologi det, säger hon.

På Karin Dellbys avdelning i Södertälje arbetar fem terminologer och en språkvårdare. En viktig uppgift är att standardisera språkanvändningen i företaget. Det innebär bland annat att ta fram runt 400 till 500 nya termer och definitioner till företagets termdatabas Scania Lexicon varje år, och att se till att medarbetarna verkligen använder de runt 6 000 godkända termerna i databasen – på rätt sätt.

Ett hjälpmedel i arbetet är Scanias språkgranskningsverktyg, som fungerar ungefär som ett rättstavningsprogram men är inriktat på termanvändning. Utöver de godkända termerna finns här 4 300 olämpliga termer och allmänord.

– Skriver man till exempel turboaggregat eller turbokompressor korrigerar systemet till turboladdare, förklarar språkvårdaren Emma Leeb-Lundberg. Man uppnår inte standardisering om man inte samtidigt är tydlig med vad man inte ska säga!

Ibland kan den här typen av språkfrågor väcka starka känslor hos skribenterna, konstaterar hon.

– Men det handlar inte om att någon har fel utan om att göra språket enhetligt.

Samarbete med översättare utgör en viktig del i terminologernas arbete. Instruktioner, bruksanvisningar och andra texter som produceras inom Scania skrivs alltid först på svenska och översätts därefter till engelska. I nästa steg översätts de vidare till ytterligare 19 olika språk som talas i de runt 100 länder där Scania är verksamt. I Scania Lexicon finns samtliga termer med definitioner inlagda på engelska, liksom termernas motsvarighet på de olika språken.

– Att allt ska översättas måste man ha i minnet redan när man definierar begrepp och väljer en term, säger terminologen Niklas Jonsson. Det är inte säkert att andra språk har samma begreppsindelning som svenskan. Ju allmännare begreppet är, desto svårare blir det i allmänhet: matta är ett sådant exempel.

En potentiell felkälla vid översättningar är homonymi – att ord låter likadant fast de har olika betydelse. Det har till exempel hänt att ordet ram på kinesiskt skriftspråk blivit tavelram i stället för chassiram. Översättarna har inte alltid tillgång till ett klargörande sammanhang.

–  En del i vårt arbete är att göra medarbetarna medvetna om hur viktigt det är att använda tydliga och lagom specifika termer redan från början!

Nackdelen med terminologiarbetet är att tiden till färdig text kan bli längre, men vinsterna överväger, hävdar Emma Leeb-Lundberg. Det gäller för såväl skribenter, andra medarbetare och översättare som för kunder. Lönsamhetspotentialen uppskattas till 200 miljoner kronor per år.

Inte minst ingår ett väl genomarbetat språk i Scanias image som ett företag vars produkter utmärks av hög kvalitet, framhåller hon.

– Rätt termer förstärker varumärket.