Böckerna som går bananas bland de svenska orden

Text: Catharina Grünbaum

Wow, så mycket ord det finns! Eller kors! Eller jisses! Den som till äventyrs tror att svenskan är ett fattigt språk borde bli tagen ur sin villfarelse vid anblicken av, eller ännu mer vid en blick in i, de två präktiga ordböcker som under det senaste året berikat oss.  Börjar man bläddra i dem kan det rent av vara svårt att slita sig från den ofantliga språkliga värld som ryms mellan pärmarna.

Här speglas det levande svenska ordförrådet med vardagsord som gubbe och fruga, med lärda ord som kaducé och oligotrof, med ord från förr som galoschhylla och kaffemoster, med samtidsord som loftgångshus, hushållsnära, avtalspension och trygghetsnarkoman, med uttrycksfulla ord som fesljummen och sunkig, med fackord som inhibition, trumfmatt och crosschecking, med nya företeelser som hunk, burka, queerteori, hbt, backslick, brat, stekare, snackis, snorta, stalkning och med nya inneord som dissa och hajpad. Förorternas ordförråd har också några representanter. Keff och guss, som väckte uppmärksamhet när de tog plats i Svenska Akademiens ordlista för ett par år sedan, har här fått sällskap med hälsningsfrasen sho bre. Och shit är ofrånkomligen en del av dagens svenska, det bekräftas av dessa ordböcker. Liksom wow.

Verken det är fråga om är Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien (SO) och den pinfärska Bonniers svenska ordbok (BSO).

För den som 1986 skaffade sig den första Svensk ordbok, utarbetad vid Språkdata, Göteborgs universitet, rör det sig om en gammal bekant. Under den nuvarande huvudredaktören Sven-Göran Malmgren kom ordboken att förbättras och utvidgas för att i nyare gestalt med ordledsanalys, etymologier och förstabelägg ges ut som Nationalencyklopedins ordbok, NEO. Nu föreligger den som ett tvåbandsverk med Svenska Akademien som huvudman, ytterligare utvidgad med mängder av ord, konstruktioner, språkexempel och källhänvisningar.

BSO firar 30-årsjubileum med sin tionde upplaga. Den ordsnokande ordboksförfattaren Iréne Györki vet att vända på varenda sten där en nykomling kan tänkas gömma sig, medan encyklopedisten Peter A. Sjögren står för lexikografisk konsekvens och dessutom för vad man kunde kalla bildningskapitalet: BSO hyser fraser som noch ist Polen nicht verloren, ålderdomliga men levande uttryck som i fåvitsko och återupplivade ord som fotangel.

Sedan den förra upplagan har hela 4 000 nya ord kommit till. Inte minst har författarna satsat på dagens ”samhällsord”, termer och begrepp som man som medborgare ställs inför vid mötet med Försäkringskassan och myndigheter av skilda slag. Men ordboken bangar (ett ord som naturligtvis finns med) inte för uttryck som fuckad eller gå bananas, liksom inte heller för fraser som c’est la guerre eller per aspera ad astra.

Svenska kallar sig de båda ordböckerna. Någon kunde förvisso höja ett ögonbryn inför alla de främmande ord som ingår i dem, inte bara lärda termer med latinska eller grekiska ordstammar, utan ord från alla möjliga språk, mer eller mindre anpassade, somliga inte alls. Men så ser den svenska ut som omger oss i dag, och på liknande sätt har den alltid sett ut, med inlån från kulturer som har påverkat oss. Redan på runstenar möter vi till exempel ordet paradis, som ursprungligen kommer från persiskan – en uppgift som kan inhämtas i SO.

Vilken ordbok ska man då välja om man vill komma svenska språket lite närmare inpå livet? Det beror naturligtvis på vilka behov man har. BSO hyser ett mer vittomspännande ordförråd, vare sig det gäller slang, samhällsföreteelser, ålderdomliga ord, facktermer eller främmande ord och talesätt; definitionerna är koncisa och eleganta. SO:s lexikografiska princip å andra sidan medför utförligare förklaringar och kommentarer. Båda ordböckerna visar hur orden används i konstruktioner och fraser, SO i rikligt mått och därtill med autentiska exempel. SO redovisar också, som nämnts, ursprung och ålder (dock inte alltid helt invändningsfritt).

Båda inflikar emellanåt språkriktighetsrekommendationer. SO bjuder som lite extra godis här och där på belysande citat, framför allt ur svensk verskonst. BSO har illustrationer som ibland är ovärderliga – accent, nippel och malteserkors blir omedelbart åskådliggjorda. BSO har dessutom ett fristående nyttigt kapitel med språk- och skrivråd.

Till den tvehågsne ordbrukaren skulle jag vilja säga: Skaffa båda! Lägg så till Svenska skrivregler utgivna av Språkrådet och samma råds Språkriktighetsboken, och man har en välfylld verktygslåda att tillgripa när tanken famlar försagd och orden fattas.

Läs också Lennart Larssons anmälan av Bonniers svenska ordbok på sidan 82.