Kanske är inget språk riktigt fullkomligt. I det ena språket finns ofta ord som saknar exakta motsvarigheter i det andra, ord som på pricken beskriver en företeelse i det ena språket men som måste översättas med en längre förklaring i det andra språket. I So Bad So Good listar Alex Wein 25 förträffliga ord från olika språk som saknar motsvarighet i engelskan. Han hittar dem bland annat i japanska, norska, tyska och kinesiska.

Ett par ord undertecknad efterlyser i svenskan är motsvarigheter till tyskans Imponiergehabe ('lust att imponera, något som enbart görs för att imponera') och isländskans gluggaveður (ordagrant fönsterväder i bemärkelsen att det kalla, blåsiga och regniga vädret utanför dörren är vackert att titta på för den som sitter vid fönstret inomhus).

Har du några utländska ord som du saknar i svenskan? Eller några svenska pärlor som lyser med sin frånvaro i andra språk? Kommentera gärna!

Anders

74 kommentarer

Visst har du någon gång önskat att du kunde få tyst på din pladdrande granne som du alltid möter i trappen?

Snart kan du det. Japanska forskare har uppfunnit en så kallad tystnadspistol. Tillvägagångssättet är enkelt: du ser till att pratkvarnen befinner sig inom en tiometersradie, du siktar och – tystnad uppstår. Fast inte genast. Den pistolliknande apparaten fångar upp vad en person säger och spelar tillbaka ljudet, med en fördröjning på en femtedels sekund. Att det är näst intill omöjligt att fortsätta prata när man hör sin egen röst vet alla som råkat ut för en ekande telefonlinje.

Allra bäst sägs pistolen fungera mot personer som läser innantill eller talar sammanhängande. Ett självklart användningsområde för uppfinningen är i riksdagen. Om partikamrater beväpnar sig med tystnadspistoler kan de enkelt trycka av när de känner att en groda är på väg.

Helén

0 kommentarer

När svenskarna vill visa uppskattning på Facebook, kan de klicka på en liten knapp där det står gilla. På den franska Facebooksidan står det i stället aimer,’älska’, på motsvarande knapp. Man älskar kollegans semesterbilder från Thailand och kompisens ilska när bussen är sen. Till och med länken till en artikel om kvinnomisshandel är det nio personer som älskar.

Detta kan tyckas lite överdrivet för svenskar, som använder ordet älska relativt sparsamt.

På franska finns också ett uttryck för det svalare ’gilla’: aimer bien. Det intressanta är att man lägger till bien, det vill säga ’bra’, vilket i själva verket är en förstärkning. Kanske har Facebook valt aimer i stället för aimer bien eftersom det sistnämnda helt enkelt blir för långt.

Utanför Facebook gillar däremot fransmännen såväl croissanter som små hundar. Men en enkel Googlesökning visar att de älskar betydligt fler saker än de gillar, medan motsvarande sökning på svenska ger motsatt resultat – ordet gilla är betydligt vanligare på Google än ordet älska.

Detta skulle naturligtvis kunna befästa fördomen att de som talar franska är mer känslosamma. Det kan också vara ett tecken på att ordet aimer har förlorat lite av sin kraft. Vill man på franska visa att man verkligenälskar något får man ta till det tunga artilleriet i form av verbet adorer som anses starkare än aimer. Le Roquefort, j’adore, säger till exempel den som är vansinnigt förtjust i denna grönmögelost.

Helén

2 kommentarer

I Svenska Akademiens ordbok definieras ett stenkast som "en sträcka motsv. så långt en ordinärt utrustad person orkar kasta en sten", vilket sägs vara mellan 30 och 75 meter. Danska fastighetsmäklare tycks ha betydligt mer krut i kastarmarna. Där kan nämligen ett stenkast vara upp till 943 meter.

Bostadssajten Boliga har för Søndagsavisens räkning gått igenom användningen av ordet stenkast i bostadsannonser. För ett halvår sedan var det genomsnittliga stenkastet 153 meter. Nu har det ökat till 239 meter. Och det längsta kastet har gått från 343 till 943 meter, vilket för övrigt är tio gånger längre än världsrekordet i spjut.

Tidningen har intervjuat flera av de mäklare som i annonserna spänner bågen rejält för vad som kan sägas vara ett stenkast. De uppger för Søndagsavisen att ett stenkast främst ska signalera att fastigheten ligger i närheten av en viss plats, men att det inte ska ses som ett exakt mått.

Och det är kanske tur det. En mäklare marknadsför en fastighet utanför Esbjerg som belägen "ett litet stenkast från Kaj Lykke golfklubb". Detta lilla stenkast mäter fågelvägen 218 meter. Det går att få klenarmskomplex för mindre.

Anders

1 kommentarer

På internet finns en lista med titeln You know you lived in Spain when ... Igenkänningsfaktorn är hög för oss ”hispanofiler”. En del punkter är även intressanta ur språklig synvinkel, som till exempel denna: ”Du vet att ahora egentligen inte betyder nu”. För en sak som man inser när man bor utomlands är att det man lärde sig i skolan inte alltid stämmer överens med verkligheten. Och just så är det med användningen av spanskans ahora.

De flesta skulle spontant översätta ahora till nu, och i många sammanhang är det korrekt. Men ofta, och särskilt när man talar om något man själv ska göra, så motsvarar det snarare strax. Folk säger ahora voy! och menar att de ska gå om en liten stund. När man ber om något i en affär svarar expediten ahora te lo doy ('du ska få den nu'), trots att det är två andra före i kön. Att ett vanligt uttryck som hasta ahora! används med betydelsen vi ses snart! tyder också på att nuet liksom har skjutits på framtiden.

Nästa punkt på listan över typiskt spanska fenomen lyder: ”När du stämmer träff med kompisarna klockan tre dyker den första personen upp kvart över tre – om du har tur.” Och med risk för att späda på gamla dammiga fördomar: ja, den berömda mañana-mentaliteten lever och frodas hos en stor del av den spanska befolkningen. Tiden tycks helt enkelt inte ha lika stor betydelse där som den har här uppe i Norden. Busstidtabellen visar hur ofta bussen går, men inte vilken tid. Barer öppnar när ägaren kommer och stänger när gästerna har gått hem. På universitetets föreläsningar kommer till och med lärarna försent. Att tiden är lite mer elastisk i Spanien syns också i språket. Det faktum att just nu har skjutits upp till om en stund speglar en något osvensk syn på tid och punktlighet.

Ett annat mångfacetterat tidsord är ya. I skolan lär man sig att ya betyder redan, som i ya lo sé ('det vet jag redan') och att ya no betyder inte längre, som i ya no quiero ('jag vill inte längre'). Men det här är ett lurigt litet ord. Det kan nämligen lika gärna användas som ett uttryck för nu. Ya viene el tren betyder att nu kommer tåget. Om man ropar åt någon att komma svarar ofta denne: ya voy! ('jag kommer!'). På affischer och flygblad kan man se budskap som ¡Que se acabe la crisis ya! ('Slut på krisen, nu!') Förvirrande nog kan ya också syfta på framtid, som i ya lo haré – jag gör det snart.

Om man vill säga att något sker just nu går det alltså att använda ya, eller ett uttryck som en este momento ('i detta ögonblick'). Ett annat sätt är att lägga till mismo till det numera inte så exakta ahora. Men det är inte heller så okomplicerat som det låter. Jag har ett antal gånger varit med om att butiksexpediter, servitörer och andra har sagt ahora mismo te ayudo ('jag hjälper dig nu') och sedan ändå låtit mig vänta. Tiden tycks skjutas upp ännu lite till. Kanske för att den helt enkelt inte är lika viktig där nere i sherryns och skinkans förlovande land.

Camilla

3 kommentarer

Häromdagen hörde jag mig själv säga: ”Ja, vi var kanske lite mer högljuddare än vanligt”. Att jag yttrade detta är ett bevis på att jag som alla andra ofta är omedveten om mitt eget språkbruk. För när andra använder mer i samma fras som ett komparerat adjektiv, då gnisslar det minsann i mitt språköra. Och det händer ganska ofta.

Men fenomenet uppstår inte bara i mitt eget och andras spontana talspråk. Det kan även observeras i skrift på internet – mest på bloggar och forum, men även på mer seriösa webbplatser. På Karlstad kommuns hemsida står det att  ”vi måste bygga en allt mer effektivare vård genom att resurser användas (sic!) på ett mer effektivt sätt.” I PC för alla kan man läsa att en ny version av Firefox gör den till ”en av de mer attraktivare webbläsarna.” Och på Vaccinationsguiden talas det om att ”symtomen skall tas på allvar eftersom en vidareutveckling till de mer allvarligare formerna kan ske.”

Att denna upprepning förekommer i talspråk är inte konstigt eftersom yttranden inte är färdigplanerade i förväg. Du kanske vet att du vill göra en jämförelse, men exakt vilka ord du ska använda bestäms först när du redan börjat prata. Du hinner kanske säga ordet mer och tänker dig att fortsätta med kraftfull eller mäktig. Men de orden tar längre tid att komma på. Eftersom du har bråttom till poängen säger du stark, det som först kommer upp. Men din språkkänsla tycker att starkare låter bättre än mer stark, och därför blir slutresultatet mer starkare.

Den teorin stödjer Gustav Bockgård, språkforskare vid Uppsala universitet. Han förutspår också en ökad användning av dubbla komparativformer i framtiden.

– Man kan tänka sig att bruket i längden leder till en förskjutning av grammatiken: att allt fler börjar betrakta den dubbla komparationen som acceptabel. Det leder i sin tur till att bruket ökar ytterligare.

Att fenomenet skulle sprida sig till formellt skriftspråk ser han dock inte som troligt.

Camilla

0 kommentarer

Ett litet oansenligt ord som upp kan ha stor betydelse. Betänk till exempel skillnaden mellan att packa och att packa upp. Eller att ge och att ge upp. I andra fall ändrar inte ordet betydelsen lika mycket, men en viss nyansskillnad går ändå att skönja. Exempel är ringa och ringa upp eller ordna och ordna upp. Men nu för tiden hör man inte sällan folk säga saker som: Ska vi mötas upp?. Och en del människor tycks envisas med att vakna upp, trots att det går precis lika bra att bara vakna. Skapas det verkligen en betydelseskillnad när man lägger till den här verbpartikeln? Och om inte, varifrån kommer då partikelns plötsliga popularitet?

Kan du öppna upp dörren? Språkpoliser vill klå upp någon när de hör detta. Eller slå ner dem. Eller kanske bara slå upp ordet i en ordbok och sedan trycka denna i ansiktet på dem. En vän till mig råkade nyligen säga att vi skulle planera upp en helgaktivitet. Språkvetare som han är skämdes han djupt.

Men det är lite spännande med sådana här verbpartiklar ändå. En sak som jag funderar över lite då och då är skillnaden mellan att skriva upp och att skriva ner. Den är lite mindre uppenbar än exempelvis skillnaden mellan att skjuta upp och att skjuta ner. Jag tror att jag själv använder skriva upp när det gäller kortare saker som telefonnummer och datum, medan skriva ner för mig känns tyngre, som att skriva ner sin livshistoria.

Men vad är det då med ordet upp som gör att så många vill använda det i sammanhang där det vanligtvis inte hör hemma? Kanske är det bara för att det är ett ganska kul litet ord, så det låter roligt att göra saker som slutar på upp. Hör upp! Städa upp! Häll upp! Kolla upp! Styr upp! Jag kan räkna upp hur många som helst. Men ni kan vara lugna, jag slutar upp nu.

Camilla

1 kommentarer

Med glädje noterar vi att Anna-Malin Karlsson, professor i modern svenska vid Södertörns högskola, är ny språkspaltskrivare i Svenska Dagbladet.

I sin första spalt berör Anna-Malin vårt sätt att diskutera språk, till skillnad från andra ämnen: "Språket kan man alltid slå ner på, trots att man inte får slå på de människor som talar det", konstaterar hon. Språkdiskussionen fungerar som en "frizon", och det politiskt korrekta tenderar att lämnas utanför.

Det är säkerligen också ett skäl till att språkdiskussioner ofta blir så intensiva; språk och identitet är mycket tätt sammankopplade. Det kan alltså te sig mer kultiverat, nästan tjusigt, att anmärka på någons språk än på personens utseende eller kultur, till exempel. Det är det förstås inte. En språkattack kan svida lika mycket som ett hårt slag i ansiktet.

Maria

0 kommentarer
Prenumerera på RSS - språkspaningar