I nästa vecka städar Ann Cederberg sitt skrivbord för sista gången. Då lämnar hon uppdraget som chef för Språkrådet. I januari börjar hon arbeta som avdelningschef på Kriminalvården i Norrköping.

– Det finns ingen konflikt bakom mitt beslut. Jag har fått ett erbjudande som är väldigt lockande och som jag inte kunde motstå. Annars hade jag inte lämnat över, säger Ann Cederberg.

Ann Cederberg tog över som chef för Språkrådet våren 2013. En av de första frågorna hon tvingades att ta itu med var Googles protester mot att ordet ogooglebar tagits upp i nyordslistan. Efter en dialog med Googles jurister bestämde sig Språkrådet för att stryka ordet ur listan. Tvisten uppmärksammades inte bara i Sverige. Nyheten nådde bland annat fram till Japan, Nya Zeeland och USA. Trots att telefonen gick varm är uppståndelsen kring ogooglebar ett av Ann Cederbergs bästa minnen från tiden som chef.

– Jag tycker att det i slutändan blev väldigt bra. Vissa tyckte att vi vek oss, men vad som kom fram i debatten var att företag inte kan bestämma över språket. I och med att det blev allmänt känt blev det också en historia som jag kunde bygga resonemang på. Under föreläsningar blev det en perfekt ingång till att diskutera vem som äger språket, säger hon.

När Ann Cederberg ser tillbaka i backspegeln är det en annan sak som hon är särskilt nöjd med – en debattartikel i Dagens Nyheter som i somras blev startskottet för en diskussion av betydelsen av modersmålsundervisning. I artikeln beskrev Ann Cederberg tillsammans med Språkrådets utredare Jennie Spetz hur svenska företag går miste om exportaffärer eftersom den språkliga kompetens som finns i landet inte utnyttjas.

– Det är en roll som jag tycker att Språkrådet ska ha, att peka på språkpolitiska frågor som inte fungerar.

Personalen fick i går eftermiddag beskedet om att Ann Cederberg slutar. Nu börjar sökandet efter en efterträdare. Eftersom beslutet är färskt kommer det att dröja innan en ny chef finns på plats. Men Ann Cederberg har ett gott råd till den blivande efterträdaren.

– I den egna personligheten bör den hitta det som är det bästa sättet att arbeta för de språkpolitiska frågorna. Man möter ett enormt tryck från personer och organisationer som har förväntningar om att man ska gå deras ärenden. Det gäller därför att se till så att man alltid bottnar i sig själv – att man inte oreflekterat lyder alla impulser utan att man hittar sin egen stabilitet och jobbar utifrån det.

Här kan du läsa mer om Ann Cederbergs beslut att lämna Språkrådet.

Anders

Foto: Lisa Hagsten

0 kommentarer

Språktidningen har efter en överenskommelse med Google beslutat om att hela upplagan av nummer 1/2013 måste återkallas. Om du har sparat tidningen måste du antingen göra dig av med den och dokumentera detta, eller ersätta en definition som förekom i tidningen och dokumentera detta.

Bakgrunden är en tvist med Google om nyordet ogooglebar, som publicerades i nyordslistan i Språktidningen 1/2013. Där anges definitionen ’som inte går att hitta på webben med en sökmotor’.

Efter publiceringen vände sig Google först till Språkrådet med krav på att definitionen skulle ändras. Enligt företaget måste det framgå att saker bara kan vara ogooglebara med Googles sökmotor. I stället för att ändra definitionen valde Språkrådet att stryka ordet.

Google ställde strax därefter motsvarande krav på Språktidningen. Eftersom tidningen innehållande nyordslistan redan var utgiven fanns inte möjligheten att stryka ordet. Språktidningens jurister har i diskussionerna med Google framfört att det finns gott om belägg för internetanvändare som anser sig googla utan att använda just Googles sökmotor. Google anser att detta måste betraktas som felaktigt språkbruk och har därför inte tagit hänsyn till dessa invändningar.

I stället för att riskera en utdragen rättsprocess väljer Språktidningen att återkalla hela upplagan av nummer 1/2013. För dig som läsare innebär detta följande:

Om du har kvar tidningen kan du välja att kasta eller på annat sätt göra dig av med den. För att denna metod ska godkännas kommer Google att avkräva dig på ett bildbevis. Du behöver inte vända dig till Google direkt, utan kan ladda upp bilden på den kastade eller förstörda tidningen på exempelvis Twitter, Facebook, Instagram, Google Plus eller andra sociala medier. Google, som genom samarbete med USA:s nationella säkerhetsmyndighet NSA har tillgång till Språktidningens prenumerantregister, kommer därefter att pricka av alla läsare som på detta sätt följt överenskommelsen.

Om du inte har tillgång till internet kan du skicka in ditt exemplar till Språktidningen (Box 1191, 111 91 Stockholm). Redaktionen kommer då se till så att din tidning förstörs på avtalat sätt.

Om du vill behålla tidningen kan du kontakta Språktidningen för att få en ny definition av ordet ogooglebar skickad till dig. Denna definition, som är tryckt på ett klistermärke, måste klistras in i tidningen och dokumenteras som ovan. Du kan också stryka över just ogooglebar i det aktuella numret. Detta måste göras med heltäckande svart färg och dokumenteras som ovan.

Om du redan har gjort dig av med tidningen behöver du meddela Språktidningen detta skriftligen. I brevet behöver du uppge hur, var och när du gjorde dig av med tidningen och komplettera med kontaktuppgifter till eventuella vittnen. Om vittnen saknas behöver din skrivelse vidimeras av två utomstående personer. Du kan också lägga upp din skrivelse på sociala medier enligt ovan. Om vittnen saknas till att du gjort dig av med tidningen räknas i stället minst tio delningar i sociala medier som två ögonvittnen.

Språktidningen beklagar det obehag som detta medför för alla läsare.

Redaktionen

9 kommentarer

Seigmenn kan enbart vara namn på godis som tillverkas av Orkla. Det hävdar den norska livsmedelsjätten i ett brev till Språkrådet i Norge. Men Språkrådet avvisar i ett svar företagets krav på att substantivet seigmann antingen ska plockas bort ur ordböckerna eller skrivas med stor bokstav. Substantivet har nämligen använts i norskan långt innan det registrerades som varumärke.

Norge tycks ha fått en motsvarighet till debatten om ogooglebar. Då vände sig Google till Språkrådet i Sverige med krav på att ordet skulle få en definition som klargjorde att det bara gick att googla med Googles sökmotor. Den som med Googles hjälp googlade efter personer som ansåg sig googla med hjälp av konkurrerande sökmotorer hittade dock gott om belägg för motsatsen. Språkrådet valde att stryka ogooglebar ur nyordslistan i stället för att riskera en dyr och långvarig strid med Googles jurister.

Den här gången är det Orkla som anser att varumärkesskyddet bör gå före språkbruket. I ett brev till Språkrådet skriver livsmedelsjätten att seigmann (plural seigmenn) är ett registrerat varumärke. Orkla erbjuder två alternativ – antingen ska seigmann försvinna ur ordböckerna eller skrivas versalt och med tillägg om att det är ett varumärke.

Godiset Seigmenn började tillverkas år 1965. Det registrerades som varumärke år 2003. Seigmenn ('sega gubbar') är dock belagt i norskan sedan 1933, och mycket tyder enligt Språkrådet på att det redan då var etablerat i bruket. Långt innan lanseringen av Seigmenn smaskade nämligen norrmännen på annat gelégodis som i folkmun kallades seigmenn.

Eftersom seigmenn fanns i allmänspråket långt före lanseringen och varumärkesregistreringen av Seigmenn nobbar Språkrådet Orklas krav. Av samma skäl kan inte seigmann i ordböckerna följas av varumärkesuppgifter. Till skillnad från exempelvis termos och sukket är inte ordets ursprung ett skyddat varumärke.

Dessutom ifrågasätter rådet grunderna för ordets varumärkesskydd. Språkrådet anser att det är orimligt att privata intressen ska kunna göra anspråk på att äga ett ord som sedan länge är etablerat i norskan.

Språkrådet skriver vidare att det inte går att tillgodose Orklas begäran om att seigmenn ska skrivas med stor bokstav. Det vore att trotsa norska språkregler eftersom ordet inte är upptaget som ett egennamn i ordböckerna. Inte heller kan det strykas eftersom det – till skillnad från vad Orkla påstår – är en allmän beteckning på en viss typ av godis.

Här kan du läsa mer om ogooglebar.

Anders

0 kommentarer

I Språktidningen 5/13 skriver Siv Strömquist om hur skiljetecken används i litteraturen. Men hur använder du dem? Och vilket är ditt bästa skiljetecken? Rösta på din favorit i högerspalten!

Den tidigare omröstningen gällde ogooglebar. Hela 71 procent tror att ordet har en framtid i svenskan, medan 29 procent tror att det inte kommer att överleva.

Anders

3 kommentarer

Just nu kan du ta ställning till om du tror att ordet ogooglebar kommer att överleva. Hittills uppger en klar majoritet av dem som deltagit i omröstningen att nyordet har en framtid i svenskan. Men varför ogooglebar och inte ogoogelbar? Rune är en av de läsare som ifrågasatt stavningen:

Ni frågar om ogooglebar kommer att finnas kvar. Varför ogooglebar och inte ogoogelbar som jag tycker låter mer "svenskt" språkmässigt?

Svaret är att stavningen ogooglebar var den som togs upp i Språkrådets nyordslista som publicerades i Språktidningen 1/2013, och det var också den stavningen som var belagd innan det började storma kring ordet. I samband med att Google agerade för en ändrad definition och debatten om påtryckningarna mot Språkrådet tog fart fanns det också en hel del som ansåg att ogoogelbar eller ogooglingsbar skulle passa bättre in i svenskan. Nationalencyklopedin tog exempelvis upp även ogooglingsbar.

Om ordet överlever återstår det att se vilken form som blir den dominerande. Men det är, som Rune skriver, fullt tänkbart att ogoogelbar blir vinnaren. Visserligen minskar en sådan stavning den direkta kopplingen till Googles sökmotor, men den understryker samtidigt att det handlar om ett degenererat varumärke.

Även Språkrådet har fått frågor om stavningen av ogooglebar. Du kan läsa mer om Språkrådets syn på vilken form som är lämpligast här.

Anders

2 kommentarer

"oGooglebar" vs. Google, Inc var rubriken på det första mejlet från Googles juridiska ombud i Sverige till Språkrådet. Möjligen en aning konfrontatoriskt för en jurist som bara säger sig be om information.

Vad som hände sedan är nog tämligen bekant vid det här laget. Språkrådet valde att stryka ogooglebar från senaste nyordslistan sedan Google förkastat alla kompromissdefinitioner av ordet. Google hävdar nämligen att det bara går att googla med hjälp av Google. Den som googlar detta påstående upptäcker dock snabbt att det finns många som anser sig googla trots att de inte använder Google utan föredrar andra sökmotorer.

En annan konsekvens av den amerikanska jättens oförmåga att skilja på juridik och språkutveckling var att användningen av ogooglebar ökade med sisådär femtielva triljoner procent samtidigt som vissa användare i protest mot Googles agerande började att använda konkurrerande sökmotorer för att googla.

Nationalencyklopedin gav sig in i leken i går genom att införa uppslagsorden googla och ogooglebar. Lagen säger att uppslagsverk har en skyldighet att ange om uppslagsord är registrerade varumärken. Språkrådet var redo att tillgodose detta. Även Nationalencyklopedin gör detta – och definitionen av ogooglebar är närmast identisk med Språkrådets:

ogooglebar, ogooglingsbar, om ord eller fras som inte går att hitta på Internet med hjälp av en sökmotor. Vanligen avses sökmotorn Google, men termen har kommit att användas även om andra, liknande tjänster på nätet.

Ordet ogooglebar förtecknades av Språkrådet på dess lista över nyord 2012 men togs bort efter påtryckningar från företaget Google Inc.

Definitionen av googla följer samma mönster:

googla, att med hjälp av en sökmotor söka information på Internet. Vanligen avses sökmotorn Google, men ordet har även kommit att användas om andra, liknande tjänster på nätet.

Jonas Gruvö, chefredaktör för Nationalencyklopedin, berättar i Sydsvenskan om beslutet att ta med orden i uppslagsverket:

Vi tittar på nyordslistan och tar normalt in ett par ord. Nu har ”ogooglebar” dessutom en historia, vilket vi också tar upp. Vi har även lagt in ordet ”googla”, som verb.

Googles jurister har alltså ett gediget jobb framför sig. Inte nog med att Nationalencyklopedin nu måste övertygas om att det bara går att googla med Google, dessutom måste företaget undervisa språkbrukarna i korrekt svenska. Det är därmed knappast någon slump att den i Nationalencyklopedin relaterade artikeln till ogooglebar är björntjänst.

Anders

0 kommentarer

Googles försök att få stopp på ogooglebar tycks onekligen ha fått motsatt effekt. Från att i förrgår ha varit ett adjektiv som få hört i samband med annat än Språkrådets årliga nyordslista till ett svenskt ord som i går diskuterades i medier över hela världen. Den spridningen hade knappast varit möjlig utan Googles hjälp.

Med mottot Don't be evil har Google framgångsrikt skapat en bild av ett företag med användaren i fokus. Genom att skicka jurister på Språkrådet förvandlades Google plötsligt till en utvecklingsfientlig och kompromissovillig varumärkesdinosaurie med samma känsla för sin samtid som när musikindustrin försökte bannlysa kassettbandet.

Google har så klart sitt varumärke. Men kontrollen över det ligger inte enbart i händerna på patentjurister. Om språkanvändarna vill degenerera Googles varumärke spelar det ingen roll hur många hotfulla brev företaget skickar.

Redan i dag är Google på väg att förlora kontrollen. På nätet går det, till exempel genom Google, att hitta mängder med belägg på googla men där användaren nyttjar en annan sökmotor. Är dessa användare nästa mål för företagets jurister? Google länkar själv till bevis för att beteendet existerar – ändå påstår företaget och dess jurister motsatsen. Att googla är nämligen en så speciell företeelse att den bara kan utföras genom Google, menar företaget. Förklara det för den som använder Duck Duck Go, Yahoo eller Bing och ändå vid en sökning får beskedet att Sveriges huvudstad heter Stockholm.

Varumärket är – sett till verbet googla – redan degenererat. Google kan antingen klappa sig på axeln för att ha skapat något som fått ett så enormt genomslag att namnet blivit generiskt, eller fortsätta att slåss mot väderkvarnarna.

Här är en del av det som skrivits om ogooglebar under det senaste dygnet:

Kritikstorm mot sökjätten: "Pinsamt, Google!" (Dagens Media)

Peter Englund om Googles försök att stoppa ogooglebar (Resumé)

Läjesbon Eriks ord fick jätten Google att se rött (Hallands Nyheter)

Ogooglebar ... and 14 other Swedish words we should incorporate into English immediately (The Atlantic)

Varför orsakade ogooglebar ett sådant rabalder? Språktidningens Patrik Hadenius i TV4

Och den som redan tröttnat på ogooglebar kan i stället använda synonymen agooglisk.

Anders

8 kommentarer

En jeep måste inte vara en Jeep. En vespa behöver inte nödvändigtvis vara en Vespa. De är exempel på degenererade varumärken, ord som blivit så allmänna att varumärkesstatusen tvättats bort.

Google kämpar mot att det egna varumärket ska utvecklas på samma sätt. Att googla gör enligt företagets mening bara den som använder sig av sökmotorn Google. I vardagsspråket har företaget redan förlorat den kampen. Den som googlar söker på nätet. Om sökmotorn heter Bing, Yahoo, Google eller något annat är inte längre avgörande.

Men Google har som sagt inte gett upp. Företaget har nu, avslöjar Sveriges Radio, efter juridiska påtryckningar fått Språkrådet att stryka ogooglebar – eller oGooglebar som företagets jurist skriver – från 2012 års nyordslista. Google kan nämligen inte acceptera definitionen 'som inte går att hitta på webben med en sökmotor'. Google hävdar nämligen att definitionen gäller just sökmotorn Google och ingen annan.

Språktidningen har tagit del av brevväxlingen mellan Språkrådet och Googles juridiska ombud i Sverige. I januari i år kommer det första brevet från Google till Språkrådet. Juristen efterlyser då information om nyordslistan och Språkrådets syn på varumärken. Svaret blir att Språkrådets bedömning är att nyordslistan knappast påverkar allmänhetens syn på varumärken. Den är heller inte normerande utan illustrerar språkutvecklingen. Språkrådet erbjuder sig dock att lägga till en förklaring om just varumärken i anslutning till nyordslistan.

Detta är inte nog för Google. I nästa brev framförs kravet att definitionen ändras till 'när man inte kan finna informationen man söker med sökmotorn Google'. Dessutom ställer Googles juridiska ombud krav på ytterligare en korrigering i anslutning till ordet: "GOOGLE är ett registrerat varumärke in [sic!] namnet av Google Inc."

Språkrådet föreslår en ny definition av ogooglebar 'när man inte kan finna informationen man söker (vilket normalt sker med den i Sverige dominerande sökmotorn Google)'. Fortfarande alldeles för luddigt för Google. Juristen lämnar ännu ett förslag till definition, 'när man inte kan finna informationen man söker på Google'.

Den 21 mars fattar Språkrådet beslutet att för första gången någonsin stryka ett ord ur nyordslistan. Dagen därpå svarar företagets juridiska ombud:

På min huvudman Google's vägnar får jag uttrycka vår tacksamhet för ert beslut att stryka "oGooglebar" ur Nyordslistan.

Google–Språkrådet 1–0? Knappast. Ogooglebar blir nog tack vare företagets agerande det mest minnesvärda nyordet av årgång 2012. Det annars så framtidsinriktade Google framstår plötsligt som utvecklingsfientligt och censursuget. Och företaget bedriver en kamp mot väderkvarnar.

Den varumärkesdegeneration Google försöker förhindra har företaget ingen möjlighet att stoppa. Det är trots allt användarna som bestämmer över språket. Om användarna anser att en jeep inte behöver vara en Jeep finns det inte mycket Jeep kan göra. Allt tyder på att varumärket Google redan har gått samma väg – i synnerhet när det gäller googla, där användarna redan har "bestämt" att verbet innefattar andra sökmotorer.

I ett av breven ifrågasätter juristen att Språkrådet i nyordslistan bara hänvisar till ett belägg för ogooglebar. I dag behöver inte juristen anstränga sig för att hitta betydligt fler.

Här ger Språkrådets chef Ann Cederberg sin syn på tvisten med Google och beslutet att stryka ogooglebar ur nyordslistan.

Anders

7 kommentarer
Prenumerera på RSS - ogooglebar