Med ett schysst järnrör skulle Socker-Conny slå hela världen med häpnad. Med var sitt schysst aluminiumrör slog SD-topparna Erik Almqvist och Kent Ekeroth sannolikt en del av väljarkåren med häpnad. Och de uttalanden som duon serverade partiledaren Jimmie Åkesson genom de inspelningar som Expressen tagit del av var knappast några kompispassningar. Hur han både ska kunna hålla ihop partiet och samtidigt inte få den nya nolltoleranslinjen mot rasism att framstå som ett skämt kräver onekligen retorisk akrobatik och politisk fingertoppskänsla i den högre skolan.

När Sverigedemokraterna nyligen lanserade en kommunikationsplan var det med inspiration från Moderaternas omprofilering. Jimmie Åkesson ville en gång för alla tvätta bort stämpeln av partiet som ett gäng skinnskallar i kostym.

Nya Moderaterna presenterade förslag på ord som borde och inte borde användas, ett sätt att signalera den nya profilen. Sverigedemokraternas kommunikationsplan var mer allmänt hållen. Det talades om vikten av att alltid uppträda korrekt och använda ett lämpligt språkbruk, om att sverigedemokrater skulle vara trevliga och som folk är mest.

Budskapet från Jimmie Åkesson var tydligt; den som inte ställde upp på nolltolerans mot rasism och kränkningar hade inte i Sverigedemokraterna att göra. Några exempel på ord och åsikter som skulle kunna leda till uteslutning gavs inte. Därför är det i praktiken först nu som kommunikationsplanen fylls med innehåll. Det är nu Jimmie Åkesson och resten av partistyrelsen sätter ribban för vad som kan accepteras och inte.

Inför offentliggörandet av kommunikationsplanen hade det varit intressant att se hur ledningen ville att partimedlemmarna skulle förhålla sig till olika begrepp som förekommer i den interna debatten. Från öppen svenskhet, massinvandring och svenskfientlighet till skäggbarn, klappturk och blatte. Att hora klassades som ett olämpligt ord kan vi dock ana genom en motion signerad Erik Almqvist och Mattias Karlsson.

Jimmie Åkessons problem är inte bara vad Erik Almqvist och Kent Ekeroth sagt. Ett annat problem är den ideologiska värld där ett av orden har sitt ursprung. Hora är enligt Svenska Akademiens ordlista "starkt nedsättande" medan blatte "kan uppfattas som nedsättande". Babbe, som är bildat till babian, finns inte i ordböckerna men har förekommit i högerextrema och främlingsfientliga kretsar åtminstone sedan mitten av 1990-talet. Och det är förstås just dessa associationer Jimmie Åkesson vill bli kvitt.

Partiet talar ofta om öppen svenskhet. Det betyder för Sverigedemokraterna att invandrare är välkomna så länge de är beredda att lära sig svenska, vill bli en del av det svenska samhället och respekterar lagar och traditioner. Här har åter Erik Almqvist försatt Jimmie Åkesson i trubbel. När han till komikern Soran Ismail säger att han inte är svensk innebär det en återgång till en biologisk syn på nationalitet. Det är svårt att sätta någon annan etikett på det än rasism.

Det råder inget tvivel om att Jimmie Åkesson är en skicklig retoriker och en god talare. Partiledarens argumentationsförmåga utgör säkerligen en stor del av förklaringen till det uppsving i opinionen som Sverigedemokraterna just nu upplever. Möjligen har han inspirerats av statsminister Fredrik Reinfeldts framtoning även här. Han talar om att Sverigedemokraterna vill ta ansvar och utgöra ett alternativ för många fler än partiets kärnväljare. Under gårdagens presskonferens sade Jimmie Åkesson att förtroende var en nyckel till fortsatta framgångar för partiet. Det hade Erik Almqvist nu förbrukat.

Jimmie Åkesson har även på samma sätt kritiserat de övriga riksdagspartierna för att inte söka samarbete med Sverigedemokraterna. Om den dörren någonsin stått på glänt är den definitivt igenbommad nu. Så länge Erik Almqvist och Kent Ekeroth sitter kvar vid riksdagens köttgrytor är alla möjligheter till samarbeten stängda. Annars har Jimmie Åkesson visat att nolltoleransen i den nya kommunikationsplanen bara riktade sig mot partiföreträdare längre ned i hierarkin.

Att bli ertappad med att tala osanning är för en folkvald lika förödande för trovärdigheten som att slänga ur sig kränkande glåpord. Erik Almqvists motion där ordet hora nämns som ett avskräckande exempel på svenskfientlighet förvandlas med ens till hyckleri, och Kent Ekeroth kommer i rollen som rättspolitisk talesperson alltid att vara förknippad med aluminiumrör och knuffar – ett retoriskt självmål för någon som säger sig vilja få stopp på gatuvåldet.

Den nya kommunikationsplanen ger Sverigedemokraterna möjlighet att slå fast gränser för vad som kan accepteras i den politiska debatten. Om denna hållning innefattar hora, blatte, babbe och våldsamma utfall mot kvinnor och berusade håller Jimmie Åkesson ihop partiet genom att inte tvinga bort Kent Ekeroth och Erik Almqvist ur Sverigedemokraterna eller riksdagen. Men resan mot Nya Sverigedemokraterna är onekligen tillbaka på ruta ett samtidigt som luftigheten i den nya kommunikationsplanen lär slå en del av väljarkåren med häpnad.

Här kan du läsa mer om Sverigedemokraternas kommunikationsplan.

Anders

3 kommentarer

Vilka talar vi till? är rubriken på Sverigedemokraternas kommunikationsplan som presenterades under helgens kommun- och landstingskonferens i Västerås. Det hade ryktats om att partiet sneglat på Moderaternas omgörning och kanske i synnerhet broschyren En guide till Nya Moderaternas utseende. Men de språkliga rekommendationerna från Sverigedemokraterna är mer generella och går inte in på ordnivå.

Omprofileringen av Moderaterna var till stor del en språklig sådan. I häftet uppmanas partiarbetarna exempelvis att hellre tala om undersköterskor än offentliganställda och utanförskap i stället för segregation.

I Sverigedemokraternas kommunikationsplan tas det senare upp som ett exempel på politiskt laddad retorik. Som andra sådana nämns papperslösa flyktingar för illegala invandrare och främlingsfientlig för någon som kritiserar invandringspolitiken.

Även grundtonen i kommunikationsplanen förefaller ha inspirerats av Moderaterna. Partiet hade innan omgörningen, som bland annat Per Ledin skrivit i ett blogginlägg, ofta kritiserat brister i det svenska samhället. I En guide till Nya Moderaternas utseende är tonläget ett helt annat:

"Vi har en positiv syn på Sverige – ett land med fantastiska möjligheter – och vi fokuserar på hur ett bra land kan bli bättre. Det innebär att vi som moderater fokuserar på vad vi vill åstadkomma, inte först och främst på vad som är fel med andra partiers politik. Vår beskrivning av verkligheten är viktig. Och den måste ta sin utgångspunkt i hur människor upplever sin vardag – där de bor. Vi bejakar det som är bra, men är tydliga med vad som inte fungerar. Vi vill göra det som är bra bättre och vi vill se till att det som inte fungerar faktiskt fungerar."

Sverigedemokraterna skriver att partiet och dess företrädare ofta uppfattas som ilskna och bittra. Genom en förändrad retorik där tyngdpunkten läggs vid ett positivt budskap ska denna uppfattning förändras:

"Sverigedemokraterna är vinnare. Vi är förtroendeingivande och ansvarsfulla och vårt engagemang är byggt på omtanke, gemenskap och kärlek. Vi står för trygghet, rättvisa och likabehandling i samhället och vi tror på oss själva och vårt land och vi ser positivt på framtiden. Som individer är vi som folk är mest – vanliga människor, kort och gott."

Något recept på hur en SD-politiker ska uttrycka sig meddelas dock inte. Det talas i kommunikationsplanen om ett behov av igenkänning – den som på något sätt tar del av partiets politik ska "känna igen sig, inte bara i verklighetsbeskrivning och lösningar utan också i de begrepp som används." Vilka dessa begrepp är tycks framtiden få utvisa. När det gäller vilka partiet talar till har däremot tre huvudmålgrupper identifierats: konservativa arbetare, kvinnor och förstagångsväljare.

Anders

0 kommentarer
Prenumerera på RSS - Moderaterna