Dagens gästbloggare är professor Raimo Raag. Med anledning av kvällens delfinal i Eurovision song contest skriver han om udmurtiska, det språk som Rysslands favorittippade bidrag framförs på.

Kanske tillhör du, liksom jag själv, den kategori av människor som tycker att Eurovisionen förlorade sin charm när arrangörerna släppte kravet på att bidragen skulle framföras på modersmålet. Men i år har varje språkvetare och språkintresserad skäl att spetsa öronen lite extra när Rysslands bidrag framförs. Titeln är visserligen engelsk – Party for everybody – men låten framförs på två språk: udmurtiska och engelska.

Gruppen som framför Rysslands bidrag heter på udmurtiska Brangurt pesjanaios (på ryska Baranovskije babusjki), vilket betyder ’Gummorna från Brangurt/Baranovo’. Gruppen kommer från byn Brangurt (ryska: Baranovo), som ligger i södra Udmurtien, och har gjort sig känd för att sjunga dels udmurtiska folksånger, dels internationella pop- och rockhittar på udmurtiska.

Redan för tre år sedan ställde de upp i den ryska uttagningen till Eurovisionen och kom då trea. De lyckades tydligen vinna tv-tittarnas hjärtan i hela Ryssland, för i år gick det, som synes, ännu bättre.

Vad är udmurtiska för språk?

Udmurtiska är ett finsk-ugriskt språk, avlägset släkt med estniska, finska, samiska och ungerska. En modersmålstalande est, finne, same eller ungrare, som inte lärt sig udmurtiska, förstår emellertid udmurtiska lite lite som en svensk förstår sitt släktspråk persiska.

Udmurtiskans närmaste språksläkting är komi. De båda språken uppvisar många lexikala överensstämmelser. Öl heter sur på båda språken och är ett av de ord som har lite större spridning bland de östliga finsk-ugriska språken; på ungerska heter öl sör, men uttalas med initialt sj-ljud: /sjör/.

Den allmänna hälsningsfrasen Hej! heter på udmurtiska Dźećbur! där ź betecknar en tonande frikativa, ett konsonantljud med brusande karaktär, och ć är tecknet för ett språkljud som uttalas som svenskt tj-ljud. Därmed är också en egenhet hos udmurtiska avslöjad: språket har inte mindre än sex affrikator, ett konsonantljud där lufttillförseln först stryps och sedan öppnas något, som i tyskans Pfirsich (‘persika’) och engelskans child (‘barn’).

Udmurtiska skrivs med kyrilliskt alfabet som kompletterats med fem tecken som ryskan inte använder: Ӧ, Ӥ, Ӝ, Ӟ, Ӵ. Hälsningsfrasen ger oss ett exempel på ett sådant tecken: Dźećbur! skrivs i udmurtisk text Ӟечбур!

Det moderna udmurtiska alfabetet har 38 tecken: 10 vokaler och 28 konsonanter. Fyra av tecknen används bara i ryska lånord, som övertas utan ortografisk anpassning: Ф (=f), Х (=h), Ц (=ts) och Щ (=sjtj).

Böjningsläran är tydligt agglutinerande och suffixen många. På samma sätt som i finska fogas alltså i udmurtiskan ordbildningselement till ordstammen. Substantiv, adjektiv, pronomen och räkneord böjs i 15 kasus – som i finska (estniska har bara 14 kasus, nordsamiska futtiga 7, medan ungerskan leder den finsk-ugriska kasusligan med 22 kasus). De udmurtiska kasusändelserna är lika i singularis och pluralis. I pluralis föregås ändelsen av pluralismarkören -oc (=os) eller -öc (=os). Vi finner suffixet i namnet på sånggummorna: (Brangurt) Pesjanaios: pesjanai betyder ‘gumma’, + -os (pluralis).

Verben böjs i tre modus: indikativ (som används för att uttrycka faktiskt information, Stina äter och Pelle lagade maten), imperativ (förekommer vid uppmaningar, Kom nu, Oskar!) och konditionalis (uttrycker något som skulle kunna ske, Om Charlotte vore rik skulle hon köpa en sommarstuga). Verbböjningen är annars okomplicerad: Det finns bara två böjningsklasser, konjugationer. I indikativ böjs verben i fyra tempus: presens, första och andra imperfekt (andra imperfekt kallas av en del forskare perfekt) och futurum. Andra imperfekt uttrycker att talaren själv inte varit med om händelsen, utan återger vad en tredje person sagt: första imperfekt – верад = verad ’du sade/berättade’; andra imperfekt - верамед = veramed ’du ska ha sagt/berättat, det sägs att du har sagt/berättat’. Andra imperfekt är med andra ord något av en skvallerform.

En första grammatika över udmurtiska gavs ut i Sankt Petersburg 1775. Det ligger nära till hands att förknippa utgivandet av språkläran med den kampanj som strax innan inletts för att sprida den ortodoxa tron bland udmurterna. Udmurterna höll nämligen länge fast vid sina förfäders förkristna trosuppfattningar och motsatte sig kristnandet så till den milda grad att de anslöt sig till det stora Pugatjovupproret 1773–75. Upproret slogs ned av trupper som leddes av generalen Johann von Michelson (Michelsohnen) som var född i Väinjärve i Estland.

Under 1800-talet växte ett udmurtiskt litteraturspråk fram. I mitten av 1920-talet utarbetades ett standardspråk som skrevs med latinsk skrift och som började användas för den framväxande udmurtiska litteraturen, men som man tvingades överge i slutet av 1930-talet, då den nuvarande skriften påbjöds.

Udmurtien – var ligger det?

Udmurtien är en republik i Ryska federationen. Den ligger ungefär hundra mil nordost om Moskva, mellan Volgas mellersta lopp och södra Uralbergen. Med sina 42 100 kvadratkilometer är landet lika stort som Danmark och bebos av ungefär 1,5 miljoner människor. Av befolkningen i Udmurtien är endast 28 procent udmurter (62 procent ryssar, knappt 7 procent tatarer), men landsbygden och småstäderna domineras av udmurter. I sånggummornas hembygd, regionen Pitji Purga (ryska: Malopurga eller Malopurginskij rajon) är udmurternas andel 78 procent av befolkningen. (Adjektivet pitji betyder ’liten’ och hänger etymologiskt troligen samman med estniskans pisi och pisike, som också betyder ’liten’.)

Udmurtiska kändisar

Udmurternas antal är enligt den senaste folkräkningen i Ryssland 552 000. Därmed är udmurterna ett av de större finsk-ugriska folken i Ryssland. Två tredjedelar av udmurterna bor i sin titulärrepublik.

Två udmurter torde vara världsberömda, åtminstone bland idrottsintresserade: skidlöperskorna Galina Kulakova och Tamara Tichonova(-Volkova). Kulakova vann två guldmedaljer i Sapporo 1972 och spädde på med ytterligare två guld vid OS i Innsbruck 1976. Tichonova vann två guldmedaljer och en silvermedalj vid OS i Calgary 1988 och är, liksom Kulakova, flerfaldig världsmästare.

I kväll, i den första av tävlingens semifinaler, kommer av allt att döma sånggummorna från Brangurt att ansluta sig den lätt räknade skaran av udmurtiska internationella kändisar. För egen del tror jag att de kan gå långt med sitt Party for everybody. Under alla förhållanden skulle jag vilja tilltala sånggummorna på deras modersmål med frasen Шудбур cїзисько (=sjudbur siziśko) – ‘jag önskar (er) framgång’!

Raimo Raag är professor i finsk-ugriska språk, särskilt estniska, vid Uppsala universitet

0 kommentarer

Dagens gästbloggare är Lars Melin, docent i nordiska språk vid Stockholms universitet. Inlägget är ett utdrag ur boken Polletten som trillade ned (Norstedts), där han skriver om vår förståelse av metaforer.

Melodifestivalen är numera en långserie på tv. Hela våren får vi följa hur låtar vaskas fram och en av dem slutligen får tävla internationellt. Det är en kavalkad av artister, scenuppträdanden och musik. Få bryr sig om texterna, men utan dem vore det inte någon ”song contest”.

Traditionen bjuder att de allra flesta ska handla om kärlek – het och avsvalnad, lycklig och trasslig, drömd och upplevd. Och varje år får vi höra cirka 8 000 ord sångtext. Det är förstås mycket jag och du, och numera ännu mera I och you. Älska och kärlek är viktiga ord, precis som love. Men självklart är melodifestivalen också en metaforfestival. 

Tidigare i denna bok har vi lärt oss att kärlek framför allt är eld, värme och lågor. Men visst finns det andra metaforer. Carola var fångad av en stormvind när hon virvlade in på scenen, och Abba vann både kärleken och festivalen genom att förlora kriget vid Waterloo. Kärlek är eld, naturkatastrofer, krig och annat livsfarligt. Men även om kärleken kapitulerade så vann den, och musiken var medryckande. Det var alls inte så farligt som det lät. Melodifestivalen har under många år varit en himmelsk festival. Det vimlade av just himlar, av skyar, av änglar, av månar och av stjärnor. Tindra var ett favoritord. Men det himmelska skenet börjar blekna bort.

Melodifestivalen blir en allt mer tragisk festival. Visst finns det fortfarande många jag och du i texterna, men det blir allt färre vi, oss och tillsammans. Det finns fler glömma än drömma, och allt kroppsligt verkar försvinna. Det är fler andetag än kyssar, mer hjärta än läppar, fler blickar än ögon, mer mind än body.

Det är med andra ord läge för hjärta och smärta. Trots att det inte längre finns någon som vågar rimmar på dessa standardmetaforer, är det nu, mer än någonsin, något oemotståndligt med att slå ihop en stark lyckometafor med en lika stark olycksdito. Så nu är uppfinningsrikedomen stor, speciellt i de engelska texterna. Där hittar vi heart/apart och things falling behind/disarming my mind, medan de svenska dunkar på som förr: 

"Lämnar alla tunga tankar

Känner hur musiken dunkar 

Och mitt hjärta bankar"

(Elektrisk med Anniela Andersson (bilden) i Melodifestivalen 2011. Text: Johan Alkenäs, Johan Fransson, Tim Larsson, Tobias Lundgren.)

Så mycket hjärta/smärta har vi aldrig haft förut. Något är galet.

Av de svenska låtar som gick vidare till final år 2011 handlade en om en kvinna som älskar fel karl, en om hustrumisshandel och en om ett par desperados. De engelskspråkiga texterna är inte stort bättre (Run, Dance alone, Enemy ...). OK, det är någon sorts kärlek det handlar om, men sällan något lyckligt slut.

Allt detta har gett upphov till ett nytt batteri kärleksmetaforer. I den nya schlagern är man inte i balans, man försöker leda strömmen men missar tåget, man förvarar sin ångest bakom betongsliter i väggarna, hamnar snett medan löven faller, man bär sin sorg och slåss med väderkvarnar. På engelska fångas man dessutom av tomheten, satsar på fel häst och drar fel lott. Och, värst av allt, i de engelskspråkiga krigen finns det bara fiender, och sångaren förlorar både krig och kärlek. 

Sådan är kärleken i det 21:a seklet.

Lars Melin

Här kan du läsa mer om schlagertexter.

Foto: Carl-Johan Söder/SVT

0 kommentarer

Att småorden är vanligast även i schlagertexter var kanske ingen överraskning. Men att du och jag skulle toppa listan över de ord som förekom mest i Melodifestivalen under de senaste tio åren var oväntat.

I senaste numret av Språktidningen publicerar vi en lista över de 50 vanligaste schlagerorden på både svenska och engelska. En läsare som mejlat redaktionen skriver att enbart dessa listor inte säger så mycket om innehållet i texterna. Det har han förstås rätt i. Där dominerar småorden, språkets skelett.

Lite längre ned på topplistan blir de ord som ger texterna kött på benen betydligt fler. Så här ser topp 100 över de vanligaste orden i svenska schlagertexter ut.

Anders

2 kommentarer

I nya numret av Språktidningen frossar vi i schlagertexter. Vi har gått igenom de 320 bidrag som framförts i Melodifestivalen under de senaste tio åren. Jag och du är de vanligaste orden i svenska texter, kärlek är det mest använda substantivet och motsatspar som natt och dag, eld och vatten samt ljus och mörker är vanliga.

SVT:s Rapport nappade på vår undersökning och gjorde ett inslag kryddat med magiska mellominnen – du ser reportaget här.

Det nya numret av Språktidningen delas ut till prenumeranter under veckan. I nästa vecka finns tidningen att köpa i kioskerna.

Anders

0 kommentarer
Prenumerera på RSS - Melodifestivalen