Grattis Jordbruksverket, Fred Taikon, Lars Borin och Markus Forsberg! Samtliga belönades i dag med priser under Språkrådsdagen i Stockholm.

Klarspråkskristallen gick till Jordbruksverket, en myndighet som arbetat målmedvetet för att skriva mottagaranpassade texter. Priset utdelas en gång om året till en myndighet, kommun eller landsting vars kommunikation kännetecknas av ett klart och begripligt språk. Utdelare av Klarspråkskristallen var kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Jordbruksverket fick priset för sitt nytänkande:

Klarspråkskristallen 2014 tilldelas Jordbruksverket för myndighetens nytänkande och långsiktiga klarspråksarbete som både förbättrat texterna och ökat medarbetarnas kompetens. Myndigheten har använt Klarspråkstestet på ett delvis nytt sätt genom att göra testresultaten mätbara. Skribenterna är själva involverade i mätningarna och därigenom ökar deras kunskaper i att skriva mottagaranpassade texter. Testresultaten, i kombination med att ett antal lantbrukare fick bedöma texter, visade vad som var viktigast att förbättra i myndighetens kommunikation. Den metod Jordbruksverket har använt kan enkelt användas av andra organisationer. Klarspråksarbetet på Jordbruksverket är inspirerande och kan tjäna som en förebild för andra.

Lena Adelsohn Liljeroth delade även ut Minoritetsspråkspriset. I år gick det till Fred Taikon som driver ett bokförlag och ger ut kulturtidskriften É Romani Glinda. Förlaget drivs inte i vinstsyfte utan överskottet går i stället till en fond för utgivning av ny romsk litteratur. Fred Taikon belönades för sina insatser för att förbättra kvaliteten på texter och översättningar till romska språkvarieteter:

Fred Taikon tilldelas Språkrådets Minoritetsspråkspris 2014 för sitt långvariga engagemang för att bevara, utveckla och sprida det romska språket. Hans insatser har lett till att allt fler romer i dag får tillgång till sitt språk i litteratur, medier och skola. Fred Taikon har därmed bidragit till att höja språkets ställning och öka dess användning i Sverige.

Erik Wellanders pris gick till Lars Borin och Markus Forsberg vid Språkbanken på Göteborgs universitet. De har utvecklat Korp, ett verktyg som gör det möjligt för forskare och allmänhet att undersöka både dagens och gårdagens svenska. Eftersom databasen innehåller flera miljoner ord används den ofta för att studera hur ord och fraser används och när de började eller slutade användas. Priset delades ut av Olle Josephson, professor i nordiska språk vid Stockholms universitet.

Här kan du läsa mer om Jordbruksverkets klarspråksarbete.

Anders

 

0 kommentarer

Efter åtta års arbete som involverat femtiotalet översättare fick kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth i går fem kilo islänningasagor i svensk översättning i sitt knä. Hon var ett av de nordiska statsråd som tog emot översättningen vid en ceremoni i konserthuset Harpa i Reykjavík.

– Jag läste min första saga i samband med att jag kom hit för första gången för runt tjugo år sedan. Det var Njáls saga om Gunnar på Hlíðarendi. Jag hade inte väntat mig att det skulle vara så blodigt, säger Lena Adelsohn Liljeroth till Språktidningen.

Arbetet med att översätta de samlade islänningasagorna – 40 sagor och 49 kortsagor, så kallade tåtar – till svenska, danska och norska påbörjades 2006. Ett hundratal personer har arbetat med projektet, varav ungefär hälften översättare. Sagorna omfattar på varje språk fem band och drygt 2 500 sidor.

En av ledstjärnorna under arbetet har varit att översättningarna ska kunna läsas av alla åldrar. Islänningasagorna har genom århundradena ibland getts en puristisk och högstämd ton som inte alltid gått hand i hand med originalen. De nya översättningarna är moderniserade, men det handlar inte bara om att ge dem en samtida språkdräkt. I sagorna finns gott om föråldrade företeelser som sannolikt är okända för många av dagens läsare. Därför finns det i varje utgåva en lång lista med förklaringar.

Hur modernt får det då vara? Filologen Annette Lassen (till vänster), som varit redaktör för den danska översättningen, konstaterade att det inte hade varit okej om Egill Skallagrímsson skulle säga okej. Hon ansåg att det var viktigt att i översättningarna sträva efter ett slags mellanting, en text som varken känns för gammal eller för modern.

Kristinn Jóhannesson (mitten), lektor i isländska vid Göteborgs universitet, har varit en av de tre redaktörerna för den svenska översättningen. Han berättade under gårdagens presentation att han kom i kontakt med sagorna redan som barn. Det var genom sagorna han lärde sig att läsa. Då slukade han dem som deckare och hoppade över dikterna.

Uppvuxen på den isländska landsbygden mindes han hur sagorna gått som följetonger i radio. Efter att bönderna druckit upp kaffet, diskuterat vädret, avhandlat får och kor och funderat på om höet skulle räcka hela vintern blev det tyst vid bordet. Tills någon tog upp utvecklingen i radioföljetongen och kommenterade den som om den hade handlat om levande personer vars beslut gick att påverka. Samma liv vill Kristinn Jóhannesson ge de nya översättningarna.

Filologen Jon Gunnar Jørgensen (till höger) har varit ansvarig för översättningen till norska. Han berättade om hur översättarna ibland valt att gå olika vägar på de tre olika språken. På norska har till exempel traditionen att anpassa personnamn till norska fått råda, medan den svenska utgåvan har behållit de isländska namnen.

Författare har deltagit i arbetet enbart med uppgiften att granska stilen i översättningarna. Enligt Jon Gunnar Jørgensen rör det sig om det största översättningsprojektet i Norden – kanske till och med i hela världen.

Bland deltagarna vid gårdagens ceremoni fanns Islands statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson och kulturminister Illugi Gunnarsson. Där fanns också de nordiska kulturministrarna, en lång rad tidigare isländska statsråd som genom åren kommit i kontakt med projektet, alltingets talman Einar K Guðfinnsson och Vigdís Finnbogadóttir, prenumerant på Språktidningen – men onekligen aningen mer känd för att ha varit Islands president i sexton år ...

Gunnar D Hansson, en annan av de svenskspråkiga redaktörerna, passade på att tipsa Lena Adelsohn Liljeroth om att hon skulle kunna låna ut sagorna till justitieminister Beatrice Ask för eventuell inspiration vad gäller rättskipning.

Ministrarna behöver dock inte slåss om exemplaret. Island har genom regeringen köpt rättigheterna till nätpublicering av samtliga sagor på alla tre språk. De kommer inom de närmaste åren att publiceras på nätet.

Anders

0 kommentarer

Umeå universitet har goda förutsättningar att bedriva forskning och undervisning i meänkieli och samiska. Det anser kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth som i en riksdagsdebatt på nytt fick frågor om nedläggningarna inom Institutet för språk och folkminnen.

I höstas beslutade ledningen för Institutet för språk och folkminnen att avdelningarna i Lund och Umeå ska läggas ned. Vad som händer med de samlingar som i dag finns vid Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund, DAL, och Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå, DAUM, är oklart. Universiteten är intresserade av att ta över arkiven, men det ser i dagsläget inte ut som att ett sådant övertagande kommer att bli av. Ett brev från Lunds universitet som syftade till att öppna dörren för ett övertagande fick från regeringen ett negativt besked.

Om samlingarna flyttas hamnar materialet från Umeå sannolikt i Uppsala. Samtidigt har universitetet ansvar för utbildning i samiska. Flera debattörer har ifrågasatt Umeå universitets förutsättningar att leva upp till detta ansvar om de samiska samlingarna försvinner. Materialet anses vara nödvändigt för undervisning och forskning.

Socialdemokraten Isak From tog på nytt upp nedläggningarna under en interpellationsdebatt i riksdagen. Han undrade bland annat hur Umeå universitet skulle kunna efterleva ansvaret och vad som skulle göras för att bevara och utveckla kompetensen i både samiska och meänkieli.

Kulturminister Lena Adelsohn ansåg att Umeå universitet har goda förutsättningar att leva upp till de krav som ställts. Hon ville däremot inte gå in på några detaljfrågor utan hänvisade till det olämpliga med ministerstyre:

Vilka insatser som krävs för att behålla kompetensen i myndigheten är myndigheten själv bäst lämpad att bedöma.

Med anledning av de omfattande förändringarna inom Institutet för språk och folkminnen har myndigheten också fått ett krav från regeringen på att redogöra för konsekvenserna av nedläggningarna.

Isak From kritiserade regeringens hantering av frågan och hävdade att den stod i strid med Institutet för språk och folkminnens uppgift att utveckla verksamheten i landet och betona regionala perspektiv. Folkpartisten Ulf Nilsson stämde in i delar av kritiken. Även han ifrågasatte nedläggningarna i Lund och Umeå. Ulf Nilsson befarade att de skulle leda till förluster eller försämringar inom forskningsområden som är av stor vikt för kulturarvet.

Här kan du läsa mer om nedskärningarna inom Institutet för språk och folkminnnen.

Anders

Foto: Fredrik Sandberg/TT

0 kommentarer

Ekonomiska skäl kan inte förklara nedläggningarna av Institutet för språk och folkminnens arkiv i Lund och Umeå. Genom att prioritera annorlunda hade arkiven inte behövt drabbas lika hårt. Men generaldirektören skönmålar och den ansvariga ministern duckar från sitt ansvar, skriver Carl-Erik Lundbladh, chef för Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund.

Institutet för språk och folkminnen överger norra och södra Sverige genom att stänga avdelningar, göra arkiv dåligt tillgängliga, försämra forskning och behandla kulturarvet vårdslöst. När generaldirektören Ingrid Johansson Lind ska förklara varför myndigheten lägger ner Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund (DAL) och den norra systeravdelningen, Dialekt- ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM), hemfaller hon åt skönmålning.

Ledningen för institutet uppger att en obalans i ekonomin skulle vara orsaken till att de två avdelningarna läggs ner, men någon obalans avhjälps inte genom att på detta sätt spara lite på lokaler och framför allt personal. Visserligen sägs forskare och annan kunnig arkivpersonal upp, men det innebär ingen besparing eftersom institutet samtidigt planerar att fortsätta på det spår som har valts sedan ett bra tag, nämligen att satsa på mellanchefer och anställa fler personer med stödfunktion. Dessutom måste arkivalierna behållas och det medför lokalkostnader. Därför kan den eftersträvade balansen i bästa fall uppnås först 2020.

Eftersom obalans i budget inte kan vara det verkliga skälet till nedläggningarna hade det varit rimligt att tala öppet om prioriteringar. Någon diskussion om sådana har inte förekommit. Viktiga verksamhetsmål hade kunnat nås med andra prioriteringar och naturlig avgång samtidigt som man sörjde för nödvändig kompetensöverföring. Institutet satsar nu på annat än den del av uppdraget som består i att med inskolad personal ta hand om arkiven, hålla dem tillgängliga för allmänheten och låta forskare arbeta med samlingarna. Möjligheten att tillgängliggöra via digitalisering försämras eller förstörs i katastrofal utsträckning, eftersom redan påbörjade projekt avbryts och inskolad personal saknas för vettig och tillräcklig utökning.

Det hade varit fullt möjligt att låta universiteten ta över de nedläggningshotade arkiven med personal för att driva verksamheten vidare. Diskussioner förs med universitetet i Umeå om att universitetet skulle få hysa de fysiska samlingarna. Lunds universitet har bett regeringen om att få ta över hela verksamheten i Lund, alltså inte bara samlingarna. Institutet ser tydligen arkiven som någonting att lägga ned för att spara pengar och motsätter sig därför att hela verksamheten tas över. Då skulle institutet inte längre ha kunnat motivera att ha anslaget obeskuret. Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth väljer att inte ingripa i myndighetens organisering av arbetet utan låter generaldirektören fritt styra och ställa. Politiker avhänder sig alltså ett ansvar som man egentligen har och som var en självklarhet när arkiven blev statliga.

I stället för att i önskvärd mån värna kulturarvet, vårda och använda samlingar och dokumentera vidare för framtiden lägger Institutet för språk och folkminnen på tvivelaktigt sätt resurser bl.a. på ett Unesco-projekt. Sverige ratificerade 2011 Unescos konvention om det immateriella kulturarvet, alltså ett internationellt samarbete kring kunskaps- och färdighetsöverföring av sådant som musik, dans, berättelser, sedvänjor, hantverk, folkkonst etc. Institutet har haft ett tillfälligt uppdrag att samordna tillämpningen av konventionen. I stil som utmärker kulturbyråkrati har det lagts ner mer arbete på att skriva rapporter än att trygga kulturarv, och myndigheten ställer även fortsättningsvis villigt upp med administrativa uppgifter utöver vad regeringen ber om. Unesco-projektet behövs inte för att vårda det immateriella kulturarvet i Sverige. Kanske har konventionen vissa positiva effekter på global nivå eller i länder med mindre ekonomiska resurser, men det är svårt att värja sig mot misstanken att arbetet mest gynnar makthavare i mindre demokratiska länder som väljer att framhålla vissa kulturarv på andras bekostnad för att stärka sin legitimitet och ideologiska maktbas.

Beslutet om nedläggning är ett administrativt beslut, fattat av chefen för en enrådighetsmyndighet, alltså en myndighet utan styrelse eller insynsråd, och fattat utan diskussion inom verksamheten om alternativa lösningar. Det är beklagligt med en ledning som är dålig på att ta råd, och illa med en amatöristisk ledning som vill uppfattas som handlingskraftig. Den väljer gärna nedläggning för det märks. En förhoppning finns nog att vinna gillande och stöd hos inflytelserika och mäktiga. Tyvärr förstår ibland inte heller dessa kärnverksamhetens mål och innehåll.

Carl-Erik Lundbladh
Chef för Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund

Här svarar Ingrid Johansson Lind på Carl-Erik Lundbladhs inlägg.

1 kommentarer

Lunds universitet vill ta över Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund, DAL. Målet är att samlingarna ska bli kvar i Lund och inte flyttas från den forskningsmiljö som har störst nytta av dem. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) håller också dörren öppen för att Lunds universitet övertar ansvaret för DAL från Institutet för språk och folkminnen.

Nyligen meddelade Ingrid Johansson Lind, generaldirektör för Institutet för språk och folkminnen, att två av myndighetens avdelningar ska läggas ned. Beslutet drabbar DAL och Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå, DAUM.

Institutet för språk och folkminnen brottas sedan en längre tid med dålig ekonomi. Om inget görs riskerar myndigheten nästa år att överskrida anslaget med 10 miljoner kronor. Samtidigt vill Ingrid Johansson Lind också minska de fasta kostnadernas del av budgeten – som i dag svarar för över 90 procent av kostnaderna – vilket innebär att utgifterna för lokaler och personal måste sänkas.

Målet är att de fasta kostnaderna högst ska utgöra 80 procent av budgeten. Dit når dock inte myndigheten, enligt uppgifter till Språktidningen, förrän år 2020. I dagsläget ser det inte heller ut som att de beslutade nedskärningarna räcker för att kapa 10 miljoner av kostnaderna redan nästa år.

Inför nedläggningshotet mot DAL och DAUM protesterade bland annat universiteten i Lund och Umeå mot planerna. Umeå universitet vill ta över DAUM och utreder möjligheterna att ta över arkivet. Lynn Åkesson, dekan för de humanistiska och teologiska fakulteterna samt professor i etnologi vid Lunds universitet, föreslår i ett brev till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och utbildningsminister Jan Björklund att DAL på samma sätt ska bli universitetets ansvar. En förutsättning för ett övertagande är att de anslag som är öronmärkta för DAL följer med.

Riksdagsledamot Tuve Skånberg (KD) tog nyligen upp DAL:s framtid i en interpellation till Lena Adelsohn Liljeroth. Han hävdade att en nedläggning skulle innebära "en stor förlust för södra Sveriges historiska kulturarv" och "en svår kompetensförlust". Han ifrågasatte dessutom de ekonomiska konsekvenserna av beslutet och avsaknaden av samråd med universitet och högskolor i regionen:

Inte vid något tillfälle under den process som lett fram till beslutet har Isof efterfrågat kontakter med avnämarna till arkivens verksamhet, bland universitet och högskolor i berörda regioner, i Lunds fall också i Danmark. Arkiven har byggts upp kring forskningens behov, men inga diskussioner har förts om hur forskningen kan använda arkiven framöver, alltså inte heller möjligheten av att byta huvudman. Myndigheten har en lång tradition när det gäller dokumentation av och forskning om olika former av immateriella kulturarv. Sammantaget utgör institutets samlingar en dokumentation av stora delar av det immateriella kulturarvet i södra Sverige.

I interpellationsdebatten svarade Lena Adelsohn Liljeroth att dörren för att flytta ansvaret för DAL till Lunds universitet står öppen. På vilken ort och under vems ansvar arkiven hamnar är dock i nuläget oklart:

De nuvarande samlingarna som finns i Umeå och i Lund behöver finna en ny hemvist, men något beslut om hur och var är ännu inte fattat. Frågan ska utredas vidare i dialog mellan myndigheten och lokala och regionala aktörer i södra och norra Sverige, bland annat universiteten samt företrädare för berörda nationella minoriteter. Jag har blivit informerad om att institutet har inlett dialog med Lunds universitet och Umeå universitet om samarbete och samverkan om den fysiska placeringen av samlingarna. Denna dialog kommer att fortsätta.

Här kan du läsa mer om nedskärningarna inom Institutet för språk och folkminnen.

Anders

Foto: Fredrik Sandberg/TT

1 kommentarer

Institutet för språk och folkminnens avdelningar i Lund och Umeå läggs ned. Personalen fick i dag beskedet från generaldirektör Ingrid Johansson Lind. Men även anställda vid andra avdelningar inom myndigheten riskerar att drabbas av nedskärningarna.

– Det handlar om kapitalförstöring. Det förstörs mycket för att spara in så lite, säger Carl-Erik Lundbladh, arkivchef vid DAL, Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund.

Inför nästa år behöver Institutet för språk och folkminnen spara tio miljoner kronor. Det ska bland annat ske genom nedläggningar av avdelningarna i Lund och Umeå samt uppsägningar. Minst tolv heltidstjänster kommer att försvinna från myndigheten.

– Det här är en dyster dag för det svenska kulturarvet. Det är tragiskt både för de nationella minoriteterna och arkiven, säger Harriet Kuoppa, forskningsarkivarie för meänkieli vid DAUM, Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå.

Under de månader som nedläggningshotet ruvat över DAUM och DAL har många – från universitet till föreningar – riktat kritik mot planerna. Ett alternativ som förts fram av arbetstagarkonsulter och av riksdagsledamoten Maria Lundqvist-Brömster (FP) var att arkiven skulle tas över av universiteten i Umeå och Lund. Sedan många år tillbaka finns ett omfattande samarbete mellan arkiven och universiteten på många olika områden och i flera olika ämnen.

– En mycket bra idé. Om universitetet hade kunnat ta hand om oss hade det varit alldeles utmärkt. Det hade inte hindrat oss från att fortsätta samarbeta med Institutet för språk och folkminnen, och vi hade kunnat fortsätta att förvalta, vårda och utveckla arkivet för allmänhet och forskning, säger Carl-Erik Lundbladh.

Även Harriet Kuoppa hade gärna sett en sådan lösning.

– Men det fanns inget intresse från kulturdepartementet för att titta på det. För oss hade det varit perfekt. Båda universiteten har aviserat att de är beredda att ta över. Men de kan tyvärr sannolikt inte åstadkomma det på egen hand utan klartecken från departementet, säger hon.

Både Harriet Kuoppa och Carl-Erik Lundbladh är kritiska till generaldirektörens agerande. Efter att nedläggningsplanerna presenterades i juni upplever de att det inte funnits något intresse för att hitta andra lösningar för att få budgeten i balans.

– Det sorgliga är att man inte har övervägt några alternativ till den här drastiska nedskärningen. När man tar bort samlingarna från den region där de inhämtats är en stor skada skedd, säger Carl-Erik Lundbladh.

– I ett arkiv har man tagit över en stafettpinne från tidigare generationer och det är tänkt att man ska räcka stafettpinnen vidare till nästa generation. Nu är man på väg att förstöra den kontinuiteten, säger Harriet Kuoppa.

Vad som nu händer med det material som samlats in i Lund och Umeå är ännu inte bestämt. Harriet Kuoppa hoppas att samlingarna inte styckas upp och hamnar på många olika ställen.

– Min förhoppning är att någon ska se vikten av att hålla ihop materialet. Om man låter det skingras kommer man aldrig att kunna sammanföra det på nytt. En styckning skulle göra det oerhört mycket svårare att använda materialet för forskning, säger hon.

I skrivelser har flera organisationer som använder sig av arkiven och lutar sig mot personalens expertis protesterat mot nedläggningsplanerna. Utan personalens kunskap, som nu riskerar att gå förlorad, är det näst intill omöjligt att navigera i arkiven. Än så länge är bara små delar av materialet digitaliserat.

– Ett arkiv är bara tillgängligt om det finns någon som kan vägleda. De här samlingarna kommer inte att vara fullt digitaliserade och tillgängliga på distans på flera decennier, säger Carl-Erik Lundbladh.

Regeringen har vid flera tillfällen klargjort att den inte kommer att förhindra nedläggningarna. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har sagt att det är upp till Institutet för språk och folkminnen att besluta om den egna organisationen.

– Jag beklagar att kulturministern inte ser myndigheten som mer värd och jag kan bara beklaga att vi inte har en bättre minoritetspolitik, säger Harriet Kuoppa.

Hon har dock inte gett upp hoppet om arkivets framtid. Europarådet har tidigare kritiserat Sverige för bristande samordning mellan myndigheter när det gäller frågor rörande nationella minoriteter. Europarådet har fått flera skrivelser om arkivnedläggningen. Om Europarådet ger Sverige bakläxa för bristande ansvar för statlig arkivverksamhet för nationella minoriteter – i det här fallet samiska och meänkieli – skulle frågan på nytt kunna hamna på regeringens bord.

Att universiteten går in för att rädda arkiven tycks heller inte helt uteslutet. Lena Gustafsson, rektor för Umeå universitet, säger till Sveriges radio att DAUM behövs för att universitetet ska kunna bedriva undervisning och forskning i minoritetsspråken samiska och meänkieli. Utan lokal närvaro – vid en flytt till Uppsala – försämras universitetets förutsättningar för att kunna bedriva den verksamheten. Om pengarna finns säger hon att det är "en intressant möjlighet" för Umeå universitet att ta över DAUM.

Samtidigt som tjänsten som forskningsarkivarie för meänkieli försvinner från DAUM skapas en ny tjänst som språkvårdare för meänkieli vid Språkrådet i Stockholm, något som regeringen öronmärkt pengar för i budgeten för 2014. För Harriet Kuoppa går inte ekvationen ihop.

– En sådan här arkivverksamhet med dokumentation, insamling och bevarande i fokus behövs för att man ska kunna studera dialekter och annat som i sin tur ligger till grund för rekommendationer.

Språktidningen har sökt Ingrid Johansson Lind för en kommentar.

Här kan du läsa mer om nedläggningen av DAL och DAUM.

Anders

4 kommentarer

Regeringen kommer inte att engagera sig i frågan om Institutet för språk och folkminnens organisation. Beskedet kommer både från utbildningsminister Jan Björklund och kulturdepartementet. Därför finns i dagsläget inget som tyder på att myndighetens avdelningar i Umeå och Lund kommer att leva vidare. Folkpartisten Maria Lundqvist-Brömster föreslår dock i en motion att verksamheten i stället flyttas till universiteten i Umeå och Lund.

Med ett hotande underskott på tio miljoner kronor har generaldirektör Ingrid Johansson Lind presenterat en omfattande besparingsplan för Institutet för språk och folkminnen. Samtidigt som tolv heltidstjänster är hotade ska enligt förslaget Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund, DAL, och Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå, DAUM, läggas ned. Åtgärderna är enligt Ingrid Johansson Lind nödvändiga för att få ekonomin i balans.

Planerna har mötts av protester från bland annat språkvetare och etnologer samt många intresseorganisationer. De befarar att viktig kunskap och unika samlingar riskerar att gå förlorade om de flyttas till Uppsala – långt bort från den region som arkiven speglar.

Bent Jørgensen, professor vid Nordisk forskningsinstitut vid universitetet i Köpenhamn, skriver i ett brev att en nedläggning av arkivet i Lund hotar forskningssamarbetet mellan Danmark och Sverige:

Det vil være til umådelig skade for dialekt-­ og navneforskning og for nabodiscipliner som f.eks. arkæologi, kulturgeografi på begge sider af Sundet, hvis planerne om lukning realiseres. Den fælles fortid binder også i dag dialekt-­ og navneforskningen i hele Kattegat-­ og Øresundsregionen sammen. Et skånsk stednavn er ikke undersøgt til bunds, før dets modsvar eller tilsvar på dansk område er afklaret og vice versa. For Skånes vedkommende gælder yderligere, at hvis det nødvendige kildemateriale ikke findes lokalt i f.eks. Lund eller Malmø, er det stadig København, som er arkivcentrum.

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har tidigare sagt att det är upp till Institutet för språk och folkminnen hur myndigheten organiserar sig. Samma besked får Malå dragspelsklubb i ett brevsvar från Christina Nylén vid kulturdepartementets enhet för kulturarv:

Hur ISOF organiserar sin verksamhet är dock en fråga för myndigheten.

Utbildningsminister Jan Björklund håller med. Frågan debatterades nyligen i riksdagen efter en interpellation från socialdemokraten Isak From. Han sade att det i riksdagen finns en bred uppslutning bakom hållningen att ministrar inte detaljstyr myndigheternas organisation. Han sade också att han hade fullt förtroende för att Institutet för språk och folkminnen gör sitt yttersta för att verksamheten ska bedrivas med så hög kvalitet som möjligt:

Vi måste lita på att de tar det uppdraget på allvar och det gör jag fullt ut.

Socialdemokraterna Helén Pettersson och Katarina Köhler skriver i en motion att arkiven i både Lund och Umeå bör räddas. Centerpartisterna Per-Ingvar Johnsson och Johan Linander skriver i en motion att avdelningen i Lund inte bör flyttas från undersökningsområdet.

Folkpartisten Maria Lundqvist-Brömster har ett annat förslag. Hon anser att regeringen bör utreda om arkiven i Umeå och Lund i stället kan flyttas till respektive universitet. Hon vill inte att arkiven ska förlora den geografiska kopplingen till de områden samlingarna omfattar. Eftersom det redan finns ett omfattande samarbete mellan universiteten och arkiven vill Maria Lundqvist-Brömster undersöka om verksamheten kan hamna hos universiteten i stället för under myndighetens tak i Uppsala.

Beslut om en nedläggning av arkiven i Lund och Umeå kan fattas redan under nästa vecka.

Här kan du läsa mer om nedläggningsplanerna.

Anders

0 kommentarer

Johanna Lindbäck blir ny läsambassadör för barn och unga. Hon har skrivit en rad ungdomsböcker och var en av grundarna till bloggen Bokhora. Samtidigt satsar regeringen 15 miljoner kronor på åtgärder som ska få fler svenskar att läsa.

För två år sedan blev Johan Unenge Sveriges första läsambassadör. I dag lämnade han över titeln till Johanna Lindbäck. Under de två kommande åren ska hon arbeta för att väcka läslust hos barn och unga.

Valet tillkännagavs på Bokmässan i Göteborg. Där presenterade också kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth en satsning på 15 miljoner kronor för läsfrämjande åtgärder under Kulturrådets ledning. Satsningen kallas Läsa för livet och riktar sig till både barn och vuxna.

Även Institutet för språk och folkminnen får mer pengar. Det handlar om 3 miljoner kronor som är avsedda för språkvårdsinsatser.

Här kan du läsa mer om de ökade anslagen till Institutet för språk och folkminnen.

Anders

Foto: Jonas Hallqvist

0 kommentarer

Institutet för språk och folkminnen får 3 miljoner kronor extra i budgeten för 2014 och framåt. Pengarna är öronmärkta åt Språkrådet och språkvårdande arbete. Men det blir inga höjda anslag som skulle kunna rädda de nedläggningshotade arkiven i Umeå och Lund.

För att undvika ett underskott på 10 miljoner under nästa år har Institutet för språk och folkminnens generaldirektör Ingrid Johansson Lind lagt ett omdiskuterat besparingsförslag. Det innebär att tolv heltidstjänster försvinner och att arkiven i Lund och Umeå läggs ned. Ett beslut om arkivens framtid väntas i mitten på oktober.

Förslaget att lägga ned Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund och Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå har kritiserats av bland annat universiteten i Lund och Umeå. Kritikerna befarar att arkiven inte längre kommer att förvaltas och utvecklas vid en flytt till Uppsala eller Göteborg. En flytt innebär dessutom enligt kritikerna att samlingarna förlorar kontakten med de regioner de omfattar.

Ingrid Johansson Lind anser att underskottet hotar att bli så stort att det inte finns något annat alternativ än att stänga arkiven i Lund och Umeå. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har ställt sig bakom generaldirektören genom att förklara att det är upp till Institutet för språk och folkminnen att välja modell för organisationen.

I en intervju i Sveriges Radio sade Ingrid Johansson Lind nyligen att ett tillskott på 10 miljoner kronor var nödvändigt för att rädda arkiven. Nu står det klart att det inte blir några sådana pengar. Myndigheten får visserligen i höstbudgeten ett tillskott på 3 miljoner kronor om året, men det höjda anslaget ska enligt ett pressmeddelande gå till "språkvårdande insatser, särskilt för de nationella minoritetsspråken, det svenska teckenspråkets ställning och för svenskar med annat modersmål än svenska". Ingrid Johansson Lind säger i ett uttalande att det är en välkommen höjning:

Det ger oss möjlighet att inom ramen för vårt pågående förändringsarbete utveckla språkvårdsarbetet inom hittills eftersatta områden.

Det höjda anslaget skulle kunna innebära att fler anställda får behålla sina jobb. Däremot räcker det inte för att förhindra en nedläggning av arkiven i Umeå och Lund.

I budgeten för 2014 höjer regeringen också stödet till Statens kulturråd med 15 miljoner kronor. Pengarna ska gå till läsfrämjande insatser.

Anders

0 kommentarer

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) har inga planer på att ingripa mot den planerade nedläggningen av Institutet för språk och folkminnens avdelningar i Umeå och Lund. I ett svar på en skriftlig fråga skriver hon att det är upp till myndigheten hur den väljer att organisera sig.

Institutet för språk och folkminnen behöver spara tio miljoner kronor under nästa år för att verksamheten ska gå runt. Generaldirektören Ingrid Johansson Linds förslag är att lägga ned avdelningarna i Lund och Umeå. Samtidigt riskerar minst tolv personer att förlora sina jobb. Kvar blir enligt förslaget avdelningarna i Uppsala, Stockholm och Göteborg.

Planerna har mött hård kritik både från personalen och många av avdelningarnas samarbetspartner. Flera kritiska röster har ifrågasatt hur en myndighet, vars uppdrag är att spegla hela Sverige, ska kunna ha sitt sydligaste kontor i Göteborg och sitt nordligaste i Uppsala. Det har också uttryckts en oro för att samlingarna förs för långt ifrån undersökningsområdena – södra respektive norra Sverige – och att det därför blir svårare för intresserade att ta del av den information och de kunskaper som i dag finns i Lund och Umeå.

Flera medarbetare vid Institutet för språk och folkminnen har för Språktidningen berättat att de sätter sitt hopp till ökade anslag från kulturdepartementet. Förhoppningarna om att generaldirektören ska backa från de planerade nedläggningarna är små.

Lena Adelsohn Liljeroth har dock inga planer på att stoppa nedläggningarna. Det framkommer i svaret på en skriftlig fråga från riksdagsledamoten Isak From (S). I frågan till kulturministern skriver han:

Den 4 juni 2013 informerades personalen vid Dialekt‑, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM) om att den statliga myndigheten Institutet för språk och folkminnen (ISOF) för att få en budget i balans planerar att den ska koncentreras till endast tre orter – Uppsala, Stockholm och Göteborg – och att avdelningarna i Umeå respektive Lund ska läggas ned och arkivmaterialet flyttas. Att flytta detta betydelsefulla arkiv från Norrland innebär att tillgängligheten minskar och att kompetent och engagerad personal riskerar att skingras.

Avser kulturministern att vidta några åtgärder för att Institutet för språk och folkminnen även i fortsättningen ska beakta det regionala perspektivet i hela landet?

I sitt svar skriver Lena Adelsohn Liljeroth att hon är informerad om att Institutet för språk och folkminnen håller på att se över verksamheten och ekonomin. Hon anser inte att de planerade nedläggningarna gör att myndigheten inte längre kan fullfölja sitt uppdrag:

I myndighetens redovisning av uppdraget angående Ökat regionalt perspektiv, som lämnades till regeringen den 1 september 2012, beskriver myndigheten bland annat hur man avser att ytterligare utveckla och förstärka det regionala perspektivet för att verksamheten i högre utsträckning ska ge effekter i hela landet. Planerade insatser är bland annat att samverkan generellt bör byggas ut med aktörer inom språk- och kulturområdet lokalt och regionalt och att kontinuerligt utveckla myndighetens samarbete och tjänster med universiteten och högskolorna.

Regeringen avser att följa hur det regionala perspektivet utvecklas i enlighet med uppdraget från 2012. Hur Institutet för språk och folkminnen organiserar sin verksamhet är dock en fråga för myndigheten.

Här kan du läsa mer om de planerade nedläggningarna av myndighetens avdelningar i Lund och Umeå.

Anders

Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix

2 kommentarer
Prenumerera på RSS - Lena Adelsohn Liljeroth