Veckans nyord: pingislunga

Text:

En skadedrabbad Johan Elmander gjorde nyligen comeback i fotbollslandslaget i landskampen mot Makedonien. Efter tio minuter lade sig den löpstarke anfallaren på planen för att pusta ut. Anledningen? Han hade drabbats av pingislunga.

Inför landskampen hade Johan Elmander bara spelat 55 minuter sedan i februari. Efter matchen mot Makedonien berättade han för Göteborgs-Posten om svårigheterna att komma in i tempot:

Jag hade lite svårt första tio, jag hade lite pingislunga där, men jag lade mig ner lite där och fick vila lite, så var det okej sedan.

Johan Elmander är långt ifrån den enda fotbollsspelaren som drabbats av pingislunga. För ett år sedan var vänsterbacken Martin Olsson på väg in i landslagets startelva efter skadefrånvaro. För Sveriges Radio redogjorde han för formen:

Jag kan spela matchen. Jag har inte spelat på länge, så jag kommer få pingislunga.

Det första belägget för pingislunga är från 1999. Då var det AIK:s Martin Åslund som hade problem med flåset. I Svenska Dagbladet sade han att han direkt i en match fått pingislunga. På reporterns följdfråga förklarade han ordets betydelse:

Ja, lungan kändes ungefär lika stor som en pingisboll.

Sedan dess har ordet förekommit sporadiskt i pressen – sannolikt betydligt oftare i omklädningsrummen – för att öka i användning under de senaste åren. Med tanke på att spelarna knappast tränar mindre i dag än vad de gjorde för fjorton år sedan är det nog snarast så att pingislunga är på väg att etablera sig i idrottsspråket.

Vid fysisk ansträngning kan andningen överstiga 100 liter luft i minuten. Och det behovet är förstås svårt att fylla om lungan krympt till storleken av en pingisboll.

Anders