Tala som jag så litar jag på dig!
Vi litar mer på okända människor om de talar som vi själva gör än om de bryter på ett främmande språk eller har en annan dialekt. Orsaken är troligen vår mänskliga benägenhet att tvivla på dem som står utanför vår egen grupp – språkligt eller kulturellt.
Kanadensiska forskare i kommunikationsvetenskap har låtit försökspersoner lyssna på korta och neutrala påståenden på engelska, uttalade med varierande grad av säkerhet, brytning och dialekt. Samtidigt som de lyssnade mättes deltagarnas hjärnaktivitet – och sedan fick de gradera hur trovärdigt de tyckte att påståendet lät.
”När vi ska avgöra om en okänd person går att lita, på tar vi stor hänsyn till både röst och utseende. I det här fallet ville vi undersöka hur vi bedömer andra baserat enbart på hur de talar”, säger forskaren Marc Pell vid McGill's school of communication sciences and disorders i Kanada.
Studien visade att när vi bedömer personers grupptillhörighet, med enbart rösten som ledtråd, så syns det tydligt i hjärnan. Olika delar aktiveras beroende på om vi uppfattar talaren som en del av vår egen språkliga gemenskap eller inte. Och bedömningen av talarnas trovärdighet är också entydigt kopplat till hur mycket deras sätt att tala avviker från vårt eget. Men studien visade också att om en person talar högt och tydligt, utan att darra på rösten, så ökar trovärdigheten i lyssnarens öron – även om personen talar annorlunda än lyssnaren. När vi avgör om någon är att lita på är det en komplex avvägning, som förutom brytning och/eller dialekt, även innefattar hur självsäker personen låter.
Oavsett hur mycket man bryter på ett främmande språk, verkar det alltså vara bra att tala högt och tydligt så gott det går. I alla fall om man vill att andra ska tro på det man säger.
Maria
