Om myndigheter, medborgare och mottagaranpassning

Text:

Någon gång funderat på varför Språktidningen ges ut av Språktidningen i Sverige AB eller vår syskontidning Modern Psykologi ges ut av Modern Psykologi i Sverige AB? Varken Språktidningen eller Modern Psykologi är enligt Bolagsverket tillräckligt särskiljande. Med tillägget i Sverige blir bolagsnamnen däremot tillräckligt särskiljande för att myndigheten ska göra tummen upp.

Språkkonsulterna JO-anmälde nyligen Patent- och registreringsverket, PRV, för brott mot språklagen. Företaget ville registrera varumärket Grammatikdagen men fick beskedet att det inte var tillräckligt särskiljande. Efterledet -dagen är – precis som -tidningen eller Psykologi – för allmänt för att godkännas. På samma sätt hade sannolikt Grammatikdagen i Sverige gått igenom. Detta uttrycker PRV så här:

Ett märke som endast anger varans/tjänstens art, beskaffenhet, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung eller andra egenskaper eller tidpunkten för när varan/tjänsten är framställd, eller kommit att bli en sedvanlig beteckning för varan/tjänsten i branschen, anses inte ha särskiljningsförmåga och kan därför inte registreras.

Justitieombudsmannen väljer att avskriva Språkkonsulternas anmälan. I ett pressmeddelande säger chefs-JO Elisabet Fura att "man skulle kunna tänka sig en något enklare utformning av texten", men att den som inte förstår kan läsa in sig i ämnet på PRV:s hemsida. Hon poängterar också att det går att kontakta handläggaren.

Språkkonsulternas anmälan har både mött positiva och negativa reaktioner. Somliga tycker att den som inte förstår kan fördjupa sig i ämnet eller kontakta en jurist samt att det inom myndigheterna finns en språktradition som bör värnas, andra anser att myndighetsspråket först och främst ska vara begripligt och att den som vill upprätthålla krångeltraditionen får göra det i något annat forum.

Vad som är begripligt går onekligen att diskutera. Per Holmstrand, chefsjurist vid PRV, skriver i ett blogginlägg att myndighetens texter visserligen kan förbättras, men att det föreläggande som Språkkonsulterna JO-anmälde inte borde skapa några hinder för en språkkonsult:

Det kanske behövs omläsning och eftertanke, men att en text av det slag som PRV nu fått klä skott för skulle vara ogenomtränglig för gemene man, det har jag svårt att se. Och att en professionellt verksam språkkonsult skulle ha svårigheter att ta till sig innehållet i föreläggandet, det är, brutalt uttryckt, inte trovärdigt.

Nu är det ganska få av Sveriges drygt nio miljoner invånare som är professionellt verksamma språkkonsulter. Det går förstås också att diskutera vilken titel en medborgare ska ha på visitkortet för att den upplevda obegripligheten i en text ska vara begriplig för myndigheten. Och det går, brutalt uttryckt, att diskutera vilken relevans yrkestiteln över huvud taget har i sammanhanget.

Språkkonsulterna skriver i JO-anmälan att PRV:s föreläggande står i strid med språklagens klarspråksparagraf. I föreläggandet finns facktermer som inte förklaras, otydliga syftningar med mera.

Språklagen ställer också krav på att det offentliga språket är tydligt och vårdat. Inte någonstans görs det skillnad mellan jurister, språkkonsulter eller andra. Lagen genomsyras i stället av kravet på tillgänglighet och begriplighet för alla. Det vore utmärkt om hela Sveriges befolkning pluggat åtminstone en grundkurs i juridik, men att så inte är fallet är enligt lagen inte medborgarnas problem. Det är i stället myndigheternas skyldighet att undvika krångelsvenska.

Allt kan visserligen inte vara enkelt. Varumärkesskydd är knepigt. Det kan inte PRV lastas för.

Men det hade för myndigheten inte varit särskilt ansträngande att mottagaranpassa texten och ge mottagaren lite hjälp att bena ut de snåriga passagerna. Som att i texten ge exempel på otillräcklig (Hipsterfestivalen) och tillräcklig särskiljningsförmåga (Hipsterfestivalen Sofo i Stockholm). Myndigheterna är ju till för medborgarna, inte tvärtom.

Anders