Isländsk purism allt längre bort från Mikkjáll Jackson
När den isländska ungdomstidningen Æskan 1989 skrev om Mikkjáll Jackson rasade läsarna. Idolen hette i fansens värld Michael Jackson och inget annat. Æskan skrev också om artister som Brúsi Springsteen, Jóna Jett, Markús Knopfler och Patrek Swayze. Redaktionens linje var att om ett utländskt namn hade en isländsk motsvarighet så skulle den användas. Men i dag är den här typen av isländsk purism historia.
Inte sällan talas det om isländska som det där språket som inte släpper in några lånord och som knappt ändrat sig sedan ön befolkades i slutet av 800-talet. Visst fanns det länge en puristisk tradition där självständighetsivrare framför allt riktade udden mot danska lånord. Men i modern isländska är det lika självklart att som på svenska tala om pólitík (’politik’) i stället för stjórnmál, om sjeik (’milkshake’) i stället för mjólkurhristingur, om djobb (’jobb’) i stället för vinna och pizza i stället för flatbaka. Det är fortfarande ordval som kan orsaka enstaka fnysningar, men de är sedan länge självklara i ordböckerna.
Ibland kämpar två former mot varandra närmast i direktsändning. När vulkanen Bárðarbunga i höstas fick ett utbrott vid Holuhraun norr om Vatnajökull var det största problemet spridningen av hälsofarliga gaser, i synnerhet svaveldioxid. Här vann det inlånade brennisteinsdíoxíð närmast på knockout mot brennisteinstvíildi, det ord som tveklöst hade varit puristens val.
Den puristiska traditionen är visserligen inte stendöd. Isländskan har ett något mer restriktivt förhållningssätt till lånord än danska, svenska, norska och färöiska. I högre grad anpassas lånord till isländsk stavning och uttal – som teymi i stället för team. Den där bilden av något slags järnridå där Íslensk málnefnd, den isländska språknämnden, bara släpper in lånord som suttit i karantän stämmer dock inte riktigt med verkligheten längre.
I avhandlingen Purism på glid? Studier i nutida isländskt ordbruk undersöker Håkan Jansson förändringar i den moderna isländskan. Han noterar att utvecklingen tog fart samtidigt som islänningar i större utsträckning började att resa och plugga utomlands. En annan faktor som gör att fler lånord tas upp i allmänspråket är att grindväktarna förlorat sin makt. I dag fungerar exempelvis inte de traditionella medierna, som dagstidningar och public service, på samma sätt som ett slags språklig kemtvätt som putsar bort utländska dofter från den ”rena” isländskan.
Lånord som inte följer standardisländskans normer förekommer främst på nätet. Men de dyker också upp i de etablerade medierna i intervjuer. Några exempel som Håkan Jansson tar upp är issjú (från engelskans issue), konsept (från engelskans concept) och plott (från engelskans plot).
Är då lånorden något hot mot isländskan? Nja, Finnur Friðriksson kunde för några år sedan i en avhandling visa att isländskans struktur är förvånansvärt stabil. En inte helt väntad slutsats eftersom det i årtionden – även i ett par vetenskapliga studier – talats om att fenomen som dativsjuka och genitivflykt skulle vara på väg att bli allt vanligare.
En tanke som Håkan Jansson diskuterar är om mer eller mindre oanpassade lånord kan skapa oordning i böjningssystemet. Somliga lån smiter in närmast obemärkt, som engelskans link ’länk, länka’ som blir substantivet linkur och verbet linka. När det gäller nörd – eller den mer sällsynta stavningen nörð – finns det däremot många bud om hur ordet ska böjas.
Att det engelska inflytandet ska fortsätta vinna mark på isländskans bekostnad är dock ingen självklar slutsats. Håkan Jansson poängterar att islänningar läser mängder av danska veckotidningar samtidigt som de danska lånorden minskar i betydelse. Engelskans betydelse är större i dag än under de år då islänningarna trängdes framför tv- och radioapparaterna för att få ta del av de program som sändes från Nato-basen i Keflavík.
Den kanske viktigaste förändringen under senare år är enligt Håkan Jansson nätets utbredning. Där finns ingen språkvårdande grindvakt. Helt plötsligt kan privatpersoners språkbruk bli mönsterbildande. Vad det innebär kan bara framtiden utvisa.
Anders
Foto: Istockphoto
