Iskall tolkning av sammansättningen solvarm

Text:

Lunchbordssällskap, kafferostarassistent, rödgrönrosa. Det finns en förställning om att svenskan är ordfattigare än engelskan, men det påståendet kommer direkt på skam när man betänker svenskans oändliga möjligheter att sätta samman ord. Ta till exempel ett substantiv som lärare. Av detta kan du bilda ytterligare ett ord, engelsklärare. I engelskan blir detta i stället två ord: English teacher. I alla fall om ”vi är överens om att definitionen av ett ord är bokstäver som står mellan två mellanslag”, som min kollega Anders Svensson har påpekat. ”Den definitionen är inte självklar.” Men så här funkar i alla fall sammansättningar i svenskan – rent formellt. Sedan är det en annan fråga hur dessa sammansättningar tolkas. För betydelsen hos de sammansatta orden är inte heller självklar.

Detta konstaterar språkvetaren Lisa Loenheim i en kommande avhandling i nordiska språk, Göteborgs universitet. Hon har undersökt hur gymnasielever med svenska som modersmål uppfattar sammansättningar, och jämfört det med hur elever med svenska som andraspråk uppfattar dem.

Den som ser en obekant sammansättning kan ofta inte sluta sig till betydelsen genom att tolka de led som ingår i den. I stället krävs att man får höra ordet många gånger, och därigenom förstå det språkliga mönstret, innan betydelsen sätter sig. Det är som med språkinlärning generellt.
”Jag undersöker tolkningen av frekventa sammansättningar, som iskall, mindre frekventa, som solvarm, samt nybildade eller påhittade sammansättningar, som zebralejon”, säger Lisa Loenheim.
Föga överraskande visar sig eleverna mest överens om betydelsen hos vanliga sammansättningar. I de mer ovanliga sammansättningarna ”pusslas” betydelsen ihop genom att man försöker tolka de ingående leden, vilket gör att man inte sällan är oense om vad de egentligen betyder. Men även påhittade eller nya sammansättningar tolkas mer samstämmigt om de följer ett etablerat språkligt mönster.
Zebralejon tolkades exempelvis jämförande av majoriteten av eleverna, som ’ett randigt lejon’. Detta beror troligen på att jämförelse är ett vanligt mönster i språket – och en grundläggande princip för förståelse.

Detta gör också att många de flerspråkiga elever tolkar den mindre vanliga sammansättningen solvarm jämförande: ’varm som solen’. För eleverna med svenska som andraspråk är ju denna sammansättning ofta lika obekant som zebralejon, så de analyserar också solvarm utifrån de ingående delarna. De följer det frekventa mönstret, som dessutom är bekant från en den vanligare sammansättningen iskall, ’kall som is’.
Elever med svenska som modersmål är mer bekanta med sammansättningen solvarm som en helhet. ”De har hört ordet fler gånger och känner därför till att den etablerade betydelsen är ’varm av solen’, det vill säga ett orsaksförhållande”, säger Lisa Loenhielm.

Maria

Foto: Pixabay