Sorgsen far skryter på sonens sten

Text: Marit Åhlén

I en ganska brant sluttande berghäll strax västnordväst om Veda gård i Angarns socken i Vallentuna har en far ombesörjt en minnesinskrift efter sin son. Runorna är placerade i ett stilfullt slingrande rundjur, vars kropp är lagd som en åtta. Två smala skriftlösa ormar slingrar runt rundjuret. Någon annan ornamental utsmyckning finns inte.

Torsten gjorde (minnesmärket) efter Ärenmund, sin son, och köpte denna gård och skaffade sig rikedom österut i Gårdarike.

Den ganska grunt huggna inskriften upptäcktes inte förrän på 1860-talet. Den kan sammanhållas med en annan häll i Gådersta ett par mil norr om Veda. Där har samme Torsten låtit göra ett minnesmärke efter sin far Gerbjörn och sonen Ärenmund.

Vissa runforskare har menat att det är Torsten själv som ristat de båda hällarna. Någon runristare Torsten är dock inte känd. Den som ristat Vedahällen ger intryck av att vara rutinerad. Ristaren tillämpar det skrivsätt som är karakteristiskt för till exempel Åsmund (se Språktidningen 4/08): att inte upprepa en runa om ett ord slutar på samma tecken som nästa börjar med. På Vedahällen kan man läsa kirþiftir för kirþi iftir, gærði iftir, ’gjorde efter’, och aukaubti för auk kaubti, ok køypti, ’och köpte’.

På vedahällen står att läsa att Torsten ”köpte denna gård”, alltså Veda. Ristningen på hällen i Gådersta gör det troligt att det var där Torsten bodde. Även om Vedahällen är ett minnesmärke efter sonen Ärenmund kan Torsten inte låta bli att skryta om sina egna bedrifter. Han berättar att han farit österut till Gårdarike, vikingarnas namn på nuvarande västra Ryssland. För de rikedomar han förde med sig hem köpte han gården Veda. Detta är en mycket intressant uppgift. Det är det äldsta belägget för att man kunde köpa och sälja fast egendom. Det är troligt att denna utveckling hade sin bakgrund i att deltagare i de många vikingatågen förde hem stora rikedomar, som omvandlades till jordägande.

Även om det alltså kan tyckas skrytsamt av Torsten att berätta om sina framgångar i Gårdarike, kan man i texten också skymta en stor sorg. Torsten har företagit en eller kanske flera framgångsrika färder till främmande land och återvänt som en förmögen man. Väl hemkommen har han köpt en gård ett par mil från hemgården, kanske i avsikt att ge den till Ärenmund, sin son. Det förefaller inte som om Ärenmund hade några bröder. Hade det funnits sådana skulle de säkert också ha deltagit i minneshandlingen. Ende sonen är död och Torsten har inte längre någon arvinge att lämna sina mödosamt förvärvade rikedomar vidare till.

Marit Åhlén är intendent vid Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur.