Läsarnas egna nyord

I våras (första gången 2007 02 04) började min särbo Barbro Alm spontant använda ordet struggla i betydelsen kämpa vidare med sådant som är jobbigt och trist i vardagen, sådant som tar emot: Nej, nu måste vi upp och struggla. Det har förstås att göra med streta och sträva och kanske strula. Först någon vecka efteråt kom vi på att struggla naturligtvis (i någon mening) har släktskap med det engelska ordet struggle. Såväl struggle som struggla låter ju som att man får ta i för att övervinna ett motstånd, det nästan känns i kroppen.