”Från mjölkbutiken klockan fem, ett litet Mumintroll gick hem. En kanna full med mjölk han bar, och vägen lång och kuslig var.” Tove Janssons Hur gick det sen har en härlig rimmade rytm, där läsaren lätt faller in i en janssonsk finlandssvensk satsmelodi. Hennes bilderböcker bör läsas högt för att komma till sin rätt.
”Utan att tänka på det är vi känsliga för texternas röster, men förmodligen är vi långt mindre känsliga än man var i äldre tider”, skriver Mats Malm, professor i litteraturvetenskap och numera ledamot i Svenska Akademien, i en artikel i Språktidningen 2013. ”Den främsta förklaringen är helt enkelt att vi är vana vid tyst läsning, en vana som har varit en självklarhet bara under de senaste århundradena.”
Men högläsningen står nu förhoppningsvis inför en renässans. En stor mängd studier pekar på dess positiva effekter. Att läsa högt tillsammans med barn ger till exempel inte bara snällare föräldrar (vilket vi tidigare uppmärksammat här på bloggen) utan också närhet, värme – och en rejäl skjuts åt läsinlärning och ordförråd. Förutom själva berättelsen då, som i sig främjar inlevelse och fantasi.
En färsk undersökning visar också att nära hälften av svenska föräldrar med barn i åldern 0–9 år dagligen läser högt för dem. Enligt studien, som gjorts på uppdrag av stiftelsen Legilex, tycker föräldrarna dessutom att det är viktigt att högläsa för barnen. Och både barn och vuxna gillar det.
Föräldrarna uppger vidare att de skulle läsa mer för barnen om bara tiden fanns. Men paradoxalt nog sjunker högläsningen under helger och semestrar, då man ju verkligen borde ha tid att läsa böcker för varandra.
Maria
Foto: Pixabay
Ortnamn, dialekter, språkhistoria, minoritetsspråk och personnamn var bara några av alla ämnen som togs upp i Språken i Sverige, en bok som ingick i serien Sveriges nationalatlas. 
