Den som hundvisslar säger något med ett dolt budskap som bara några få uppfattar. Men för den som förstår det kodade budskapet är det en viktig signal.

På engelska har det på senare år talats en hel del om dog whistling och dog whistle politics respektive dog whistle. Här används hundvisselpipan – som producerar ett ljud som hundar men inte människor kan höra – metaforiskt för politiska budskap. På svenska talas det om hundvisslande, hundvisslingspolitik och hundvisselpolitik. Som verb används hundvissla.

Den som hundvisslar säger något som är begripligt för allmänheten. Men för en mindre grupp kan budskapet ha en särskild innebörd. Det kan röra sig om speciella ord och uttryck som fungerar som signaler. I Folkbladet skriver Myra Åhbeck Öhrman att knepet används av många svenska politiker:

Ett sätt att slippa stå för sina ställningstaganden är att skriva ut dem mellan raderna, formulera sig så vagt som möjligt och låta läsarna själva tolka in det osagda. I en politisk kontext kallas det här för att hundvissla. En politiker eller opinionsbildare som gör det använder sig av särskilt laddade ord eller uttryck som, precis som ultraljuden i en hundvissla, kommer att plockas upp av den tänkta målgruppen även om andra inte kan höra dem.

Ett sådant begrepp som nyligen diskuterats är globalist. I Expressen ställer Anna Hellgren frågan om ordet är neutralt – som en motsats till nationalist – eller om det kan vara antisemitiskt.

Steve Bannon, som tidigare var chefsstrateg åt USA:s president Donald Trump, hävdade att det amerikanska presidentvalet 2016 var en kamp mellan globalister och nationalister. I Svenska Dagbladet beskrivs han av Jan Söderqvist som en person som ibland ägnar sig åt att hundvissla:

Han är, förmodligen, för smart för att vara rasist eller antisemit på riktigt, men han drar sig inte för att ”hundvissla” i högan sky varje dag i veckan när han tror att det gagnar den goda saken.

Den här betydelsen av hundvissla är belagd i svenskan sedan 2011. Användningen har ökat de två senaste åren.

Anders

Foto: Pixabay

”Tankstreckets uppgift är att ta plats, att ta tid.” Det är vad som skiljer tankstrecket från det diskreta bindestrecket, som ”nästan inte ska finnas”. Det menar översättaren och författaren Erik Andersson i Sveriges Radios utmärkta serie Skiljetecken. Där kan man höra författare, litteraturvetare, konstkritiker, journalister och andra reflektera över några av språkets minsta beståndsdelar, som frågetecken, utropstecken, punkt, mellanrum – och just tankstreck.

Som skribent är jag förtjust i detta lite längre streck. Kanske är det för att jag har rötter i kvällstidningsjournalistiken. Det är en del som tycker att just kvällstidningarna är lite väl fästa vid tankstreck, och placerar dem hipp som happ i meningarna: ”Det är torsdag – i dag.”

Men självklart finns det skrivregler för hur ett tankstreck ska användas. ”Ett tankstreck i löpande text signalerar avbrott eller en längre paus. Man brukar tala om en ’effektfull paus’ därför att det som följer ofta är oväntat eller överraskande”, skriver bland annat språkvetaren Siv Strömquist i sin användbara handbok Skiljeteckensboken. Och ger exemplet ”Hon letade efter den försvunna kattungen och hittade – en rävunge.” Att det är torsdag i dag kvalar inte riktigt in i den ligan.

Tankstrecket har en rad andra praktiska funktioner som Siv Strömquist avhandlar. Hon ger också en möjlig förklaring till att skribenter kanske överanvänder strecket: det är en av våra allra yngsta medlemmar i skiljeteckensfamiljen. Den första handboken i skiljeteckensanvänding i svenskt skriftspråk är från 1651, och det är först i en handbok från 1813 som tankstrecket nämns för första gången: Broocmans Lärobok i svenska språket med tillhörande öfningar heter den. Hur tecknet ska användas har möjligtvis inte riktigt blivit etablerat än – därav det vacklande bruket.

Erik Andersson trodde länge att bindestreck och tankstreck var samma sak, eftersom tankstreck saknades på hans första skrivmaskin, en grön Halda. Det är fortfarande många som frågar sig vad skillnaden mellan de båda är. Men trots kvällstidningarnas överförtjusning, tror Erik Andersson att tankstreckets storhetstid redan är svunnen. ”Den inträffade nog hos Selma Lagerlöfs kolleger kring förra sekelskiftet”, menar han och ger ymniga exempel ur böcker från denna tid. Uno Engs novell ”Ögonbrynen” från 1921 börjar så här:

”Den unge konnässören sökte förgäves. — — —”

Nu är Erik Andersson orolig för att tankstrecket håller på att krympa ner till ett ynka bindestreck. Han har tagit fram linjalen, mätt och funnit att ”i takt med de allmänna neddragningarna har ett kortare tankstreck vunnit mark.” Läsglädjen grumlas därmed. Han finner då tröst i att ta fram Roddy Doyles The Commitments, från 1987. Där hittar han tankstreck på allt från 4 millimeter till –25!

Maria

Foto: Istockphoto

Hela 83 procent av norrmännen tycker att svenskt talspråk är lätt att förstå. Bara 35 procent anser att det är enkelt att begripa talad danska. Och det är framför allt yngre norrmän som hellre byter till engelska när de besöker Sverige eller Danmark.

Opinion har på uppdrag av Språkrådet i Norge undersökt attityder till såväl norska som grannspråken svenska och danska. Det är alltså få norrmän som tycker att svenska är svårt att förstå. Bara 5 procent föredrar att tala engelska med svenskar. Och 18 procent försöker underlätta förståelsen genom att försvenska ord eller att tala ”svorska”.

Danska är oftare ett skäl till bekymmer. Hela 19 procent av norrmännen byter till engelska när de talar med danskar. Det är i synnerhet yngre norrmän som överger norskan. I åldersgruppen 18 till 29 år föredrar hela 35 procent engelska när de möter danskar. Samma val gör bara 5 procent av de norrmän som har fyllt 60 år.

Personer boende i Oslotrakten och södra Norge har lite lättare för danska. I Nordnorge är det mycket sällsynt att någon tycker att svenska är svårförståeligt. Utbildning betyder mer för att underlätta förståelsen av danska än för svenska.

Vidare är det 87 procent som svarar att det är viktigt att det norska språket står starkt. Nästan lika många – 86 procent – säger att ortnamn är en del av kulturarvet och därför bör bevaras. Dessutom uppger 72 procent att de är språkintresserade.

Det är 64 procent som upplever att engelska används i för många situationer där norska hade fungerat lika bra. Och 62 procent anser att de behärskar norska bättre än snittet. Bara 7 procent tycker att deras norska är under medel.

Anders

Foto: Unsplash

Den här veckans språkkviss kan vara extra lurigt. Det innehåller många ord som vi tror är knepiga. Som vanligt är din uppgift att lista ut vad de tolv svenska orden i kvisset betyder. Definitionerna kommer från Svenska Akademiens ordlista. Lycka till!

Här hittar du fler kviss.

Anders

Illustration: Pixabay