Prenumerera på bloggen
  • Språkförsvaret är en partipolitiskt obunden ideell organisation, som språkpolitiskt står på tre ben: Vi försvarar svenska språket, särskilt gentemot engelskans expansion; vi förordar mångspråkighet; vi stödjer mellannordisk språkförståelse. Det avgörande med vår verksamhet är snarast att vi tror att det är möjligt att försvara svenska språket genom att påverka både makthavare och den allmänna opinionen med sakargument. När allt kommer omkring är det vi enskilda människor som bestämmer språkutvecklingen. Detta synsätt står i skarp motsättning till föreställningen att man ska stå vid sidan av språkutvecklingen och bara betrakta den. Alla språkförändringar som sker är ofrånkomliga. Detta är nonsens; det betyder bara att man överlåter till andra att bestämma över språkutvecklingen.

    Ta Språkförsvarets senaste JO-anmälan angående krav på engelska i samband med universitetens anställningsansökningar och befordringsärenden (finns i antologin). I ett beslut från i höstas gick JO på Språkförsvarets linje. Denna JO-anmälan skrevs ursprungligen av en universitetslärare från en högskola i södra Sverige, som inte själv ville underteckna den, eftersom det kunde ha negativa konsekvenser för hans karriär. Språkförsvarets styrelse tog därför anmälan som sin. Under sommaren insjuknade han i cancer. På sin dödsbädd informerades han om JO:s beslut, vilket gladde honom mycket. Han själv kunde alltså inte dra någon praktisk nytta av beslutet, men hans JO-anmälan ledde till att svenska akademiker inte kan förmenas rätten att skriva anställningsansökningar och driva befordringsärenden på svenska.

    Språkförsvaret har nyligen gett ut en antologi, Svenskan – ett språk att äga, älska och ärva, på eget förlag. Det betyder också att vi måste sköta all marknadsföring själva, exempelvis försöka förmå tidningar och tidskrifter att recensera boken. Blir inte boken känd, blir den inte såld. Hälften att alla nyutgivna böcker i Sverige recenseras aldrig i en dagstidning. Nu har i och för sig Språkförsvarets antologi till dags dato recenserats av en dagstidning, en nättidskrift och i en blogg. Alltid något, men inte tillräckligt.

    Därför är det motiverat med en kort presentation av antologin.

    Språkförsvarets antologi är ett viktigt språkhistoriskt dokument. Den speglar Språkförsvarets opinionsbildande verksamhet från och med 2004 till 2011. Samtliga dokument har tidigare antingen publicerats i olika tidningar och tidskrifter eller på vår webbplats, men som Marika Tandefeldt, professor i svenska vid Svenska handelshögskolan i Helsingfors, skriver i ett sakkunnigutlåtande:

     

    ”En bok är en bok är en bok. Den kan läggas eller den kan hamna under näsan på någon som aldrig hört talas om Språkförsvaret och dess webbplats. Den ger en överblick som ingen innehållsrik webbplats, där man måste navigera själv, kan ge. Den tematiska indelningen ger läsare en första aha-upplevelse. En bok blir känd och omtalad som ingen webbplats blir.”

    Den tematiska indelningen är ingen tillfällighet. Även om Språkförsvaret fokuserade på kampen för en svensk språklag under åren 2005–2009, har vi systematiskt ”betat av” domän efter domän för svenska språkets vidkommande och olika språkpolitiska områden över huvud taget. Det gäller engelskans frammarsch som undervisningsspråk i det svenska skolväsendet, svenskans ställning inom högskolan, de moderna språkens ställning, svenskan i EU, mellannordisk språkförståelse, finlandssvenskan, engelska i reklamen, språkstatistik och svenskan som patentspråk etcetera.

    Språkförsvaret bedrev en genomtänkt, konsekvent och energisk kampanj för tillkomsten av en språklag i Sverige, som antogs av en enhällig riksdag 2009. Vilken betydelse Språkförsvaret hade för det slutgiltiga beslutet går inte att avgöra. Men vilken organisation publicerade ett eget utkast till en språklag för Sverige 2006 i syfte att åskådliggöra hur en språklag skulle kunna se ut? När regeringen tillsatte en utredare, som så småningom publicerade betänkandet Värna språken, vilken var den enda gräsrotsorganisation som accepterades som remissinstans? Vilken organisation publicerade alla remissutlåtanden? Vilken organisation hade synpunkter på alla steg i utredningsprocessen, inklusive den språkpolitiska propositionen, Språk för alla, som låg till grund för riksdagens beslut 2009? Vilken organisation vidhåller sin kritik av språklagen? Svar: Språkförsvaret.

    Per-Åke Lindblom är ordförande för Språkförsvaret.

    0 kommentarer
  • Veckans nyord har en tusenårig historia. Och det finns belagt i svenskan sedan år 1769. Det gäller skyr, en isländsk mejeriprodukt som nyligen lanserats i Sverige.

    I norska finns sedan tidigare skjør och dialektalt har det tidigare i Sverige talats om skör. Det första skriftliga belägget på skyr i svenskan återfinns i språkforskaren Johan Ihres Glossarium suiogothicum år 1769.

    Kan då ett nyord ha en så lång historia i det svenska språket? Tja, det beror kanske på vem som tillfrågas. I modern tid har skyr haft en undanskymd tillvaro i svenskan och inte omtalats annat än som ett livsmedel som finns på Island. Ordet finns varken i Svenska Akademiens ordlista eller Nationalencyklopedins ordbok, men väl i Svenska Akademiens ordbok.

    Ökad användning är ett vanligt kriterium för ett nyord. Det innebär att ett ord kan användas vid enstaka tillfällen under en längre tid, men att det tas upp som ett nyord först när det får ett bredare genomslag. Ett exempel är, som Erika Winther skriver i Språktidningen 1/2011, ordet livspussel. Begreppet användes i pressen redan år 2000, men det dröjde några år innan användningen tog fart. År 2007 togs det upp på Språkrådets nyordslista.

    När skyr nu har börjat säljas även i Sverige är det naturligt att fler talar om produkten – användningen av ordet ökar snabbt och är, för de flesta, en språklig nyhet. I ett blogginlägg skriver Emma Luu "att skyr kan vara väldigt bra och enkelt efter träning", medan Camilla E Lindström på sin blogg anser att skyr smakade "riktigt äckligt".

    Skyr har en lika självklar plats i islänningarnas matvanor som i det isländska språket. Skyr påminner om yoghurt fast är tjockare, innehåller mer protein, känns lika strävt som en hundtunga och är egentligen en surmjölksost. Det åts skyr redan i de isländska sagorna och den 19 december varje år gör Skyrgámur ('Skyrfrossaren') entré. Som en av de tretton ganska besvärliga isländska jultomtarna letar han sig enligt sägnerna fram till bondgårdarnas skyrtunna där han inte släpper sleven förrän den sista slurken har försvunnit ned i magen. Frossandet gör sannolikt Skyrgámur skyrfeitur ('skyrfet'), en benämning på en person som skaffat sig ett ansenligt midjemått.

    Som en stapelvara i isländska kylskåp är skyr även en självklar referenspunkt. När Bjarni Benediktsson våren 2009 valdes till ledare för konservativa Självständighetspartiet anspelade han på skyrhræringur, skyr och gröt som rörts ihop på traditionellt vis, i sitt tacktal: Ég er eins og skyr, ég er mjög hrærður ('Jag är som skyr, jag är väldigt rörd').

    Skyr förekommer också i flera vanliga ordspråk. Að sletta skyrinu ('att kasta, skvätta skyr (omkring sig)') betyder att en person lever över sina tillgångar och slösar utan att ha råd. Þeir sletta skyrinu sem eiga það ('de som har (råd med) skyr kastar det (omkring sig)') innebär att den som själv har sitt på det torra bekymmerslöst kan anmärka på andra.

    Anders

    0 kommentarer

  • Går det att älska tyska? Ja natürlich! är en av omslagsrubrikerna i Språktidningen 5/11. En läsare bosatt i Tyskland har reagerat på formuleringen. Sven skriver i ett brev till redaktionen att uttrycket inte känns idiomatiskt:

     

    Här i Tyskland, har det en väldigt svensk klang, som om det vore direktöversatt. Mitt spontana svar vore snarare: "Ja, (aber) doch". Då får det mera av en känsla som att man verkligen säger emot den underförstådda frågan, nämligen: "... Ingen vettig människa kan väl älska tyska språket...". Dessutom låter det lite glatt, överraskande och som en självklarhet.

    Lite mindre spontant vore kanske att betona hur mycket jag älskar (nåja) min tyska: "...Allerdings!..." Då låter man lite sparsmakad, men övertygande, tycker jag.

    Man kan ju också fräsa till med "...selbstverständlich...", som då låter som om jag värjer mig mot en förolämpning. Eller jag skulle kunna säga med en liten axelryckning: "...gewiss...".

    Om jag hade blivit ännu mera provocerad hade jag nog sagt"... Na, und!..." Då är det som om jag är beredd att slåss för min älskade tyska.

    Men, i vilket fall som helst är "... natürlich..." inte mitt förstaval, helt enkelt för att det låter lite försvenskat.

    Sven har helt rätt i sina iakttagelser. Ja natürlich! är medvetet ett slags svyska, och syftet med rubriken var att skämtsamt återspegla uppfattningen av det tyska språket. Därav den försvenskande klangen. Själv hade jag gärna besvarat frågan med aber doch!

    Anders

    Foto: Istockphoto

    3 kommentarer
  • Förtjusningen över mobiltelefonappen Wordfeud sprider sig som en löpeld över landet. Det är lustigt att detta ordbyggarspel har blivit så inne med tanke på att det mycket likartade brädspelet Alfapet oftast inte framkallar mer än rynkade näsor och gäspningar. Den 30 oktober avgjordes SM i Scrabble, föregångaren till både Alfapet och Wordfeud. Svenska Scrabbleförbundet, som anordnar tävlingen, hoppas att Wordfeuds popularitet ska öka antalet deltagare i Scrabble-SM. Andra hyser hopp om ökad språklig medvetenhet hos folket. Lars-Gunnar Andersson, professor i modern svenska vid Göteborgs universitet, tror att det flitiga Wordfeudspelandet kan motverka den ökande spridningen av särskrivningar.

    – Jag tror faktiskt att det kan vara ett bra knep för att förstå hur sammansättningar fungerar, till exempel att leverpastejen är något annat än lever pastejen, säger han till forskning.se.

    Tyvärr finns bara en liten del av alla möjliga svenska sammansättningar med i SAOL, den ordlista som nu fungerar som rättesnöre för spelet.

    Själv spelar jag gärna den mer omoderna varianten Alfapet. Där behöver det inte vara ordlistan som avgör vilka ord som kan sättas ihop, utan  spelarens egen språkkänsla – något som förstås också kan ge upphov till livliga diskussioner spelare emellan. Ska sammansättningen räknas som ett ord eller inte? Själv tyckte jag att tebod var helt solklart, medan mina motspelare ställde sig tveksamma. Språkkänslan är uppenbarligen lika stark som den är individuell.

    Fotnot: feud är ett ålderdomligt engelsk ord som betyder fejd. Uttalet är /fjuud/.

    Camilla

    2 kommentarer
  • Frågor & svar är en av de populäraste avdelningarna i Språktidningen. I varje nummer svarar Språkrådet på läsarnas frågor om allt från lånord till dialekter.

    Nu finns ytterligare ett sätt att få i sig en rejäl dos språkvård. Den finlandssvenska språkvårdens databas har nämligen delvis öppnats för allmänheten. I Ordförrådet finns över 500 språkfrågor och svar som samlats av Svenska språkbyrån under flera decennier. Det fylls också kontinuerligt på med nya artiklar.

    För den som vill lära sig mer om pannståndet kaffe, brisken, skumvin, finlandismer och översättning mellan svenska och finska är Ordförrådet väl värt ett besök. Ordet finlandism förklaras för övrigt så här:

     

    En finlandism är ett ord eller uttryck som bara används i finlandssvenskan eller som i finlandssvenskan används i en annan betydelse än i standardsvenskan. Även ord eller uttryck som är påfallande mer frekventa i finlandssvenskan än i standardsvenskan räknas till finlandismerna. Sådana ord brukar kallas statistiska finlandismer.

    Anders

    0 kommentarer
  • En pedagogista är något av en pedagog åt andra pedagoger. Såväl arbetsmetoderna som benämningen är inlånade från Italien. Flera svenska kommuner har redan anställt pedagogistor.

    I Språktidningen 6/2010 skriver Olle Josephson om yrkesbeteckningar på glid. En av dem är lärare, som på senare år har fått allt tuffare konkurrens av pedagog. Men även pedagoger kan vara i behov av pedagoger, och det är då pedagogistan träder in.

    Inspirationen kommer från de kommunala förskolorna i italienska Reggio Emilia. Den pedagogiska filosofin växte fram som en reaktion mot fascismen. I stället betonades vikten av lyssnande, reflektion samt hänsyn till olikheter. En ledstjärna är att vuxna inte ska styra hur barn uttrycker sig.

    Metoderna från Reggio Emilia har tillämpats i Sverige sedan 1980-talet. Och nu har även ett yrke hämtat från den italienska förskolan kommit till Sverige och svenskan, pedagogistan.

    I Piteå-Tidningen förklaras pedagogistans roll inom förskolan så här:

     

    "I dag ligger det pedagogiska huvudansvaret på rektorn som även har ansvar för en rad andra områden vilket kan göra att pedagogiken lätt hamnar i skymundan och det är just här som pedagogistan har sin roll; att hjälpa både rektorer och pedagoger att hålla den pedagogiska reflektionen och utvecklingen vid liv."

    Även i Botkyrka finns pedagogistor. En av dem är Martin Gråfors, som på kommunens hemsida beskriver sina arbetsuppgifter:

     

    "Som pedagogista är jag pedagogisk utvecklare och min viktigaste uppgift att sätta verksamheten i reflektion! Det är viktigt att vi reflekterar över vad vi håller på med – vad får barnen möta – vad är barn nyfikna på."

    Det går förstås att undra vad det egentligen är för skillnad på en pedagog och en pedagogista. Den pedagogik som utövas i Reggio Emilia har dock fått stort inflytande, och egna benämningar kan bidra till att stärka bilden av metoderna som unika.

    Anders

    1 kommentarer
  • På internet finns en lista med titeln You know you lived in Spain when ... Igenkänningsfaktorn är hög för oss ”hispanofiler”. En del punkter är även intressanta ur språklig synvinkel, som till exempel denna: ”Du vet att ahora egentligen inte betyder nu”. För en sak som man inser när man bor utomlands är att det man lärde sig i skolan inte alltid stämmer överens med verkligheten. Och just så är det med användningen av spanskans ahora.

    De flesta skulle spontant översätta ahora till nu, och i många sammanhang är det korrekt. Men ofta, och särskilt när man talar om något man själv ska göra, så motsvarar det snarare strax. Folk säger ahora voy! och menar att de ska gå om en liten stund. När man ber om något i en affär svarar expediten ahora te lo doy ('du ska få den nu'), trots att det är två andra före i kön. Att ett vanligt uttryck som hasta ahora! används med betydelsen vi ses snart! tyder också på att nuet liksom har skjutits på framtiden.

    Nästa punkt på listan över typiskt spanska fenomen lyder: ”När du stämmer träff med kompisarna klockan tre dyker den första personen upp kvart över tre – om du har tur.” Och med risk för att späda på gamla dammiga fördomar: ja, den berömda mañana-mentaliteten lever och frodas hos en stor del av den spanska befolkningen. Tiden tycks helt enkelt inte ha lika stor betydelse där som den har här uppe i Norden. Busstidtabellen visar hur ofta bussen går, men inte vilken tid. Barer öppnar när ägaren kommer och stänger när gästerna har gått hem. På universitetets föreläsningar kommer till och med lärarna försent. Att tiden är lite mer elastisk i Spanien syns också i språket. Det faktum att just nu har skjutits upp till om en stund speglar en något osvensk syn på tid och punktlighet.

    Ett annat mångfacetterat tidsord är ya. I skolan lär man sig att ya betyder redan, som i ya lo sé ('det vet jag redan') och att ya no betyder inte längre, som i ya no quiero ('jag vill inte längre'). Men det här är ett lurigt litet ord. Det kan nämligen lika gärna användas som ett uttryck för nu. Ya viene el tren betyder att nu kommer tåget. Om man ropar åt någon att komma svarar ofta denne: ya voy! ('jag kommer!'). På affischer och flygblad kan man se budskap som ¡Que se acabe la crisis ya! ('Slut på krisen, nu!') Förvirrande nog kan ya också syfta på framtid, som i ya lo haré – jag gör det snart.

    Om man vill säga att något sker just nu går det alltså att använda ya, eller ett uttryck som en este momento ('i detta ögonblick'). Ett annat sätt är att lägga till mismo till det numera inte så exakta ahora. Men det är inte heller så okomplicerat som det låter. Jag har ett antal gånger varit med om att butiksexpediter, servitörer och andra har sagt ahora mismo te ayudo ('jag hjälper dig nu') och sedan ändå låtit mig vänta. Tiden tycks skjutas upp ännu lite till. Kanske för att den helt enkelt inte är lika viktig där nere i sherryns och skinkans förlovande land.

    Camilla

    3 kommentarer
  • Lusten att visa att något har sitt ursprung på samma plats som det serveras låg bakom veckans nyord, härlagat – tillsammans med härproducerat, härodlat, härbakat och härskalat. Men om något varken är härproducerat eller närproducerat kan det också sägas vara därproducerat. Så resonerade åtminstone Angela Rindehag Hafström när hon lanserade sin därproducerade glass. För Qoola Qvinnor berättar hon om tanken bakom benämningen:

     

    "Jag kom på ordet 'Därproducerat' när jag funderade hur jag kunde kvalitetssäkra min glass utan att kalla den närproducerad. Jag tillverkar min glass i Småland och planerar att sälja den i en radie av 50 mil, då är inte glassen närproducerad överallt."

    Därproducerat innebär att samtliga ingrediensers ursprung anges så att kunden kan se var de är producerade.

    Även i tidningen ATL beskrivs därproducerat som något som inte är närproducerat.

    Anders

    0 kommentarer
  • Förskolebarn med bristande språkförmåga förbättrar sig avsevärt om de placeras i samma klass som barn med mer utvecklad språkförmåga. Därför bör inte barn som ligger efter i språkutvecklingen hamna i samma grupper. Det hävdar amerikanska forskare, som har undersökt språkkunskaperna hos 338 amerikanska förskolebarn fördelade på 49 klasser.

    Studien inleddes på höstterminen då barnens språkliga förmåga utvärderades. De fick läsa en bilderbok och diskutera handlingen och testades också på grammatik och ordförråd. På vårterminen fick barnen på nytt genomgå ett liknande test.

    Resultaten visar att de barn som på hösten låg under genomsnittet utvecklade sin språkförmåga avsevärt om de gick i en klass där många hade goda kunskaper. Däremot halkade många efter ytterligare om deras kamrater befann sig på samma låga språkliga nivå. Det är enligt forskarna ett argument för att skapa klasser där barnen har varierande språkförmåga. De som redan ligger långt fram i utvecklingen riskerar heller inte att hämmas av att gå i en grupp där många inte hunnit lika långt. Studien visar att de gör stora framsteg oavsett klassens sammansättning.

    Exakt vad som orsakar den snabba utvecklingen för de barn som hamnar i en klass med många duktiga kamrater är inte klart. Den kan bero på lärarens agerande och förväntningar i klassrummet, men också på barnens kontakter med varandra.

    I USA samlas ofta barn med mindre utvecklad språklig förmåga i samma grupper. Många av de förskolor som är bidragsfinansierade tar nämligen bara in barn vars föräldrar inte har råd att betala för skolgången. Bland dessa barn är det vanligare med bristande språkförmåga. Därför kan blandade klasser, enligt forskarna, inte bara visa vägen till språklig utveckling, utan också bidra till att förhindra att barnen i framtiden kommer att leva i samma fattigdom som sina föräldrar.

    Anders

    0 kommentarer
  • Ledarskribenten på Norrköpings tidningar är orolig för svenskan. Men det är inte engelskans inflytande, sms-språket eller den så kallade rinkebysvenskan som hotar. Nej, det är språklagen och regeringskansliets språkvårdare. Ledaren pekar särskilt ut två mörka moln som tornar upp sig över ärans och hjältarnas språk: Svarta listan med ord och uttryck som ersättas i författningsspråk, och så Klarspråkskristallen, Språkrådets pris för en klar och tydlig svenska. Dessa två företeelser står, enligt Norrköpings tidningar, för vårdslös språkvård.

    Vad är det då som bekymrar ledarskribenten? Först Svarta listan. Den är, enligt ledaren, ”full av till synes fullt normala ord som är tabu för våra stackars hunsade statstjänstemän”. Svarta listan sätter upp snäva ramar som gör den offentliga svenskan färglös och trist, argumenterar man vidare. Vad mycket mer spännande det vore att få brev och beslut som innehöll vackra ord som anbringa, hemställa och obilligt!

    Ja, kanske det. Allt är lätt för den som redan kan. Många (exempelvis svensklärare, jurister, språkvetare och ledarskribenter) skulle säkert njuta av att få ett brev som kryddats med Svartalistanord. Ordkunskap ger kulturellt kapital – den som tvivlar kan titta in på Facebook den dag då högskoleprovets orddel offentliggörs som test i dagstidningarna.

    Men den offentliga svenskan ska inte vara spännande. Den ska vara vårdad, enkel och begriplig – och demokratisk. Alla har rätt att förstå innehållet i utskick från myndigheterna. Ja, i allt offentligt språk. Den som vill njutningsläsa har en hel uppsjö utmärkta romaner på svenska att förlora sig i, som Paulina Nyman påpekade på Twitter.

    Det här betyder förstås inte att myndighetsspråket behöver bli färglöst. Att hävda det är ungefär som att påstå att vi ibland behöver ta till engelska ord och uttryck för att svenskan är så fattig. Eller som att malligt slå fast att konceptet ”lagom” inte går att uttrycka på andra språk än svenska. Det går utmärkt att skriva vacker, ändamålsenlig myndighetssvenska utan att använda ord som mottagaren måste slå upp eller be en jurist förklara.

    Klarspråkskristallen då? Det är lite svårt att tyda ut exakt vad NT har emot den. Skribenten oroar sig för att ”man nu låtit klarspråksarbetet gå till överdrift i Hovrätten”, utan att ge några exempel på denna ohämmade klarspråksiver.

    Att en domstol ska skriva klarspråk i texter som vänder sig till allmänheten kan tyckas självklart. Det ska inte vara nödvändigt att gå juristlinjen för att kunna ta del av innehållet i en dom. Många tidningar rapporterade nyligen att unga jurister ofta använder ett onödigt krångligt språk. En förklaring kan vara att man under utbildningsåren bemödat sig om att internalisera det juridiska fackspråket. Äldre jurister har ofta betydligt lättare för att skriva klarspråk. Det betyder förstås inte att de glömt bort sin juristsvenska, utan bara att de lärt sig när den bör och inte bör användas.

    En sak har NT alldeles rätt i: Språklagen ger det offentliga ett särskilt ansvar att vårda det svenska språket. Men det innebär inte att vi ska värna om svåra ord, passiveringar och långa inskott i myndighetstext. Språklagen slår fast att svenskan är samhällets gemensamma språk, som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till. Det innebär bland annat att myndigheterna måste arbeta med terminologi, så att svenskan även fortsättningsvis ska kunna användas inom alla samhällsområden. Det är motsatsen till vårdslös språkvård.

    Anna Antonsson är språkkonsult och språkvårdare.

    Foto: Fredrik Mjelle

    6 kommentarer

Sidor

Senaste kommentarer

Prenumerera på Blogg