Prenumerera på bloggen
  •  

    Papper är snart ingen nödvändighet när lusten att rita eller skriva dyker upp. En amerikansk 3D-penna gör det möjligt att skriva i luften. Tekniken har utvecklats av ett företag i Boston.

    Pennan kallas 3 Doodler och fungerar ungefär som en limpistol. Den smälter en tunn plasttråd som formas till det mönster som den som håller i pennan bestämmer. Plasten smälter så snabbt att det går att rita i luften, men det går också lika bra att använda ett underlag.

    Tanken är dock inte att 3D-pennan ska ersätta telefonblocket. Tänkta kunder är i första hand personer som behöver göra snabba och verklighetstrogna skisser, till exempel arkitekter eller konstnärer. Den som är mindre säker på fri hand kan utnyttja färdiga mönster för att göra modeller av exempelvis Eiffeltornet.

    Idén lanserades först på sajten Kickstarter. Målet var att dra in 30 000 dollar men företaget har redan fått in två miljoner i finansiering. 3D-pennan ska finnas ute till försäljning i höst.

    Ovan kan du se hur 3D-pennan fungerar.

    Anders

    0 kommentarer
  • Att skriva bättre är namnet på en nätbaserad utbildning i klarspråk. Den har tagits fram av ett tiotal svenska myndigheter. Utbildningen är gratis och du hittar den hos Språkrådet.

    Utbildningen är i första hand avsedd för personer som skriver i jobbet, men råden för hur texter blir begripliga för mottagaren är nyttiga för många fler. Här finns bland annat avsnitt om hur mejl, beslut och webbtexter bör utformas.

    Varje avsnitt tar cirka en timme att gå igenom. Det finns praktiska övningar till samtliga avsnitt. I kursen finns också tips på bra nätresurser för den som skriver.

    Anders

    0 kommentarer
  • Språktidningen har tillsammans med tidningen Journalisten bestämt sig för att slå ett slag för det journalistiska språket. Nu är nomineringarna klara till fem priser: årets stilist, årets språkgranskare, årets löp, årets nyord och årets språkgroda. Vinnarna presenteras på Språkforum den 13 mars.

    Årets stilist:


    Foto: Alexander Lindhe/Sveriges Radio

    Jennie Danielsson, SR P4 Göteborg: För att hon knyter ihop det stora och det lilla i språkligt förnyande radiokrönikor.

    Ola Wong, frilans, krönikör bland annat Svenska Dagbladet: För sakrika, stilsäkra skildringar av komplicerade förhållanden, långt bort från läsarnas vardag.


    Foto: Pontus Orre, Aftonbladet.

    Carina Bergfeldt, reporter Aftonbladet: För att hon med sin språkliga medvetenhet lyfter människors berättelser i såväl prestigefyllda reportage som i mer vardagliga uppdrag.


    Foto: Peter Holstaed

    Po Tidholm, frilans bland annat Sveriges Radio och Dagens Nyheter: För att han med ena foten i kulturens finrum och den andra i den hälsingska myllan åstadkommer genomarbetade, analytiska och tillgängliga tidningstexter och radioinslag.


    Foto: Thron Ullberg

    Stina Jofs, redaktionschef tidningen Vi: För hennes stilistiska djärvhet i en vardagsprosa som aldrig skymmer innehållet.

    - Vi vill uppmärksamma journalister som i sin vardag tar språket på allvar och gör mer av det än vad som förväntas. Våra nominerade använder språket för att ge oss en upplevelse utöver vad innehållet i sig ger, säger Helena Giertta, chefredaktör på Journalisten.

    Juryn består av Kulturnyheternas programledare Kim Norberg, språkprofessor Olle Josephsson, Journalistens chefredaktör Helena Giertta och Journalistens reporter Hanna Lundquist.

    Årets språkgranskare:

    Ingrid Fredriksson, Sydsvenskan: För att hon alltid välkomnar språkliga funderingar och är ödmjuk inför språkets föränderlighet.

    Anki Mattson, Språkkonsulterna: För att hon alltid lyckas hålla en utmärkt balans mellan att låta texten behålla skribenternas stilläge och ändå städa bort deras fasoner.

    Gucki Ståhl, TT: För att hon genom åren haft ett så stort genomslag och för att hon bryr sig lika mycket om att språket är korrekt som att det är begripligt.

    – Det var uppenbart när förslagen kom in att språkgranskare har en uppskattad uppgift. Samtliga nominerade är trots sitt egentligen ganska otacksamma uppdrag att finna fel, fått mycket uppskattade omdömen, säger Patrik Hadenius chefredaktör för Språktidningen.

    Juryn består av Språktidningens språkgranskare Kerstin Öjner, språkvetaren och språkkonsultutbildaren Mona Blåsjö samt Språktidningens chefredaktör Patrik Hadenius.

    Årets löpsedel:


    Aftonbladet, Expressen och Vårt Kungsholmen.

    Årets nyord och Årets groda:

    På Språkforum 13 mars delas också pris ut till Årets språkgroda och Årets nyord.

    Omröstningen om Årets nyord pågår för fullt. Följande tio ord är nominerade: blingon, drinkorexi, grexit, gubbploga, henifiera, järnrörspolitiker, läshund, memil, skuldpingis och zlatanera. Vilket som vinner avgörs genom en omröstning på nätet. Du kan rösta här.

    Omröstningen på Årets språkgroda har pågått sedan januari. Du kan rösta här.

    0 kommentarer
  • Dagens gästbloggare är Staffan Fridell, professor i nordiska språk vid Uppsala universitet:

    Byn Maramö utanför Värnamo är aktuell i dessa dagar som centerledaren Annie Lööfs hemort. Namnet låter kanske lite lustigt i mångas öron. Det är tidigast belagt i skrift 1381 då det skrivs Marmö. Men ännu tidigare har det säkert hetat Marhem. Enklaste förklaringen är att det betyder 'hästgården' eller 'hästbyn'. Kanske har den varit känd för att ha särskilt många eller särskilt goda hästar?

    Första delen av namnet, mar, betyder 'häst'. Det är ett ord som är belagt i fornisländska men som säkert funnits i språket i Sverige under vikingatiden också. Det är besläktat med ordet märr. Efterleden hem är samma ord som det vanliga svenska hem. I ortnamn räknar man med att det betyder 'bosättning, hemvist' och kan syfta på en bygd, en by eller en gård. Namn som slutar på hem hör till våra äldsta ortnamnstyper och namnet Maramö (Marhem) är säkert åtminstone från vikingatid, men skulle kunna vara ännu äldre. Det finns järnåldersgravfält vid byn.

    Det finns en by och socken Marum i Västergötland som troligen har samma namn med samma betydelse. Ett antal uppländska gamla Marhem har ett annat mar i förleden som betyder 'vik, sjö eller kärr'. Det gäller Marjum i Söderby-Karl, och tre olika Marma i Almunge, Alunda och Lagga. Det ordet finns bara vid ostkusten och är inte aktuellt för Maramö.

    Också Jom i Ekeby socken i Uppland och det Jum som ingår i Jumkil, också det i Uppland, har antagits ha samma betydelse ’hästgården’. Man har förmodat att de tidigast hetat Juhem, där ju är ett gammalt nu försvunnet ord för ’häst’.

    Staffan Fridell

    0 kommentarer
  • Fem personer misstänkta för att i stor skala ha sålt sprit till tonåringar åtalades i förra veckan. De står enligt åklagaren bakom den vodkabil som under lång tid försett ungdomar i Stockholmsområdet med alkohol.

    Ligan tros under ett knappt halvår ha sålt 4 700 liter sprit. Priset för 70 centiliter vodka låg på 200 till 250 kronor. Den som köpte flera buteljer kunde få mängdrabatt. I själva verket var det dock inte vodka i flaskorna, utan utspädd teknisk sprit.

    I kundregistret fanns 7 000 personer. Affärsmetoden var enkel. Kunden ringde och beställde. I regel dök en vodkabil upp på plats för att leverera spriten bara en kort stund senare.

    Ligan misstänks ha tjänat hundratusentals kronor på försäljningen av sprit till barn och ungdomar. De fem åtalade greps efter en längre tids spaning.

    Fallet är dock inte unikt. Redan 2010 rapporterades det i medierna för första gången om att vodkabilar rullade på Stockholms gator. I Dagens Nyheter berättade 16-åriga Vera om hur det gick till att beställa:

    Numren till langarna går runt bland ens vänner. Det är bara att ringa vodkabilen och göra en beställning. De har gps och levererar till den adress man uppger. En liter vodka kostar 200 kronor. Om klockan är mycket får man lägga på 50 kronor på priset.

    Sedan dess tycks vodkabilarna ha spridit sig över landet. På nätet finns forum där servicen och kvaliteten på spriten recenseras. Upsala Nya Tidning kunde i förra veckan rapportera att en 19-årig man dömts för att ha sålt sprit från en vodkabil. Vodkabil utanför Uppsalaskola löd rubriken i papperstidningen.

    Ofta är det alltså inte vodka som finns i de flaskor som säljs. De brukar dock vara försedda med etiketter som säger att det är vodka i flaskan. Därför kallas fenomenet just vodkabil.

    Anders

    1 kommentarer
  • Nu behöver vi din hjälp! Var med och rösta fram Årets nyord!

    Du kan välja bland tio av de nyord som presenterats i Språktidningen eller på språktidningen.se under 2012. Av de omkring hundra nyord som publicerats under det gångna året har Språktidningens redaktion valt ut tio kandidater: blingon, drinkorexi, grexit, gubbploga, henifiera, järnrörspolitiker, läshund, memil, skuldpingis och zlatanera.

    Vinnaren presenteras på Språkforum den 13 mars.

    Här kan du rösta på din nyordsfavorit!

    Anders

    0 kommentarer
  • Öresvinet har inte bara ett eget signaturljud. Det kan i vattnet genom ett visslande ljud också ropa efter närstående delfiner. Det visar en studie publicerad i Proceedings of the Royal Society Biological Sciences.

    Öresvinet är en delfinart som finns i bland annat Nordsjön. Den finns också i många djurparker. Arten kallas på grund av nosens utseende ibland även flasknosdelfin.

    Sedan tidigare har forskare kommit fram till att öresvinet har ett slags signaturljud som tros motsvara mänskliga namn. Det rör sig om ett visslande ljud där öresvinet presenterar sig inför artfränder. Ljudet kan uppfattas på upp till två mils avstånd om förhållandena i vattnet är gynnsamma.

    Signaturljudet gör att delfiner kan lokalisera och hitta varandra. Men en ny studie visar att öresvinet inte bara annonserar sin egen närvaro. Det kan också använda visselljud till att "ropa" efter närstående. Detta sker genom att öresvinet imiterar exempelvis en släktings signaturljud när de är ifrån varandra. Men det handlar inte enbart om en kopia – öresvinet tillför också en egen ton när det imiterar en annan delfins läte.

    De delfiner som "tilltalas" på detta sätt kan vara modern eller en jämnårig kamrat. Ljuden används inte i samband med aggressiva beteenden.

    Forskarnas nästa projekt är att analysera hur öresvin reagerar när deras eget signaturljud spelas upp för dem.

    Anders

     

     

    0 kommentarer
  • Företag misslyckas ibland. Prognoser kan gå åt pipan, försäljningen dyka, priserna falla, intresset rasa med mera. Men hur skildras dessa misslyckanden i företagens finansiella rapporter? Det undersöker Niklas Sandell och Peter Svensson, båda forskare i företagsekonomi vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, i projektet Årsredovisningens språk.

    I tidskriften Balans berättar Niklas Sandell och Peter Svensson om några av resultaten. Det handlar om accounts, de avsnitt i årsredovisningen där företagen berättar om vad som gått snett. Detta kan ske på många olika sätt.

    En vanlig metod är bortförklaring. Företaget medger här att en händelse hade negativ inverkan, men friskriver sig samtidigt från ansvar för denna. I dag är det, skriver Niklas Sandell och Peter Svensson, ofta finanskrisen som får agera syndabock. Här är det alltså ett diffust fenomen som får skulden för ett misslyckande, medan företagsledningen skildrar situationen som att den saknar möjligheter att påverka marknaden.

    Vid rättfärdigande tar ledningen ansvar för en händelse, men hävdar däremot att den inte haft negativ effekt. Även om resultatkurvan pekar nedåt kan ledningen skriva att detta var väntat. En torr ton antyder att den inte överraskats och har full kontroll över situationen.

    Omfokusering innebär att fokus flyttas från något negativt (som en besvärande situation i nuläget) till något positivt (som en förväntad förbättring i framtiden).

    När företagsledningen närmast pudlar efter ett misslyckande handlar det om ett medgivande. Här sker inget försök att dölja att något inte gått som förväntat samt att styrelsen kan lastas för detta. Men vid situationer där ledningen anar att kritiken är oundviklig är medgivandet ett sätt att förekomma den och ta kontroll över situationen.

    Vag och otydlig är mystifieringen. Här tycks avsikten snarare vara att förvirra läsaren än att förklara en händelse. Som exempel ger Niklas Sandell och Peter Svensson ett utdrag ur en finansiell rapport:

    Den ändrade leveransmixen, med större andel offshoreresurser, leder till lägre genomsnittspris per enhet. Samtidigt sjunker genomsnittskostnaden per enhet. Kostnaderna minskar något snabbare än bruttomarginalen i den underliggande verksamheten.

    Årsrapporten är alltså inte enbart siffror. Ibland, skriver forskarna, kan det viktigaste stå att läsa mellan raderna.

    Anders

    0 kommentarer
  • I Språktidningen 2/13 skriver Olle Bergman om estlandssvenska. Han listar också några estlandssvenska lånord som etablerat sig i estniskan. Ett av dem är tont, som kommer från svenskans tomte men på estniska betyder 'spöke'. En läsare undrade om tont faktiskt spridit sig över hela det estniska språkområdet – och så är faktiskt fallet. Raimo Raag, professor i finsk-ugriska språk, särskilt estniska, vid Uppsala universitet svarar så här på frågan:

    Jovisst, ordet tont i estniska är ett estlandssvenskt lånord. Det är förmodligen också ett ganska gammalt lånord, eftersom det förekommer över hela det estniska språkområdet, alltså inte bara i västra, nordvästra och norra Estland, de delar av Estland där estlandssvenskarna bodde i modern tid eller har bott i äldre tider och där också flertalet estlandssvenska lånord påträffas i de estniska dialekterna. 

    Det estniska ordet tont betyder ’spöke, ande’ och det har samma härledning som svenskans tomte. När vi hör ordet tomte, associerar vi nog gärna till jultomten, den rödklädda gamle mannen med luva och stort vitt skägg, gärna lite rundlagd, som sprider glädje på julaftonen. Då kan det vara svårt att förstå hur samma ord på estniska kan betyda något så ruskigt som spöke och ande. 

    Men associationen till vår tids jultomte är lite fel. Det är Viktor Rydbergs tomte (från 1881) som vi hellre bör tänka på, gårdarnas skyddsande i den nordiska folktron som när ”[m]idvinternattens köld är hård, / stjärnorna gnistra och glimma ... [g]år till visthus och redskapshus, / känner på alla låsen”  och som till sist också smyger ”att se / husbondfolket det kära, / länge och väl han märkt, att de / hålla hans flit i ära”. Folktrons tomte gällde det att hålla sig på god fot med, annars kunde han ställa till det för folket och djuren på gården, så det var inget alltigenom positivt andeväsen.

    Anders

    0 kommentarer
  • Att det inom livsmedelsindustrin finns en ny typ av hästskojare har knappast undgått någon. Hästkött i färdiglasagne upptäcktes först på Irland och i Storbritannien. Findus kontrollerade sedan om även svenska konsumenter vilseletts. Visst, efter att i flera månader ha prånglat ut samma vara i svenska butiker konstaterade Findus att det rörde sig om hästlasagne, en djupfryst färdigrätt där hela eller delar av köttinnehållet var hästkött i stället för nötkött.

    Den 9 februari undrade Natalia Kazmierska i Aftonbladet varför just hästlasagne orsakade upprördhet. Det hade ju varit smidigt, billigt och miljövänligt att utöver kyckling, gris, ko, vilt och fisk även mumsa sommarkatter och bortsprungna hundar också.

    Därefter eskalerade användningen av hästlasagne (i medierna, inte på köksborden) och en uppsjö av andra ord med anknytning till köttskandalen poppade upp. Svenska Dagbladet rapporterade att hästmaffia misstänktes ligga bakom köttbluffen, Orsa kommun berättade i ett pressmeddelande att det i skolorna enbart serverades hästfri lasagne, Sydsvenskan uppgav att det parti som hamnade i lasagnen såldes till hästköttpris, Expressen kunde tala om var lasagnehästarna slaktats och nyhetsbyrån TT meddelade att hästköttsrester påträffats i lasagne över hela Europa.

    Det brukar sägas att effekterna av ett livsmedelslarm håller i sig i några veckor. Därefter återgår konsumenterna till sina gamla köpvanor.

    Frågan är hur det blir med hästlasagne som nyord. I tio dagar har det använts flitigt, och flera andra ord på samma tema har skapats. Men är hästlasagnen här för att stanna i svenskan eller försvinner ordet i takt med att upprördheten lägger sig?

    Att hästlasagnen närmast blivit en symbol för matfusk kan tala för att ordet har möjligheter att etablera sig – inte minst genom att använda häst som förled. Kommer vi i framtiden att tala om hästfri när vi skämtsamt vill påpeka att en maträtt inte innehåller några oanade ingredienser?

    Ibland kan vad som förefaller vara en tillfällig sammansättning gå hela vägen till Svenska Akademiens ordlista. En sådan är nakenchock. Ordet hade använts några få gånger i medierna innan det i samband med Afro-Dites deltagande i Eurovisionsschlagerfestivalen år 2002 hamnade på både Expressens och Aftonbladets löpsedlar. Sammansättningen blev så omdiskuterad att nakenchock snart etablerades i allmänspråket, och därmed platsade i ordlistan.

    Anders

    0 kommentarer

Sidor

Senaste kommentarer

Prenumerera på Blogg