Språktidningen bjuder in till Språkforum – en heldag med nyttiga och inspirerande föredrag om bland annat säljande texter och lönsamt språk, om kontroversiella nyord och okonventionella dialektundersökningar, om manligt och kvinnligt i språket och företags mytbildning kring sin egen historia. Jessika Gedin, Birgitta Lindgren, Bodil Malmsten och Mikael Parkvall är några av gästerna.

Språkforum äger rum den 23 maj på Hotel Rival i Stockholm. Heldagen är för alla som arbetar med språk och alla andra intresserade. I priset ingår utöver en heldag med spännande föreläsningar även lunch och mingel med vin efteråt. Boka senast den 30 april!

Här kan du boka biljetter till Språkforum och läsa mer om programmet för dagen.

Anders

Är talare av språk som gör liten skillnad mellan nutid och framtid mer sparsamma? Det hävdar Keith Chen, docent i ekonomi vid Yale school of management, i en undersökning.

Keith Chen utgår i sin forskning från antagandet att språket påverkar tanken. Språkets egenskaper utgör ett slags ramverk som bidrar till att forma människans uppfattning om sin omvärld.

I studien skiljer Keith Chen mellan språk där sätten att uttrycka nutid och framtid varierar. I engelska är skillnaden stor på grund av bruket av hjälpverb som will och shall – den som förutspår nederbörd säger kanske It will rain tomorrow – medan förutsägelsen om morgondagens regnväder på tyska eller svenska kan uttryckas i presens, Morgen regnet es respektive I morgon regnar det.

Dessa språkliga skillnader innebär enligt Keith Chen att personer som talar engelska även mentalt gör större åtskillnad mellan nutid och framtid än vad en tysktalande gör. Detta kan i sin tur förklara varför vissa är mer sparsamma än andra, och kanske till och med utgöra bakgrunden till skuldkrisen i Europa.

Keith Chen skriver att talare av språk som tyska, estniska och finska, där nuet och framtiden uttrycks på liknande sätt, är betydligt mer benägna att spara pengar. Hos talare av språk där futurum markeras grammatiskt är sparandet inte alls lika utbrett.

Det är inte bara 30 procent mer sannolikt att talare av språk som tyska, estniska och finska har samlat på sig i genomsnitt 170 000 euro mer inför pensionen. Jämfört med talare av engelska, grekiska och spanska röker de dessutom mindre, motionerar mer och är inte lika ofta överviktiga.

Keith Chens slutsats är att talare av språk där nutid och framtid flyter ihop tänker mer på framtiden eftersom den så att säga ingår i nuet. I språk där förhållandet är det motsatta tycks det vara lättare att leva i nuet och släppa tankarna på framtiden – vilket således tar sig uttryck i mindre hänsyn till den egna hälsan och ekonomin.

Resultaten är dock omstridda och har från flera håll bemötts med skepsis. Keith Chens klassificering av de språk som ingår i undersökningen har kritiserats av bland annat Östen Dahl, professor i lingvistik vid Stockholms universitet. På Language log finns i anslutning till ett gästinlägg av Keith Chen en debatt om de metoder som använts i studien.

Anders

Bonden Pär Strömberg trodde först att det var en vanlig sten han hittat på åkern vid Skråfosa när han inspekterade jorden inför vårsådden. Men några vaga ristningskonturer fick honom att ta kontakt med Fornminnesinstitutet. När myndigheten undersökte stenen visade det sig snart att den var en guldklimp för språkforskarna. Ristningen innehåller nämligen det allra första belägget för ordet hen som pronomen i svenskan. Runstenen har nu bidragit till att lösa en gåta som har gäckat språkforskarna sedan 1900-talets början.

Att nya runstenar upptäcks i Sverige är inte helt ovanligt. Ofta hittas de på åkrar eller som en del i ett byggnadsverk. De senaste åren har flera fynd gjorts i Stockholmsområdet, bland annat i Vallentuna, Österhaninge och Salem. Men inget har varit lika omvälvande som Skråfosastenen. Så här lyder ristningen:

"För Sigyn, som reste västerut,

restes denna sten,

och Åsmund högg.

Hen ligger i Hjaltland."

Sigyn tros ha varit hemmahörande i Eskilstunatrakten, alltså bara någon mil från den åker där Skråfosastenen nyligen påträffades. Västerut måste tolkas som resor till de brittiska öarna. Hjaltland var den tidens benämning på Shetlandsöarna. 

Forskarna funderade länge på om Åsmund inte hade full kännedom om runraden och högg fel när han refererade till Sigyn som hen, men har kommit fram till att så sannolikt inte var fallet. Dels har runradens tecken för a och e inte mycket gemensamt, dels har samme Åsmund på flera andra ristningar påträffade i Sörmland visat att han behärskade tidens alfabete till fullo.

Dessutom fanns vid denna tid inga utpräglade könsroller. Eftersom många män reste till fjärran länder skötte ofta kvinnor samtliga uppgifter på gården. Detta tros ha bidragit till framväxten av det könsneutrala pronomenet hen.

Jörn Skotte, forskningsarkivarie vid Fornminnesinstitutet, har undersökt stenen tillsammans med forskare vid Isof, Institutet för stenar och folkdräkter. Expertgruppens slutsats är att pronomenet hen användes för bägge könen åtminstone dialektalt i svenskan redan på 1000-talet.

Och inte nog med det. Det finns en koppling mellan fornsvenskans hen och det engelska ordet för höna.

Likt de flesta av den tidens vikingar ägnade sig inte Sigyn åt plundringståg, utan åt handel. Det är troligt att det i detta sammanhang förekommit byteshandel med husdjur. Det finns nämligen brittiska dokument som nämner en Sigyn, som handlade med fjäderfä. I samma dokument finns också det första anglosaxiska belägget för ordet hen.

Det finns flera exempel på engelska ord som lånades in från fornsvenskan på den tiden, till exempel mjöd (på engelska mead). Men det var först med tolkningen av den nyfunna runstenen som sambandet mellan fornsvenskans hen och engelskans hen kunde fastställas. Ett svenskt pronomen, hen, som under medeltiden föll i glömska i sveamålen, lånades alltså in i engelskan som ett substantiv för det som i Sverige heter höna – efter hönshandlaren Sigyn.

Kanske går det, som ordspråket säger, inte att göra en höna av en fjäder. Men väl ett engelskt substantiv av ett fornsvenskt pronomen.

Anders

Foto: Lise Claesson/Fornminnesinstitutet

Svensk lag kräver att alla medborgare har för- och efternamn. Barnets förnamn ska anmälas till Skatteverket senast tre månader efter födseln. Annars riskerar vårdnadshavaren (så länge den inte har kunglig immunitet) böter. Och det går heller inte att komma runt kravet på efternamn – om föräldrarna inte är gifta och inte har några tidigare gemensamma barn får den som inte anmäler annat finna sig i att nykomlingen automatiskt får mammans efternamn.

Ett undantag är Estelle Silvia Ewa Mary, dotter till kronprinsessan Victoria och prins Daniel. I folkbokföringen finns bara en asterisk i fältet för efternamn. En fantasifull tolkning av detta är att prinsessan heter Estelle Estelle. Namnet kommer nämligen från latinets stella ('stjärna') – och en asterisk ser just ut som en stjärna.

Medlemmarna av kungafamiljen har inga efternamn. Kronprinsessan Victoria är av ätten Bernadotte, men heter inte Bernadotte.

När hon gifte sig med Daniel Westling ställde det till vissa problem för folkbokföringen. Som ingift i familjen hade prinsen redan ett efternamn, och en kunglig asterisk var därför inget alternativ. Lösningen blev att prins Daniel i folkbokföringen fick efternamnet Bernadotte, något han alltså är ensam om i kungafamiljen, medan Westling blev ett mellannamn.

Skatteverkets agerande gällande prinsessan Estelle har nu JO-anmälts. Myndighetens rättslige expert, Lars Tegenfeldt, säger till Dagens Juridik att avsaknaden av efternamn strider mot namnlagen:

"Lagen borde gälla lika för alla men när det gäller kungafamiljen finns det uppenbarligen inget intresse av att den följs fullt ut. ... Detta vilar helt och hållet på en oskriven konstitutionell praxis om att medlemmar av kungahuset av tradition inte bär efternamn."

Han får dock mothugg av namnlagskommitténs ordförande Olle Abrahamsson. Han säger till Dagens Juridik att det tvärtom skulle stå i strid med svensk lag att påtvinga prinsessan Estelle ett efternamn:

"Min egen uppfattning är att det skulle strida mot gällande lag att påföra henne ett efternamn. De grundläggande reglerna i 1 § namnlagen om förvärv av efternamn vid födelsen förutsätter nämligen att modern har ett efternamn, men så är inte fallet här eftersom Victoria endast bär förnamn samt en titel – Sveriges kronprinsessa."

Tidigare undantag skulle alltså lägga grunden för framtida undantag. Namnlagen säger att barn som föds inom äktenskap får mammans efternamn om inte paret har tidigare gemensamma barn, inte delar efternamn och inte anmäler något annat. Och kronprinsessan Victoria saknar efternamn och delar heller inte namnet Bernadotte med maken prins Daniel.

Om detta är juridiskt vattentätt kommer möjligen JO-anmälan mot Skatteverket att avgöra. Men den här gången har pappan trots den kungliga sedvänjan ett efternamn. Frågan är om det faktum att det nu finns en folkbokförd Bernadotte i kungafamiljen gör att asterisken hos Skatteverket försvinner till förmån för ett efternamn. Sannolikheten tycks dock stor att Estelle Silvia Ewa Mary får fortsätta att heta just så – och varken mer eller mindre.

Anders

Foto: Kate Gabor/Kungahuset.se