Prenumerera på bloggen
  • En mörk röst förknippas med kompetens, kraft och trovärdighet. En mörk röst ger också större framgång hos väljarna. Det visar en studie publicerad i Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences.

    En amerikansk forskargrupp spelade in män och kvinnor som fick säga meningen I urge you to vote for me this November ('Jag uppmanar dig att rösta på mig i november'). Därefter manipulerades inspelningarna så att vissa fick gälla och andra fick djupa röster. Testpersoner fick sedan välja vilken röst som lämpade sig bäst för ledande förtroendeuppdrag.

    De mörka rösterna lockade i snitt 20 procent fler väljare. Mörka röster representerade enligt testpersonerna förtroende och kompetens. Men där både män och kvinnor associerade mörka kvinnoröster till hög trovärdighet reagerade män mindre negativt än kvinnor på ljusa mansröster.

    Eftersom kvinnor i regel har ljusare röster än män anser forskarna att rösten kan vara en faktor som bidrar till att färre kvinnor återfinns i ledande samhällspositioner. I vallokalen är det många andra saker som påverkar hur en person röstar, men forskargruppen menar att studien bevisar att det inte går att bortse från att den biologiska faktorn kan ha en viss betydelse.

    Anders

    1 kommentarer
  • Språktidningen bjuder in till Språkforum – en heldag med nyttiga och inspirerande föredrag om bland annat säljande texter och lönsamt språk, om kontroversiella nyord och okonventionella dialektundersökningar, om manligt och kvinnligt i språket och företags mytbildning kring sin egen historia. Jessika Gedin, Birgitta Lindgren, Bodil Malmsten och Mikael Parkvall är några av gästerna.

    Språkforum äger rum den 23 maj på Hotel Rival i Stockholm. Heldagen är för alla som arbetar med språk och alla andra intresserade. I priset ingår utöver en heldag med spännande föreläsningar även lunch och mingel med vin efteråt. Boka senast den 30 april!

    Här kan du boka biljetter till Språkforum och läsa mer om programmet för dagen.

    Anders

    1 kommentarer
  • Gymnasiestudier i teckenspråk ska enligt ett beslut i utbildningsutskottet ge meritpoäng på samma sätt som moderna språk. Förslaget väntas klubbas av riksdagen den 19 april.

    När regeringen år 2008 presenterade nya antagningsregler till högskolan fanns inte teckenspråket med. Partierna inom alliansen sade då nej till meritpoäng för teckenspråk med motiveringen att det borde räknas som ett nationellt språk i stället för att jämställas med undervisning i främmande språk.

    Sveriges dövas riksförbund är en av de organisationer som har kämpat för att ge teckenspråket högre status. Nu har allianspartierna ändrat sig och ett enigt utbildningsutskott ställt sig bakom ett sådant förslag från Miljöpartiet. Gymnasiestudier i teckenspråk ska i framtiden ge meritpoäng.

    Beslutet tillkännagavs under en presskonferens på teckenspråk av Agneta Luttropp (bilden), riksdagsledamot för Miljöpartiet. Hon är suppleant i utbildningsutskottet och har arbetat som speciallärare och hemvägledare för hörselskadade och döva barn.

    Ragnar Veer, förbundsordförande för Sveriges dövas riksförbund, säger i ett pressmeddelande att beslutet är en framgång:

    "Det är en glädjande och viktig delseger för teckenspråkets ställning i Sverige. Vi är särskilt glada över att även allianspartierna står bakom förslaget, efter ett hårt påverkansarbete från vår sida."

    Beslutet fattas formellt av riksdagen den 19 april. Därefter blir det upp till utbildningsdepartementet att ta fram nya antagningsregler.

    Anders

    Foto: Fredrik Hjerling

    1 kommentarer
  • Är talare av språk som gör liten skillnad mellan nutid och framtid mer sparsamma? Det hävdar Keith Chen, docent i ekonomi vid Yale school of management, i en undersökning.

    Keith Chen utgår i sin forskning från antagandet att språket påverkar tanken. Språkets egenskaper utgör ett slags ramverk som bidrar till att forma människans uppfattning om sin omvärld.

    I studien skiljer Keith Chen mellan språk där sätten att uttrycka nutid och framtid varierar. I engelska är skillnaden stor på grund av bruket av hjälpverb som will och shall – den som förutspår nederbörd säger kanske It will rain tomorrow – medan förutsägelsen om morgondagens regnväder på tyska eller svenska kan uttryckas i presens, Morgen regnet es respektive I morgon regnar det.

    Dessa språkliga skillnader innebär enligt Keith Chen att personer som talar engelska även mentalt gör större åtskillnad mellan nutid och framtid än vad en tysktalande gör. Detta kan i sin tur förklara varför vissa är mer sparsamma än andra, och kanske till och med utgöra bakgrunden till skuldkrisen i Europa.

    Keith Chen skriver att talare av språk som tyska, estniska och finska, där nuet och framtiden uttrycks på liknande sätt, är betydligt mer benägna att spara pengar. Hos talare av språk där futurum markeras grammatiskt är sparandet inte alls lika utbrett.

    Det är inte bara 30 procent mer sannolikt att talare av språk som tyska, estniska och finska har samlat på sig i genomsnitt 170 000 euro mer inför pensionen. Jämfört med talare av engelska, grekiska och spanska röker de dessutom mindre, motionerar mer och är inte lika ofta överviktiga.

    Keith Chens slutsats är att talare av språk där nutid och framtid flyter ihop tänker mer på framtiden eftersom den så att säga ingår i nuet. I språk där förhållandet är det motsatta tycks det vara lättare att leva i nuet och släppa tankarna på framtiden – vilket således tar sig uttryck i mindre hänsyn till den egna hälsan och ekonomin.

    Resultaten är dock omstridda och har från flera håll bemötts med skepsis. Keith Chens klassificering av de språk som ingår i undersökningen har kritiserats av bland annat Östen Dahl, professor i lingvistik vid Stockholms universitet. På Language log finns i anslutning till ett gästinlägg av Keith Chen en debatt om de metoder som använts i studien.

    Anders

    0 kommentarer
  • Den som stressat slafsar i sig lunchen framför datorn äter al desko – som motsats till att inta måltiden al fresco ('i det fria'). Men skrivbordslunchen är inte att rekommendera för den som vill ha en trevlig matupplevelse.

    I Svenska Dagbladet skriver Mats-Eric Nilsson om undersökningar som visar att den som äter framför datorn efteråt har en ganska vag uppfattning om vad måltiden egentligen bestod av. Skrivbordsätaren är dessutom mer benägen att småäta under dagen. Så här beskriver han fenomenet:

    "På engelska talar man om mindless eating, och detta själlösa ätande kan man även utöva mol allena. Till exempel när man lunchar vid skrivbordet, al desko som det skämtsamt benämns på amerikanska - eller äter middagen hemma med ena handen på tangentbordet."

    Veckans Affärer tog redan år 2003 upp al desko som ett uttryck på väg in i svenskan:

    "Numera ett av våra vanligaste lunchställen, till skillnad från ute i det fria, al fresco."

    Spridningen är än så länge begränsad även om det finns en del belägg från internet från det senaste året. Skrivbordsätare och datorätare förekommer som synonymer, men inte heller dessa är särskilt utbredda.

    Anders

    0 kommentarer
  • Bonden Pär Strömberg trodde först att det var en vanlig sten han hittat på åkern vid Skråfosa när han inspekterade jorden inför vårsådden. Men några vaga ristningskonturer fick honom att ta kontakt med Fornminnesinstitutet. När myndigheten undersökte stenen visade det sig snart att den var en guldklimp för språkforskarna. Ristningen innehåller nämligen det allra första belägget för ordet hen som pronomen i svenskan. Runstenen har nu bidragit till att lösa en gåta som har gäckat språkforskarna sedan 1900-talets början.

    Att nya runstenar upptäcks i Sverige är inte helt ovanligt. Ofta hittas de på åkrar eller som en del i ett byggnadsverk. De senaste åren har flera fynd gjorts i Stockholmsområdet, bland annat i Vallentuna, Österhaninge och Salem. Men inget har varit lika omvälvande som Skråfosastenen. Så här lyder ristningen:

    "För Sigyn, som reste västerut,

    restes denna sten,

    och Åsmund högg.

    Hen ligger i Hjaltland."

    Sigyn tros ha varit hemmahörande i Eskilstunatrakten, alltså bara någon mil från den åker där Skråfosastenen nyligen påträffades. Västerut måste tolkas som resor till de brittiska öarna. Hjaltland var den tidens benämning på Shetlandsöarna. 

    Forskarna funderade länge på om Åsmund inte hade full kännedom om runraden och högg fel när han refererade till Sigyn som hen, men har kommit fram till att så sannolikt inte var fallet. Dels har runradens tecken för a och e inte mycket gemensamt, dels har samme Åsmund på flera andra ristningar påträffade i Sörmland visat att han behärskade tidens alfabete till fullo.

    Dessutom fanns vid denna tid inga utpräglade könsroller. Eftersom många män reste till fjärran länder skötte ofta kvinnor samtliga uppgifter på gården. Detta tros ha bidragit till framväxten av det könsneutrala pronomenet hen.

    Jörn Skotte, forskningsarkivarie vid Fornminnesinstitutet, har undersökt stenen tillsammans med forskare vid Isof, Institutet för stenar och folkdräkter. Expertgruppens slutsats är att pronomenet hen användes för bägge könen åtminstone dialektalt i svenskan redan på 1000-talet.

    Och inte nog med det. Det finns en koppling mellan fornsvenskans hen och det engelska ordet för höna.

    Likt de flesta av den tidens vikingar ägnade sig inte Sigyn åt plundringståg, utan åt handel. Det är troligt att det i detta sammanhang förekommit byteshandel med husdjur. Det finns nämligen brittiska dokument som nämner en Sigyn, som handlade med fjäderfä. I samma dokument finns också det första anglosaxiska belägget för ordet hen.

    Det finns flera exempel på engelska ord som lånades in från fornsvenskan på den tiden, till exempel mjöd (på engelska mead). Men det var först med tolkningen av den nyfunna runstenen som sambandet mellan fornsvenskans hen och engelskans hen kunde fastställas. Ett svenskt pronomen, hen, som under medeltiden föll i glömska i sveamålen, lånades alltså in i engelskan som ett substantiv för det som i Sverige heter höna – efter hönshandlaren Sigyn.

    Kanske går det, som ordspråket säger, inte att göra en höna av en fjäder. Men väl ett engelskt substantiv av ett fornsvenskt pronomen.

    Anders

    Foto: Lise Claesson/Fornminnesinstitutet

    24 kommentarer
  • När svenskarna vill visa uppskattning på Facebook, kan de klicka på en liten knapp där det står gilla. På den franska Facebooksidan står det i stället aimer,’älska’, på motsvarande knapp. Man älskar kollegans semesterbilder från Thailand och kompisens ilska när bussen är sen. Till och med länken till en artikel om kvinnomisshandel är det nio personer som älskar.

    Detta kan tyckas lite överdrivet för svenskar, som använder ordet älska relativt sparsamt.

    På franska finns också ett uttryck för det svalare ’gilla’: aimer bien. Det intressanta är att man lägger till bien, det vill säga ’bra’, vilket i själva verket är en förstärkning. Kanske har Facebook valt aimer i stället för aimer bien eftersom det sistnämnda helt enkelt blir för långt.

    Utanför Facebook gillar däremot fransmännen såväl croissanter som små hundar. Men en enkel Googlesökning visar att de älskar betydligt fler saker än de gillar, medan motsvarande sökning på svenska ger motsatt resultat – ordet gilla är betydligt vanligare på Google än ordet älska.

    Detta skulle naturligtvis kunna befästa fördomen att de som talar franska är mer känslosamma. Det kan också vara ett tecken på att ordet aimer har förlorat lite av sin kraft. Vill man på franska visa att man verkligenälskar något får man ta till det tunga artilleriet i form av verbet adorer som anses starkare än aimer. Le Roquefort, j’adore, säger till exempel den som är vansinnigt förtjust i denna grönmögelost.

    Helén

    2 kommentarer
  • Svensk lag kräver att alla medborgare har för- och efternamn. Barnets förnamn ska anmälas till Skatteverket senast tre månader efter födseln. Annars riskerar vårdnadshavaren (så länge den inte har kunglig immunitet) böter. Och det går heller inte att komma runt kravet på efternamn – om föräldrarna inte är gifta och inte har några tidigare gemensamma barn får den som inte anmäler annat finna sig i att nykomlingen automatiskt får mammans efternamn.

    Ett undantag är Estelle Silvia Ewa Mary, dotter till kronprinsessan Victoria och prins Daniel. I folkbokföringen finns bara en asterisk i fältet för efternamn. En fantasifull tolkning av detta är att prinsessan heter Estelle Estelle. Namnet kommer nämligen från latinets stella ('stjärna') – och en asterisk ser just ut som en stjärna.

    Medlemmarna av kungafamiljen har inga efternamn. Kronprinsessan Victoria är av ätten Bernadotte, men heter inte Bernadotte.

    När hon gifte sig med Daniel Westling ställde det till vissa problem för folkbokföringen. Som ingift i familjen hade prinsen redan ett efternamn, och en kunglig asterisk var därför inget alternativ. Lösningen blev att prins Daniel i folkbokföringen fick efternamnet Bernadotte, något han alltså är ensam om i kungafamiljen, medan Westling blev ett mellannamn.

    Skatteverkets agerande gällande prinsessan Estelle har nu JO-anmälts. Myndighetens rättslige expert, Lars Tegenfeldt, säger till Dagens Juridik att avsaknaden av efternamn strider mot namnlagen:

    "Lagen borde gälla lika för alla men när det gäller kungafamiljen finns det uppenbarligen inget intresse av att den följs fullt ut. ... Detta vilar helt och hållet på en oskriven konstitutionell praxis om att medlemmar av kungahuset av tradition inte bär efternamn."

    Han får dock mothugg av namnlagskommitténs ordförande Olle Abrahamsson. Han säger till Dagens Juridik att det tvärtom skulle stå i strid med svensk lag att påtvinga prinsessan Estelle ett efternamn:

    "Min egen uppfattning är att det skulle strida mot gällande lag att påföra henne ett efternamn. De grundläggande reglerna i 1 § namnlagen om förvärv av efternamn vid födelsen förutsätter nämligen att modern har ett efternamn, men så är inte fallet här eftersom Victoria endast bär förnamn samt en titel – Sveriges kronprinsessa."

    Tidigare undantag skulle alltså lägga grunden för framtida undantag. Namnlagen säger att barn som föds inom äktenskap får mammans efternamn om inte paret har tidigare gemensamma barn, inte delar efternamn och inte anmäler något annat. Och kronprinsessan Victoria saknar efternamn och delar heller inte namnet Bernadotte med maken prins Daniel.

    Om detta är juridiskt vattentätt kommer möjligen JO-anmälan mot Skatteverket att avgöra. Men den här gången har pappan trots den kungliga sedvänjan ett efternamn. Frågan är om det faktum att det nu finns en folkbokförd Bernadotte i kungafamiljen gör att asterisken hos Skatteverket försvinner till förmån för ett efternamn. Sannolikheten tycks dock stor att Estelle Silvia Ewa Mary får fortsätta att heta just så – och varken mer eller mindre.

    Anders

    Foto: Kate Gabor/Kungahuset.se

    5 kommentarer
  • Den som vill att glosorna ska fastna gör klokt i att sova efter pluggandet. Sömn gör nämligen att inlärningen förbättras. Den som däremot är vaken en hel dag efter att ha pluggat in ord minns dem inte lika bra. Det visar en studie publicerad i PLOS One.

    Amerikanska forskare i psykologi har i en studie testat hur väl 207 studenter kunde lära sig ord. Vissa pluggade in glosorna på morgonen, andra på kvällen. Därefter kontrollerade forskarna vad studenterna kom ihåg av vad de nyligen lärt sig 30 minuter, 12 eller 24 timmar efteråt.

    De studenter som gjorde bäst ifrån sig var de som sov strax efter att de studerat orden. Glosorna fastnade alltså bättre hos dem som pluggade in dem klockan nio på kvällen i stället för klockan nio på morgonen. Detta gällde inte bara när kontrollen gjordes 12 timmar senare. Även vid uppföljningen 24 timmar efter inlärningen hade de studenter som studerat orden strax före sänggåendet betydligt bättre resultat.

    Sömn är alltså positivt för minnet. Forskarna anser därför att den som vill plugga in information gör klokt i att repetera en kort stund på kvällen. Det tycks enligt studien som att sådan repetition kan fungera som en uppmaning till hjärnan att lägga just denna information på minnet.

    Anders

    0 kommentarer
  • ”Att få unga att läsa är lite som att få dem att äta grönsaker. Det gäller att få till en smaklig rätt utan att tala om att det är nyttigt.” Så säger författaren Johan Unenge, nyligen utsedd till Sveriges första läsambassadör.

    Det är Kulturrådet – via Författarcentrum – som ligger bakom idén till uppdraget, som går ut på att väcka ungdomars läslust. Under 25 års tid har Johan Unenge skrivit och illustrerat böcker för barn och unga, däribland Adam & Eva, Livet enligt Rosa och Hotell Gyllene knorren. Han sitter även med i Svenska barnboksakademien och verkar väl kvalificerad för rollen som läsambassadör.

    Vad driver dig att skriva för unga?

    – För mig väcker mellan- och högstadietiden starka minnen. Det är en tid som präglas av nyfikenhet och då man upplever mycket för första gången. Jag hämtar mycket inspiration ifrån skolmiljön och har nog aldrig kunnat släppa doften av fiskpinnar i skolmatsalen.

    Varför behövs en läsambassadör?

    – Det är mycket i tiden som talar för mitt budskap; signaler om minskad läsning av skönlitteratur i skolan och bristande läsförmåga hos unga. De flesta föräldrar ser det som en självklarhet att skjutsa sina barn till idrottsträningen flera gånger i veckan, men de ser inte samma nödvändighet att öva läsning.

    Hur kommer du att arbeta?

    – Jag har fått utrymmet att tolka uppdraget som jag vill. Under de två år som det varar kommer jag att tillbringa mycket tid ute på skolorna. Nyttan med skönlitteraturen är oomtvistad men lärarna måste påminnas. För barnens del gäller det först och främst att skapa läslust genom läs- och skrivaktiviteter. Och så får de träffa en livs levande författare.

    Helén

    Foto: Tommy Arvidsson

    0 kommentarer

Sidor

Senaste kommentarer

Prenumerera på Blogg