Vad tycker du om det nya niandet?

12 kommentarer

Hur ser du (!) på att bli niad? Händer det ofta? I vilka situationer? Borde vi oftare tilltala varandra med ni i stället för du? Och behöver svenskan ett artighets-ni som motsvarar franskans vous, spanskans usted och tyskans Sie?

I ett kommande nummer av Språktidningen skriver vi om det nya niandet. Hjälp oss gärna genom att besvara och sprida vår enkät om ni-tilltal!

Anders

Foto: Pexels

Prenumerera! Pröva 2 nummer av Språktidningen för 99 kronor!

Tags: 

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren.

Kommentarer

Förfärligt! Jag ser mig alltid förvirrat omkring och undrar vem fler än mig de riktar sig till. Senast var hos veterinären och då trodde jag att hon menade både mig och hunden, alltså som ett team.

Generellt tror jag att det enbart har varit unga kvinnor som har niat och då företrädesvis i klädbutiker. Kan för ögonblicket inte komma ihåg en enda man.

Ni är plural, jag är bara en. Det är fruktansvärt irriterande när någon kallar mig ni. Det är ett språkbruk som leder oss bakåt i tiden, ett sätt för den som säger det att göra sig underdånig. Det vill jag aldrig att någon ska vara gentemot mig.

Tycker inte om det. Det är nedlåtande. . Unga tror att det är artigt, vilket det inte är. Många affärsbiträden sade ni under en period, jag sade ifrån många gånger. Jag var sjukvårdsbitröde på SöS vid tiden för du-reformen. Det var svårt att komma ihåg namn på alla patienterna, så jag brukade fråga " Jo, fru Pettersson, ifall jag plötsligt inte kommer på namnet, vill fru Pettersson att jag då i stället använder ni eller du?" Alla jag frågade ville tilltalas med du.

Självklart ska vi säga du till varandra. Det är jämlikt och okomplicerat. Och artighet uttrycker man ju på annat sätt.

På min tid, född på 1930-talet, var ni ett steg på vägen mot titelbortläggning. Eller riktat mot någon som man med största säkerhet inte skulle bli närmare bekant med. Det behövde inte innebära ringaktning. Nu tycker jag förr att det är rörande när unga människor säger ni. Jag tar det som en artighet, "vi känner inte varandra", alltså för mig en gång i tiden helt normalt.

Vidrigt. tidigare användes 'ni' som tilltal för att visa avstånd, ofta riktat till personer av lägre social status.

Min mamma, född-42, berättade för mig om dåtidens tilltal med titlar och hur komplicerat det var. Det gick inte alls att säga "ni" bara för att vara artig. Hon kunde sitta tyst och svettas en hel eftermiddag om en väninna till mamman var på besök, av osäkerhet kring vilket tilltal som var lämpligt. "Ni" var otänkbart för en yngre till äldre. Från en äldre till en yngre var det nedlåtande. Ett barn skulle säga "tant" eller något sådant. Även "hon" för en äldre till en yngre kunde vara nedlåtande. Det skulle kanske vara: "Om tant vill ha mer kaffe så kan tant säga till, så häller jag upp åt tant". Eller borde det vara "Fru" + efternamn? Morsan var livrädd. I gamla filmer så hörs det att chefen kan säga "Fröken"+efternamn till sekreteraren. Men om chefen börjar nia så är det en rejäl pik. Såna nyanser är det svårt för yngre filmpublik att fatta. Unga som säger "ni" till pensionärer trampar nog i klaveret rejält.

Det stör mig inte alls. Det är avsändarens intention som är viktig, och om en expedit tycker att Ni känns extra hövligt så tar jag emot det som ett välvilligt tilltal lika gärna som ett du. Att det hade en annan innebörd på pilsnerfilmernas tid, ja kanske det, men det är passé.

Jag gillar det inte! När det händer, och det är tack och lov inte så ofta, så är det någon som jobbar i butik eller ska utföra en tjänst vars arbetsgivare fått för sig att jag som kund måste nias. Ett trevligt bemötande räcker för att jag ska känna att jag är viktig i deras ögon. Samma ofog är det då folk envisas med att skriva Du med stor bokstav. Det hör inte hemma i ett jämlikt samhälle. Vänliga ord räcker gott.

Häromveckan tilltalade en ung man i köpcentret mig inte bara med "ni", han sa dessutom "madam" efter varje mening.
Det kändes ovänligt

Det känns konstigt och som ett sorts avståndstagande att bli niad. Säkert är det är någon sorts påbud att nu ska ni vara artiga mot kunderna eller liknande. Har själv jobbat i butik där vi skulle säga välkommen till varje kund istf hej eller annan hälsning. Det blev tjatigt och kändes konstruerat. Så frågan är hur de som niar upplever det. Själv har jag precis som Pascal ovan blivit kallad "madam". En annan gång "fröken", haha, då sa jag till mobilförsäljaren att jag är inte din gamla lärare, du måsta tagit fel på person. ;)

Lägg till ny kommentar