Tecknen som talar mellan orden

0 kommentarer

Det råder anarki. Mellan orden. Ibland råder ordning. Författare kan utnyttja växlingen mellan norm och normbrott – även i interpunktionen. Det visar språkvetaren Alva Dahl i sin avhandling I skriftens gränstrakter.

Inte bara ord betyder något. Allt som finns mellan dem påverkar också vår läsning: blanksteg, punkter, komman och andra skiljetecken. Även val av form, som typsnitt och layout, skapar mening.

Många har lärt sig att interpunktion ska användas på ett visst sätt. Men ofta används den helt annorlunda. Då vill den kanske säga oss något.

Alva Dahl är en av få språkvetare som nosat runt bland tecknen bortom grammatik och lexikon. Hon granskar tre svenska romaner med interpunktion som tydligt stildrag. En är Monika Fagerholms Diva. Här hjälper sådant som fetstil och versaler till att ge en bild av huvudpersonen, Diva: ”Tretton år, strax fjorton. BabyWonder. Hon man trodde att inte fanns.” Hon älskar ”Matematiken, männen och kvinnorna, samt revolutionen; ’den som ska komma snart.’”

Diva talar med oss genom orden och interpunktionen. Hon både följer och bryter regler. Hon är högstämd men samtidigt nonchalant. Blandningen mellan högt och lågt ger både flickan Diva och romanen Diva en ”queer” karaktär; de smälter samman: ”Här samsas semikolon med voffsing”, skriver Alva Dahl.

Interpunktion kan kräva extra ansträngning av läsarna, och därmed också göra dem extra närvarande i texten, framhåller Alva Dahl, som försvarar sin avhandling vid Uppsala universitet fredagen den 6 mars. 

Maria

Lägg till ny kommentar